Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Lika hemlig efter 101 år

Foto: Anders Ylander
I dag, den 5 augusti, är det precis på pricken 101 år sedan Charles Felix dog. Kjell Wigers berättar om en märklig man och många rykten.
Även om jag är i sällskap brukar jag hälsa på honom. En liten diskret vinkning kan det bli till mannen med kubben på huvudet, käppen i höger hand. Han är på väg mellan Parkgatan och Nya Allén. Bilar rusar och susar runt honom. Han har en liten bukett vitsippor som han håller bakom ryggen. Sådana kunde man plocka då mitt i staden. Hur långt måste man gå i dag för att plocka vitsippor. Till vem ska han ge sina blommor? Han går ut mot Avenyn.
Han tyckte om att promenera. Han var mycket ensam.
Kanske ska han hälsa på John Ericsson där på andra sidan. På andra sidan är de förstås båda två i dag, men ändå.

En gång gick jag förbi en skolklass och en lärare sa till sina barn att den där mannen var den förste som flög ensam över Atlanten.
Jag gick lite försiktigt i kapp henne när dom gick därifrån och sa att den där mannen har aldrig sett ett flygplan, än mindre suttit i ett.
Hon snörpte lite på munnen, jag hade ändå framfört upplysningen tyst och stilla utan aggressioner men hon var uppenbarligen inte intresserad av vidare samtal om den man hon trodde var ensamflygaren Charles Lindberg. Men om hon hade varit intresserad hade jag kunnat tala om för henne att Charles Felix Lindberg dog år 1909 och donerade allt han hade till Göteborgs stad för som han skrev ”stadens prydande och förskönande”. Och det var inte lite pengar. Han gav staden över två miljoner kronor som på den tiden var mer än 12 procent av hela stadens årsbudget. I dag har staden en årsomsättning på 34 miljarder. Inte exakt jämförbart – men ändå.
Och staden fick tämligen fria händer när det gällde hur Charles Felix donation skulle disponeras. ”Parker, planteringar och alléer tilläfventyrs erforderlig fast egendom, inköp och uppresande av statyer och andra konstverk, anordnande af delar af planteringar och parker till botaniska eller zoologiska trädgårdar”, skriver han i sitt testamente och om det inte finns plats just för botaniska och zoologiska anläggningar i staden kan sådana läggas utanför själva stadsområdet men inte för långt ”så att anläggningen ändock kan medföra afsedd förströelse och nytta för stadens invånare.”
Och mannen med kubb och käpp på väg ut mot Avenyn har gett oss Botaniska trädgården, Slottsskogsvallen, S A Hedlunds park, Poseidon på Götaplatsen, Karin Boye utanför Stadsbiblioteket och Järntorgsbrunnen bland mycket annat.
Det hade jag också kunnat berätta för den där läraren.

Men vem var han? Exportaffärer, importer och en större rederirörelse gjorde att Charles Felix tillsammans med en kompanjon drev ett av stadens absolut största köpmanshus. Det var påtagligt och det gav synliga resultat.
Men sedan då? Förutom att han var en framgångsrik affärsman?
Han var märklig på flera sätt, Charles Felix Lindberg. Han hade inga kommunala uppdrag – det hade alla rika personer på den tiden.
Han levde ogift – mycket ovanligt för en man i hans ställning.
Han deltog inte i stans sociala liv och ingen enda av de memoarskrivare som publicerade sig under den perioden nämner ens hans namn.
Men han tyckte om att ta sina spatserturer i Allén. Han hade nära hem till sin stora lägenhet på Viktoriagatan.
Den 5 augusti på kvällen år 1909 avlider Charles Felix Lindberg. Dödsbeviset undertecknas av regementsläkare Höckert som också året tidigare bevittnat hans testamente.
Sedan gick allt fort. Dödsannons i Handelstidningen redan dagen efter. Gravplats skyndsamt utsedd och jordfästning efter bara ett par dagar på Östra kyrkogården. Ingen av stadens kända präster förrättade akten. Inte ens en av de ordinarie, utan en yngre prästvikarie anlitades. Varför? Bara timmar efter jordfästningen öppnades testamentet. Ingen dödsruna publicerades i någon tidning.
Läkaren Höckert anger ingen akut dödsorsak utan det mer allmänna hjärtförkalkning.
Det fanns utrymme för spekulationer.
Och dom har fortsatt under alla år.

De som anser sig veta något – och sådana finns det alltid – vet att han tog sitt liv. Och då gällde det att begravningen skulle ske i stillhet. Ingen klockringning, inga begravningsgäster. Tidigare fanns också en bestämmelse att det som kallad självspillningar inte fick ligga i vigd jord och att dom inte fick bäras in genom porten eller grinden till kyrkogården utan skulle lyftas diskret över muren.
Det som gett näring åt självmordsryktena kring Charles Felix Lindberg har varit gravens utformning och belägenhet.
Muren på Östra kyrkogården är bruten och där finns ett staket och en grind och han har en egen ingång från Härlandavägen.
Hans grav ligger både innanför och utanför muren.
Ett sätt för stadens styrande att genom denna kompromiss tacka för de Lindbergska miljonerna till stadens förskönande?
Men inget finns belagt. Inget finns på pränt som stöder det som alla som anser sig veta något vet – detta om ett självmord.
Vad vi vet är att han var en ensling, att han var ogift och att han inte hade några som helst kommunala uppdrag och det var mycket ovanligt för en man i hans ställning.
Vad vi vet är att dödsattesten anger hjärtförkalkning.

Vad vi framför allt säkert vet att han har smyckat Göteborg mer än någon annan donator.
Poseidon, Karin Boye, Botaniska trädgården, Järntorgsbrunnen redan nämnda. Plus ett otal andra.
Men också säldammen i Slottsskogen. Glöm inte den!

Kjell Wigers
kulturen@gt.se