Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Levde som killarna och fick betala priset

Primadonna från Hisingen med Duke Ellington. Då spände sångerskans röst över fem oktaver.
Foto: M LJUNG

"Primadonnan från Hisingen" berättar häpnadsväckande minnen från en skadeskjuten sångkarriär och ett trassligt kärleksliv.
Peter Wennö minns den tid när alla pratade om legenden Lena Junoff.

FAKTA

Lena Junoff - Primadonnan från Hisingen

Kartago, 172 s.

När jag i forntiden jobbade som nöjesjournalist hände det att artister viskade om Lena Junoff, att äldre kollegor skvallrade om Lena Junoff och att man fick samtal från Lena Junoff. Hon var och är en legend. Gränslös, högljudd, självutlämnande och med associationsbanor som man skulle kunna köra rallycross på.

Journalisten Bo Sjökvist jobbade med en dokumentärfilm om den skandalöse Johnny Bode, letade upp Lena för att få några minuter om hur det var att spela in "Bordellmammas dotter" - och hamnade mitt i den junoffska centrifugen. Det blev inte mycket Bode. Men det blev desto mer häpnadsväckande minnen från en skadeskjuten sångkarriär, ett trassligt kärleksliv med svenska och internationella kändisar och ett antal plötsligt uppdukade matrecept.

Resultatet blev en memoarbok, seriebok, kokbok, intervjubok, drinkbok, klippbok, uppgörelseskildring och ett smärre nöjeslexikon. "Primadonnan från Hisingen" är ett fascinerande allt-i-ett-bygge där Lenas göteborgsklingande stämma löper som en obruten men slingrande tråd genom pratbubblor och över receptsidor.

Serietecknaren Pontus Lundkvist måste ha haft fradga i mungiporna när han skyndat fram för att hinna med i svängarna, likt en Lars Hillerberg på amfetamin. Kort sagt: frågan är om Lenas levnadsöde och lätt maniska personlighet skulle kunna presenteras på ett mer passande sätt.

Att oförberedd drabbas av boken kan bli en smärre chock. Vissa läsare får säkert en oroande bismak i munnen (och då tänker jag inte främst på Lenas förkärlek för mikrovågsugnar, glögg och mangojuice i recepten). Kan man verkligen blanda ironiska slängar och burleska serierutor med oönskade graviditeter, missfall, fyllor, depressioner och ideliga fall av vad man bara kan tolka som kända manliga artisters behov av kravlösa utlösningar?

Paul Anka, Duke Ellington, PJ Proby, Rod Stewart, Hendrix passerar revy, mer eller mindre avklädda, och vad som är sångerskan och vad som är groupien är ofta höljt i dunkel. Bilden som framträder överensstämmer med skvallret och skrönorna. Lena var tjejen som under ett vilt decennium levde som killarna. Men som på grund av att hon var tjej stämplades, ratades och offrades.

Vad Lundkvist och Sjökvist åstadkommit mitt i allt 180 km/tim-tjohej är dock en förvånansvärt uthärdlig balansgång, ett underhållande och brokigt dokument över en epok där den udda, unika och egensinniga överlevaren trots allt håller hårt i berättelseratten.

Jodå. Detta är garanterat Lena Junoffs röst. Och en gång spände den över närmare fem oktaver.