Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Låt alla bli författare!

Sven Olov Karlsson
Författaren Sven Olov Karlsson har en bra idé för att få svenska folket att börja skriva och väcka tankar som annars aldrig skulle tänkts.
Om jag vore kulturminister, alltså inte antikulturminister som titeln verkar betyda numera, då skulle jag vinna svenska folkets hjärta med något som är raka motsatsen till att lägga ner En bok för alla.
Jag skulle subventionera och stötta all print on demand-utgivning av böcker. Staten skulle ge en liten slant till varje medborgare som publicerade ett bevisligen egenproducerat bokmanus via print on demand, tekniken som går ut på att varje exemplar av boken trycks först då någon beställer den. Bidraget skulle förstås utbetalas med förståndiga förbehåll: ingen hets mot folkgrupp och så vidare.
Ett sådant stöd skulle kunna få allmänhetens skrivförmåga att öka vida bortom regeringens bildningsmål. Och helt nya typer av förmågor skulle triggas att bli författare.

Vad är bra med att vara författare då? De flesta av oss kan intyga att det saknar ekonomiskt värde. I alla fall för just författaren. En stabil förlustverksamhet. Att skriva romaner har gjort mig barskrapad åtminstone två gånger.
Och varför ska man skriva böcker som traditionella förlag inte vill trycka? Det finns många skäl. Att skriva väcker tankar som aldrig annars skulle ha tänkts. Och om man skriver självbiografiskt, en vanlig print on demand-variant, finns flera vinster. Det du har bakom dig klarnar och liksom lägger sig tillrätta. Och framtiden rätar ut sig bit för bit: för vanan att skapa berättelser kan få dig att forma ditt liv som en berättelse, att bli mer målmedveten.
Ett folkligt bokskrivande vore också en bra medicin mot den omdebatterade språkfattig-
domen i politik och näringsliv. Det kanske skulle ta en generation eller två, men till sist skulle ministrar och direktörer hålla tal med skapliga metaforer.

På sikt skulle mitt statliga print on demand-bidrag kunna bli en litterär motsvarighet till det svenska popundret, som den kommunala musikskolan brukar tillskrivas äran för. Och det stämmer säkert i någon grad: sår man tillräckligt många frön kommer alltid något upp.
Men kanske pågår det svenska print on demand-undret redan här och nu. För fler än någonsin förr drömmer om att ge ut en egen bok. Och av dessa är det flera än någonsin som också gör slag i saken. De mejlar sitt manus, betalar notan och får sitt verk satt och limmat och klart i handen. Numera når man till och med ut i handeln: webbplatser som Adlibris har hundratals titlar från print on demand-förlag som Vulkan och Books on demand i sortimentet.
Och detta är inte längre bara för de eljest refuserade. Även etablerade författare trycker eget - antingen manus som förlagen finner kommersiellt ointressanta eller också ger författarna sina äldre, utgångna titlar nytt liv på Författarförbundets print on demand-lösning Deja vu.
Men ska man göra verklighet av alla sina drömmar? Vart ska alla hemmagjorda böcker ta vägen? Finns det verkligen läsare nog?
Det är viktiga frågor, men jag tycker inte de ska vara print on demand-författarnas huvudvärk. De ska bara printa på med friskt humör. Låt oss bli ett folk av författare.