Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Läs och gråt över förlusten av Norge

Gör dig smartare.

Lördag med Ove Haugen.

SÖNDAG. När jag blir stor ska jag skaffa hund, pierca tungan och börja svära, sa familjens yngsta i en ålder av fem. I dag, när hon framlever sin första dag som tioåring, gläds jag över att hon ännu inte har blivit SÅ stor. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i hundar.

MÅNDAG. I mitt fädernesland firas i dag Sankthansaften, som är en tämligen blek version av svenskarnas midsommar. Man tänder en stor brasa (nu när natten är som ljusast!) och det är i stort sett allt.

Fast å andra sidan kan man knappast vänta sig annat i ett land där man firar nationaldagen med en sådan emfas. "Syttende mai" är högtidsdagarnas svar på växten jätteloka - den slår ut all annan växtlighet inom räckhåll.

Apropå jätte läser jag förresten att tjugotvå brandmän i den tyska staden Tübingen behövdes för att få loss en person som fastnat i en gedigen vaginaskulptur. SD:s Margareta Larsson fick alltså rätt till slut; den vaginala konsten är livsfarlig!

TISDAG. Parentesbeteende, säger antropologer och sociologer när de beskriver situationer där vanliga sociala regler sätts ut spel. Det kan till exempel vara dödsfall, sinnessjukdom eller Danmarkskryssningar.

Ett fjärde exempel med hög aktualitet är annars fotbolls-VM. Snacket, diskussionerna, tillåts störa agendan på i övrigt strikt formella möten, och i Linnéstan, på hörnet Nordhemsgatan Nordenskiöldsgatan, spelar två uniformerade parkeringsvakter fotboll med en citron.

Ja, alltså, med en citron som boll. Någon måtta på parentesbeteende får det vara.

ONSDAG. Har för mycket att göra och grips av ångest när jag tror mig få svårt att hinna med den inplanerade löprundan. Då, plötsligt, dimper nya numret av Runner's World ner på hallgolvet. I en intervju säger idéhistorikern och liberalen Johan Norberg att man blir intelligentare av löpning, och han satsar särskilt på att springa de dagar då han egentligen inte har tid. Då vet han att han kommer orka mycket mer.

Det räcker. Jag knyter skorna och sätter kursen mot Änggårdsbergen samtidigt som jag undrar om man också blir liberalare av löpning. Det hade jag i så fall inte räknat med.

TORSDAG. Läser att Eli Wallach, som spelade den fule i filmen "Den gode, den onde, den fule" har avlidit; endast den gode är nu vid liv. En upplyftande nyhet för filantroper.

FREDAG. Upptäcker att SVT, i skuggan av fotbolls-VM, har passat på att visa tre filmatiseringar av den norske författaren Tore Renbergs romaner med huvudpersonen Jarle Klepp. Först ut, i tisdags, var "Mannen som älskade Yngve", om ungdom, uppror och sexuell identitet. I onsdags visades "Jag reser ensam", om att bli pappa mot sin vilja, och i går var det dags för "Kompani Orrheim" om uppväxt med en alkoholiserad far.

Ett mer förstrött och undanskymt sätt att främja ett grannlands kultur är knappast tänkbart. Det är som om norsk tv skulle visa Ingmar Bergmans samlade produktion "den syttende mai".

En liten tröst är dock att filmerna kan ses på SVT Play i några dagar framåt, och annars finns ju förstås böckerna. Renbergs senaste, den kritikerhyllade "Vi ses i morgon", kommer i svensk tappning på Bokförlaget Atlas i september. Läs den och gråt över förlusten av Norge!

LÖRDAG. Är inbjuden tillsammans med familjen som publik till SVT:s inspelning av "Smartare än en femteklassare" i norsk upplaga. Vår uppgift är att skapa "god norsk stämning".

Okej, SVT, nu ska ni få se på parentesbeteende!