Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Köttig Kafka
 i trasiga trikåer

Erik Åkerlind som skogsdjuret i Kafkas Boet. Foto: Åsa Båve

Kristjan Saag ser en överraskande naturalistisk Boet på Göteborgs Dramatiska Teater.

Teater

Franz Kafka | Boet | Göteborgs Dramatiska Teater | Dramatisering: Hans Blomqvist | Regi: Hans Blomqvist & Anna Hjertén Grahm | På scenen: Erik Åkerlind

Filosofen Sören Kierkegaard har liknat den självupptagne intellektuelle vid en olycklig, instängd räv, som varje gång den försöker ta sig ut ur sitt gryt bara hittar en ny ingång till sig själv.

Franz Kafka läste sin Kierkegaard noga och fick kanske uppslaget till den (oavslutade) djurfabeln Boet från Kierkegaards liknelse.

Även här möter vi ett skogsdjur djupt nere i sitt alltför trygga bo, i färd med att, å ena sidan, ständigt se över sitt skydd mot en fientlig omvärld, å andra sidan lika maniskt söka sig ut i det fria. Om så bara för att lägga sig på vakt vid ingången till sitt bo, så att ingen annan tar sig in.

Kafka-översättaren Hans Blomqvist, som i par med Erik Ågren översatt praktiskt taget allt Kafka skrivit, har själv dramatiserat Boet och gör också sin regidebut när han nu, tillsammans med Anna Hjertén Grahm sätter upp pjäsen på Göteborgs Dramatiska Teater.

Det har blivit en knapp timslång monolog, i stil med Kafkas klassiska djurberättelse Redogörelse framlagd för en akademi. På scenen Erik Åkerlind, vitsminkad och klädd i bleksolkiga trikåer, en blandning av japanska butofigurer och första bästa trashank från en Beckettpjäs, hälften människa, hälften djur. Från taket hänger blodiga köttstycken, på golvet och ljusprojicerat i fonden spretiga kritstreck, påminnande om jagade djurs sicksacklöpningar eller, för den delen, om Kafkas pennteckningar.

Det förvånar, en smula, att Hans Blomqvist, som sysslat så mycket med Kafkas texter, åstadkommit en så fysisk, rentav köttig gestaltning av Boet, långt från den avmätt akademiska stil med vilken Kafkas djurhistorier vanligen framförts från scenen. Det finns även fragment av djurgestaltande mim i Åkerlinds spel, och jag hade gärna sett mer - Kafka vinner alltid på stilisering. Allt han skrev var, i princip, mångtydiga, olösbara, men ändå: allegorier.

Boet har också mött otaliga tolkningar. Bland de minst överspända finns just det kritiska självmedvetandets terror och konflikten mellan konstnärligt skapande och en krass omvärld. Det går förstås att läsa och se Boet med dessa parallella tolkningsnycklar i bagaget.

Blomqvist och Hjertén-Grahms samt scenograftrions naturalistiska inramning skymmer kanske sikten en smula för min personliga Kafka-läsning, men inte värre än att Boet, i sin första svenska uppsättning, blir en sevärd föreställning. Ännu en pusselbit i kartläggningen av Kafka som ofrivillig dramatiker.

 

Kristjan Saag

kulturen@gt.se

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!