Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

'Karlsson på taket' – populärt i Mongoliet

Ville till Göteborg. "Jag visste att Göteborg var en industristad, det passade mig bra", säger Batalmgalan Dorj när han berättar om sin väg från Mongoliet till Högsbo. Foto: Per Wissing

En stad blir aldrig större och rikare än de människor som bor där. Bland Göteborgs drygt 534 000 invånare finns folk från nästan alla jordens länder. Möt dem i GT-kulturens serie "Hela världen finns i Göteborg".

I dag Batalmgalan Dorj, en av 39 göteborgare från Mongoliet.

Mongoliet

ÄR: Republik i hjärtat av östra Asien, inklämt mellan Ryssland i norr och Kina i öst, syd och väst

HUVUDSTAD: Ulan Bator

STORLEK: Mer än tre gånger så stort som Sverige

BEFOLKNING: 2,7 miljoner

FÖRVÄNTAD LIVSLÄNGD: 68 år

OFFICIELLT SPRÅK: Mongoliska

RELIGION: Många utövar en tibetansk form av buddism, lamaism, med Dalai Lama som högste ledare

DET VISSTE DU KANSKE INTE: Mongolväldet var på 1200-talet världshistoriens största sammanhängande imperium tack vare den legendariske härskaren Djingis Kahn som förenade de mongoliska stammarna

I GÖTEBORG BOR: 39 personer från Mongoliet

Batalmgalan Dorj

FÖDD I: Dundgobi i Mongoliet

BOR IDAG: Högsbo

ÅLDER: 41 år

GÖR: Studerar på ITHS

MODERSMÅL: Mongoliska

PRATAR ÄVEN: Ryska, svenska, engelska

FAMILJ: Sambon Byambasuren och tre pojkar

FAVORITPLATSER I GÖTEBORG: Liseberg, Slottsskogen, Botaniska trädgården, Näset och öarna i Göteborgs skärgård

TID I SVERIGE: 13 år

Tidigare delar i serien

Vi har skrivit om göteborgare från: Afghanistan, Algeriet, Angola, Argentina, Armenien, Australien, Bangladesh, Barbados, Baskien, Belgien, Bolivia, Bosnien och Hercegovina, Brasilien, Bulgarien, Burma, Burundi, Chile, Colombia, Costa Rica, Cypern, Danmark, DDR, Dominikanska republiken, Ecuador, Egypten, Elfenbenskusten, England, Eritrea, Estland, Etiopien, Filippinerna, Finland, Frankrike, Färöarna, Gambia, Gaza, Georgien, Ghana, Grekland, Hongkong, Indien, Indonesien, Ingermanland, Irak, Iran, Irland, Island, Israel, Italien, Jamaica, Japan, Jemen, Jordanien, Jugoslavien, Kanada, Katalonien, Kamerun, Kap Verde, Kenya, Kina, Kongo-Brazzaville, Kongo-Kinshasa, Kosovo, Kroatien, Kuba, Kurdistan, Kuwait, Lettland, Libanon, Liberia, Litauen, Luxemburg, Madagaskar, Makedonien, Malaysia, Malawi, Marocko, Mexiko, Moçambique, Moldavien, Montenegro, Nasaret, Nederländerna, Nepal, Nicaragua, Nigeria, Norge, Nya Zeeland, Pakistan, Palestina, Peru, Polen, Portugal, Rumänien, Rwanda, Ryssland, Schweiz, Senegal, Serbien, Sierra Leone, Singapore, Skottland, Slovenien, Slovakien, Somalia, Sovjetunionen, Spanien, Sri Lanka, Sverige, Sydafrika, Sydkorea, Syrien, Tadzjikistan, Taiwan, Tamil Nadu, Tanzania, Thailand, Tjeckien, Tjeckoslovakien, Trinidad och Tobago, Tunisien, Turkiet, Tyskland, Uganda, Ukraina, Ungern, Uruguay, USA, Uzbekistan, Venezuela, Vietnam, Vitryssland, Wales, Zambia, Zimbabwe, Åland, Österrike, en assyrier från Irak, en rom från Rumänien, en tornedaling från Pajala, en judinna från Hisingen, en same från Jämtland och en sverigefinne från Göteborg.

På onsdag: Marie Paule Alalto och Nahom Montelus från Haiti.

Är du från Saudiarabien eller Botswana?

Har du en historia att berätta om dig själv, ditt hemland och ditt liv i Göteborg? Eller har du en vän som skulle passa i vår serie?

Skriv till GT-kulturen, Box 417, 401 26 Göteborg. Ring 031-725 90 36. Eller mejla: kulturen@gt.se

Säg Mongoliet och jag kommer osökt att tänka på en episod i en av Haruki Murakamis romaner, som handlar om hur mongolerna behandlade krigsfångar.

Det är en vidrig beskrivning.

Strax efter att jag läst romanen satt jag på ett flyg till Kina. Under en mycket stor del av den resan befann sig planet över stäppen och öknen i Mongoliet. Med romanen i färskt minne höll tanken på att vi skulle tvingas nödlanda just där höll mig sömnlös.

Så när jag nu ska träffa Batalmgalan Dorj från Mongoliet för att tala om hans gamla land och hans nya - skäms jag för min fördomsfulla bild av hans hemland, som bygger på en påhittad berättelse. Särskilt eftersom Bata, som han kallas, möter mig med ett stort, vänligt leende.

Dricker te

Vi träffas vid Axel Dahlströms torg eftersom han bor nära, i Högsbo. Jag föreslår en fika på torgets enda konditori där jag får en kaffe och Bata en kopp te.

- Vi asiater dricker alltid te när vi ses! förklarar Bata.

Han frågar om jag känner till Mongoliet.

Jag berättar inte om Murakami, däremot att jag dagen innan sett en dokumentär på Kunskapskanalen. En australiensare som red över den mongoliska stäppen och öknen. Det var antingen mycket kallt (-50) eller mycket varmt (+50). Och vargarna ylade.

Bata nickar ivrigt.

- Det är mycket stäpp i mitt land. 60 procent av landet är öken och stäpp. Många tror felaktigt att öken är bara sand. Men där finns djur, växtlighet, gräs ...

Föddes på landet

Han föddes på landet, i Dundgobi, men är uppvuxen i huvudstaden Ulan Bator.

Det är ett väldigt konstigt namn?

- Visst är det! Och det betyder Röd hjälte.

Ulan Bator ligger mellan fyra berg och fick sitt namn efter den mongoliske nationalhjälten Damdiny Süchbaatars som ledde den mongoliska revolutionen 1921.

- Och det är världens kallaste huvudstad.

Bata föddes 1973. Pappan var arkitekt och byggnadsingenjör och mamman journalist. Två syskon.

Grundskolan och gymnasiet tog han, liksom många andra i Mongoliet, dubbelt upp. Eftersom Mongoliet tidigare var ett kommunistiskt styrt land, mycket präglat av Sovjetunionen, läste han ämnena på både ryska och mongoliska, rysk och mongolisk historia, rysk och mongolisk litteratur ...

- Så jag talar flytande ryska också.

Militärhögskolan

Han utbildade sig till officer på militärhögskolan.

- Det var en väldigt omfattande utbildning, med både kultur, pedagogik och metodik. Ungefär som beteendevetenskap.

Till slut fick han arbete som gränspunktschef vid kinesiska gränsen.

1991 föll Sovjetunionen samman. Under en lång period var allting både spännande och osäkert.

- Självklart var det fantastiskt med den nya friheten som öppnade sig. Många som hade statliga, trygga anställningar sa upp sig för att prova lyckan som egna företagare. Bara för att upptäcka att det inte var så lätt. Och att komma tillbaka gick inte.

Han beskriver 90-talet som en ekonomisk katastrof för många mongoler. Arbetslösheten var skyhög, folk blev fattiga.

Själv hade han en trygg, förmånlig anställning som militär. För varje år han arbetade fick han tillgodoräkna sig 1,3 år i pension. Det hade inneburit - om han stannat kvar - att han skulle gått i pension när han var fyrtio år.

Flydde till Sverige

Men Bata valde ändå att fly till Sverige.

- Jag sökte asyl i Sverige 2001.

Först kom han till Säffle där han bodde på en flyktingförläggning. Men sedan började han leta lägenhet Göteborg.

- Under hela uppväxten hade jag hört om Volvo, ABBA och Ericsson. Och alla mongoliska barn från 60- till 80-talet känner till "Karlsson på taket"!

Han berättar att i skolan fick han lära sig att i Sverige hade man utvecklat en socialism som fungerade. En sådan alla andra socialistiska länder skulle vilja ta efter i fråga om social säkerhet och annat.

- Och jag visste att Göteborg var en industristad, det passade mig bra.

Annars, säger han, var han ensam mongol i Göteborg när han kom. Många andra valde Stockholm.

Träffade Linda

Till slut fick han en lägenhet i Göta några mil norr om stan. Och där träffade han väldigt snart Linda.

- Vi fick en son tillsammans. Och Linda hade två barn sedan tidigare så vi blev en stor familj.

När han berättar låter det som att han snabbt fann sig till rätta i det lilla samhället. Så förknippad blev han med det att hans mongoliska vänner trodde att Göteborg hette Göta-Bata, vilket var Batas smeknamn.

Han ler förtjust.

Men äktenskapet visade sig vara svårt.

- Kulturskillnaderna blev ibland för svåra. Jag var van att göra saker på ett visst sätt, och min fru på ett annat.

Göteborg 2006

De gick skilda vägar och 2006 flyttade Bata till Göteborg. Idag lever han med en annan kvinna, Byambasuren från Mongoliet. De har två pojkar tillsammans.

- Min första pojke bor också med oss, så nu har jag en stor familj igen.

Under de år som gått har han, som han säger, testat allt.

- Jag har läst svenska på sfi. Jag har läst nätutveckling inom IT-nätverk på gymnasial nivå. Jag har gått en svetsarutbildning. Jag har jobbat på bemanningsföretag, och haft fast jobb på ett japanskt företag (NYK Logistik AB). Och nu går jag en utbildning i app-utveckling för Iphone och Android (ITHS).

Bata ser nöjd ut och säger att allt detta kommer han att ha nytta av framöver.

- Jag har ingen plan på att flytta tillbaka till Mongoliet, inte innan mina barn är vuxna. De går på dagis och i skola här, de är svenskar. Men sen vet man aldrig vad som händer.

Och så förklarar han att i Mongoliet pågår en sorts EU-standardisering inom olika områden och då är det en fördel att ha erfarenhet från ett land som Sverige. För det är inte aktuellt att gå tillbaka till armén.

- När jag var ung kunde jag springa hur långt som helst. Men inte nu, säger han och klappar sig leende på magen.

Mongolisk kultur

Sedan måste han gå för att hämta sin son på dagis. Han bekymrar sig över hur han ska kunna förmedla det han vill i artikeln, allt fantastiskt om mongolisk kultur.

Prova att mejla lite bilder, säger jag.

Jag har läst på lite. Och lärt mig att Mongoliet har fantastiska legender, sagor och poesi, bevarad i skrifter ända från 1200-talet men främst i muntlig form. Något av detta, tror jag, vill Bata gärna få sagt.

Det kommer inga bilder. Men väl en lång text om Djingis Khan som byggde det mongoliska imperiet och var den förste att använda ordet mongol, som betyder evig eld.

Vi säger så. Sen lovprisar han Högsbo.

- Så lugnt och skönt.

Och skyndar iväg till dagis.

 

Åsa Lantz

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!