Jörnmark: Göteborg nådde ett kritiskt läge

Valhallabadet.
Foto: DANIEL NYSTRÖM

Nu i veckan hölls en presskonferens där en samling kommunpolitiker berättade att det inte kommer att byggas någon ny arena i staden. Scandinavium får fira sitt halvsekeljubileum i lugn och ro.

 På vanligt göteborgskt manér förklarade i stället det ansvariga kommunalrådet att en ny utredning skulle tillsättas för att skapa en vision om vad som ska hända med evenemangsområdet om tio år. Då är Västlänken klar, vilket förstås gör att det då ”kommer att finnas enorma möjligheter att utveckla området.”

Presskonferensen om att ingenting skulle hända fick mig att minnas en aha-upplevelse jag hade för ett drygt år sedan nere på klassiska City Gym. Gymmet ligger i bottenplanet av Valhalla och det var därför en annan besökare undrade hur det skulle gå nu när kommunen tänkte riva det ärevördiga badhuset. Henry Bergström, som grundade gymmet 1959 och otroligt nog fortfarande driver det, fanns lyckligtvis på plats och kunde direkt lugna alla oroliga: ”Du, i slutet på 1980-talet kom det ner en karl här och sa att ´nu Henry, måste du snart flytta för om ett år för nu ska hela Valhalla bli äventyrsbad´. Han har fortfarande inte kommit tillbaka.”

Henrys muntra konstaterande fick mig att kolla dokument från slutet av 1980-talet och mycket riktigt hade utbrottet av äventyrsbadsbyggande i Lerum och Borås försatt stadens politiker i ett smärre chocktillstånd, vilket lett till beslutet att bygga om Valhalla. Olyckligtvis var tajmingen urusel. Den planerade ombyggnaden skulle starta precis när den stora svenska krisen bröt ut 1990-91.  Den skyhöga arbetslösheten knäckte i stället den kommunala ekonomin och begravde alla investeringsplaner för minst ett decennium framåt.

Det var sannolikt där som både Evenemangsstråket och Göteborg nådde ett kritiskt läge. I en absolut central placering i staden finns en unikt stor samling arenor, som byggdes under en kort period mellan 1955-75. Det innebar dessutom att de allihopa – samtidigt – var på väg in i sin bäst-före period på 1990-talet. 

Ända sedan dess har vi byggt upp en växande underhållsskuld i den åldrande arenasamlingen. Den brist på helhetssyn som blivit ett äremärke för stadens politiker har sedan lett till katastrofinvesteringar i arenor som gungar när åskådarna hoppar och som saknar moderna restaurangmiljöer. Som en variant på den gamla sanningen om att ”det är dyrt att var fattig” har de bristfälliga investeringarna sedan lett till stora löpande underskott. Den kommunala arenaverksamheten går nu med minst hundra miljoner i förlust varje år.

Frågan är vad man ska göra med det unika stadsrummet, men kanske öppnar sig den stora chansen när resten av världen rivit eller nybyggt alla sina Eriksdalsbad, Råsunda, Shea Stadium och Candlestick Park. När sedan alla andra arenor från 1960-talet är borta kommer det att finnas en unik attraktion i Göteborg: att kunna gå torrskodd genom ett utomhusmuseum bestående av världens överlägset största kollektion av antikverade arenor från efterkrigstidens gyllene årtionden.