Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Jag har aldrig berättat att jag bor i husvagn"

Daniel Gubic från Majorna med rötter i Balkan är alltid rom först och främst. Foto: Maja Kristin Nylander

FAKTA

MÖt mÄnniskorna

bakom myten

"Vi är romer" visar romsk kultur, vardag och historia på Göteborgs stadsmuseum.

Guidade visningar av utställningen varje lördag klockan 13 fram till 25 maj.

Romska sagor för barn läses klockan 14.00 efter visningen.

GÖTEBORGS MUSEER

VI ÄR ROMER | Göteborgs stadsmuseum | Till och med 12 januari 2014

Vad hände med det romska kulturåret 2012? Med fjolåret i backspegeln kan man bara konstatera att det kom och gick tämligen obemärkt. Re: Orients Roma Festival i Stockholm i september var ett fint undantag, som bjöd på föredrag, musik och konst, men utöver det? Inte kan man påstå att det offentliga precis har svämmat över av romsk kultur och konst under det år som var tänkta att fira romernas femhundra år i Sverige? Stadsmuseets utställning "Vi är romer" kommer nu som en välkommen korrigering av läget.

Sudda ut myter

Utställningen som har jobbats fram i samarbete mellan romska aktivister, Stadsmuseet och frilansare, vill riva ned myter och berätta om romsk historia, vardagsliv och kultur. Hur ska man tala om femhundra år av diskriminering, om en miljon mördade under Förintelsen, om tvångssteriliseringar, syndabocksroller och sekler av hemlöshet? Här väljer man den mest drabbande och konkreta vägen: att visa hur utanförskapet verkar i enskildas liv.

En stor del av utställningen består av ansikten och röster; rum efter rum fyllda av foton filmer och berättelser. Här finns Albert Markovic från Serbien som vårdat sin apatiska dotter i väntan på uppehållstillstånd. Rosa Taikon, silversmed och aktivist. Fatima Miftar som vill bli den första romska kvinnliga forskaren i Sverige och Maurius, gymnasisten, som sliter med skolan, men aldrig berättar för någon att han bor i husvagn. "Upp klockan sju och hem klockan tio på kvällen." Så lyckas Maurius upprätthålla sitt hemliga liv.

Berättar inte

Gemensamt för många av de porträtterade är att de har levt stora delar av sitt liv utan att tala om för någon att de är romer. Andra som Daniel Gubic från Majorna med rötter i Balkan menar att han alltid är rom först och främst. Olika öden och liv, framtidsdrömmar och traumor, men alla sammanbundna av samma gemensamma nämnare: en upplevelse av att i generation efter generation födas rakt in i utanförskapet.

Det finns ett klarspråk i utställningen, en uppriktighet som jag tycker mycket om, ord som når in under revbenen och visar att detta med utanförskap och rasism rymmer mängder av paradoxer och nyanser, som ibland är uppenbara och brutala men lika ofta bor i det fördolda och förgivettagna. Som inlägg i den pågående debatten om rasism är det blytungt och angeläget.

Helt klart är det berättelserna som gör "Vi är romer" till den oavbrutet intressanta upplevelse som den är, men här finns också en del mer traditionella museiting att titta på - konsthantverk, kjolar, musikinstrument, ett tält - vacker musik att lyssna på och chans att lära sig en del om romsk historia och aktivism såväl som om vår egen sjaskiga folkhemsrasism.

Framför den stora fotoväggen i det första rummet blir jag sittande en stund. Ett citat på väggen fångar min blick: "Många tror att vi inte vill stanna. Men det finns ingen som vill vandra, inte om man har ett hem." Orden, som är ett citat av Marita Busk, river effektivt bort slöjan från den romantiserande myten om romer som Särskilt Fria Människor och jag ser det ohyggligt paradoxala i den roll som romerna så ofta har tilldelats. Å ena sidan: föraktade och utstötta. Å andra sidan romantiserade, upphöjda till Mystiska och Särskilt Fria Väsen.

Det är svårt att tänka sig en mer omöjlig position.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!