Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Hur skulle Sverige sett ut från Göteborg?

Foto: Mikael Sjöberg
Om en av landets nyhetskanaler varit förlagd till Göteborg hade bilden av Sverige i tv säkerligen sett annorlunda ut. För 17 år sedan var det nära.
I Sverige har marksänd reklam-tv alltid varit synonymt med Stockholms-centrerade TV4. Men strax före starten 1992 var det väldigt nära att Stenbecks Kinnevik med en starkare regional förankring (bland annat huvudkontor i Malmö och nyhetsredaktion i Göteborg), snuvade TV4 på sändningsrättigheterna. När Jan Stenbeck försökte få sändningsrättigheterna till den första marksända reklam-tv-kanalen i landet såg han nämligen till att knyta till sig (S)-märkta topppolitiker. Tillsammans med de båda kommunstyrelseordförandena Göran Johansson från Göteborg och Lars Engqvist från Malmö utformade han ett koncept med en stark regional förankring. Bland annat skulle huvudkontoret för den nya kanalen som man kallade M3 ligga i Malmö och nyhets- och sportredaktionen i Göteborg.
Förslaget gillades så pass av den socialdemokratiska regeringen att kulturministern Bengt Göransson, i lunchekot den 11 september 1991, bara fyra dagar innan riksdagsvalet, förordar att M3 och inte Stockholmsbaserade TV4 skulle få sändningsrättigheterna till marksänd reklam-tv.

Reaktionerna från oppositionen lät dock inte vänta på sig. I nyhetssändningarna som följer säger både Carl Bildt och Anders Björk att beslutet kommer att rivas upp om Moderaterna vinner valet.
I Ekots kvällssändningar tar Bengt Göransson tillbaka allt. Beslutet får vänta tills efter valet.
Den 16 oktober bjuder den nya kulturministern Birgit Friggebo in både Stenbeck och TV4:s representanter till departementet för att få mer information om de sökande. Stenbeck, som anländer först, avslöjar att Kinnevik och TV4 gjort upp. Nu söker de tillsammans enligt TV4:s förslag.
Friggebo, som senare påpekat att det fanns en viss övervikt för TV4 i den nya regeringen, blir tagen på sängen. Vad hon dock kanske inte är riktigt medveten om är att TV4 dras med stora ekonomiska problem, vilket bäddat för Stenbeck som för futtiga 10 miljoner kronor köpt 30 procent av aktierna i TV4 och samtidigt fått rätten till kanalens reklamförsäljning.

I januari 1992 börjar Stockholmsbaserade TV4 sända markbunden reklam-tv i Sverige. Men vad hade hänt om Kinneviks seger i första läget kvarstått? Hur hade det påverkat medieklimatet?
– Det kan man givetvis bara spekulera i. Men Stenbeck flyttade till och med TV3:s kontor till Malmö för att visa att han menade allvar med sin regionala vision. Å andra sidan var han ju en ganska nyckfull person. Frågan är om han hade haft uthålligheten att driva en decentraliserad reklam-tv-kanal, säger Anette Carlsson, tidigare distriktschef för Luleå-TV och producent på Göteborgs-TV, som numera skriver på en lic-avhandling med rubriken Sveriges Radio och TV – eller Stockholms? Enligt henne är två personer dock övertygade om att Stenbeck skulle fullföljt vad han lovat.
– När jag nyligen intervjuade Göran Johansson sa han att han var imponerad av Stenbeck, menade att han var av sorten som står för sitt ord efter ett handslag. Även Lars Engqvist var övertygad om Stenbeck skulle sätta sina planer i verket. Och även om dessa herrar kan ses som parter i målet borde de veta vad de talar om.

Men i stället fick Sverige alltså TV4, en kanal som ganska snart tummade på de krav om lokal spridning som ändå fanns i företagets avtal med staten.
– TV4:s hantering av utlokaliseringen har ju inte varit speciellt imponerade. Det enda som man i princip har uppfyllt är att man har sina lokala nyhetsredaktioner. Ändå har man hela tiden fått förnyade sändningsrättigheter, vilket beror på att det inte funnits någon tillräckligt stark politisk motkraft.
Genom TV4 har Sverige valt en annan väg än våra grannländer när det gäller marksänd reklam-tv. Både Danmark och Norge har valt att lägga sina kanaler utanför huvudstaden. Danska TV2 – delvis reklamfinansierad, men statligt kontrollerad – startade 1988 med säte i Odense. Norska TV2, helkommersiell, startade 1992 och lokaliserades till Bergen. Har detta haft någon betydelse för medieklimatet i dessa länder?
– Om två stora tv-stationer har sitt huvudsäte i geografiska miljöer utanför huvudstäderna så är det klart att det har betydelse, säger Lars Åke Engblom, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Högskolan i Jönköping.
Han vet dock inte hur stor, men menar att skulle vara intressant att jämföra utvecklingen i Norge och Sverige. Här har centraliseringen gått i rasande fart sedan 90-talet då TV4 fick en flygande start med publiksuccéer som Bingolotto och Fångarna på fortet. Redan 1995 var TV4 Sveriges största enskilda TV-kanal – något som förstås skrämde cheferna på SVT.

Nu gällde det att kraftsamla för att bevara positionen som landets ledande tv-företag – med andra ord att centralisera. Konsekvensen blev att distriktens egen kanal, TV2-Sverigekanalen, upphörde vid årsskiftet 1995/96. Under åtta år hade TV2 fört en geografisk kamp mot Stockholmsbaserade TV1 – en stimulerande tävlan som utmynnat i att kanalen med en tredjedel av resurserna vunnit två tredjedelar av SVT:s publik.
Lars-Åke Engblom menar att det var ett misstag att lägga ner den.
– Då flyttade SVT sin morgonsoffa från Göteborg till Stockholm, intill TV4:s. Det är ganska symboliskt för utvecklingen. Medverkande i morgon-tv plockas från Stockholm. Ingen annan hinner dit. Om man ska göra sin röst hörd i dag måste man bo där.
Lars-Åke Engblom tror att en decentraliserad tv-kanal hade varit ett bra konkurrensmedel för SVT i dag.
– Den hade kunnat skapa ett annat medieklimat, när det gäller urval och medverkande. Det är jag övertygad om.

Så tänk om borgarna inte hade vunnit valet 1991. Om Stenbeck fått starta sin regionalt baserade reklam-tv-kanal. Om TV4 inte utsatt SVT för en hård och centraliserad konkurrens.
Då hade kanske den där morgonsoffan stått kvar i Göteborg.

Lars Nicklason
kulturen@gt.se

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!