Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

"Hjälp, jag känner mig som John Cleese!"

VARVAR UPP. Ove Haugen springer Göteborgsvarvet 2011. I år kommer det att bli en helt annan stil!

Med bara två månader kvar till årets Göteborgsvarv läser Ove Haugen en ny löparbok och försöker omprogrammera sin hjärna.

Det perfekta löpsteget | Thomas Reckmann | Fitnessförlaget.

För två år sedan kom Christopher McDougalls kultbok "Born to Run" i svensk översättning. Dess nya eller snarare nygamla syn på hur och varför vi ska springa revolutionerade löpsporten. För att bli en vinnare, både bildligt och bokstavligt, gäller det att inte begära vare sig pengar, medalj eller en snyggare, slankare kropp. Poängen är tvärtom att frigöra sig från begär och bindningar.

Ett slags zen och konsten att springa, med andra ord.

En viktig aspekt var dessutom löptekniken, där vi, enligt McDougall, är grundlurade av skoindustrin. Vi har sprungit på tjocka sulor med luftkuddar som inte minskar skaderisken utan tvärtom gör den större. Dämpningen förstör fötternas förmåga att känna sig fram.

Tunna sulor och barfotalöpning får dem däremot att gå i självförsvar och landa på ett skonsamt sätt. Det blir ett naturligt nerslag på framfoten istället för på hälen.

Argumenten lät övertygande. Jag lade om löpstilen och slutade framför allt att köpa nya svindyra löparskor med luftkuddar och tjocka sulor varje år. Mitt senaste inköp gjordes 2010, och hittills har jag hållit mig skadefri.

"Born to Run" är dock mer reflekterande än instruktiv, och det är med stora förväntningar som jag nu har börjat träna med hjälp av "Det perfekta löpsteget" av Thomas Reckmann - en bok som sägs ta vid där "Born to Run" slutade.

Träna är förresten, än så länge, ett missvisande ord. När det här skrivs är det vårsol och barmark och på gatan utanför verkar i stort sätt alla vara på väg till Slottsskogen med sina kompressionskläder, GPS-klockor och självlysande löparskor. Alla utom jag som sitter vid skrivbordet, läser och försöker förstå hur jag ska koordinera framskjutna höfter, låga axlar och ett nerslag med framfoten under kroppen. Ibland reser jag mig, tar några trevande steg över golvet och känner mig som John Cleese i Monthy Pytons "Ministry of Silly Walks".

Därmed inte sagt att boken skulle vara opedagogisk eller vilseledande. För att återgå till föregångaren "Born to Run" så indikerar titeln att det perfekta löpsteget är nedärvt och ursprungligt, kort sagt en genetisk gåva. Vad jag behöver göra är alltså att omprogrammera hjärnan för att återta den intuitiva förmåga som civilisationen har slipat bort.

Klart att det inte är gjort i en handvändning. Det är nötande som gäller.

Låt gå att Thomas Reckmann kan bli lite FÖR nötande i sitt budskap. ("Sluta ropa halleluja, jag är redan frälst!" vill jag ropa när han för hundrade gången skriver att vägen till bättre löpekonomi går via förändringar i löpstilen.) När han väl kommer till de instruktiva avsnitten blir det tydligt och bra.

Med hjälp av formgivaren Sanna Sporrong och fotografen Per Hanstorp har det dessutom blivit en snygg bok, och en bonus för oss i Göteborgsområdet är de igenkännbara omgivningarna. De fotade löparna springer där jag brukar springa - längs Göta älv, i Slottsskogen, under spårvagnsviadukter med mera. Allt finns utanför fönstret. Jag lockas ut dit, till motionärerna som passerar, och hoppas att snart få visa dem att GPS och kompressionskläder är fåfängligheters fåfänglighet om man inte får till den framskjutna höften och de låga axlarna.

Visst, jag kommer se ut som John Cleese i tights, men tröstar mig med Thomas Reckmanns ord: "En effektiv löpstil har inget att göra med fult eller vackert."