Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Hitlers svenska sten

Med 50 timmars råmaterial blir det mycket tid vid klippbordet för Kjell Andersson som just nu håller på att färdigställa sin dokumentär om vad som hände med all granit Hitler beställde från Sverige och Bohuslän. Foto: Anna-Karin Nilsson
GT-kulturens sommarserie handlar om sten i Bohuslän ur alla tänkbara aspekter. I dag: Peter Wennö om vad som hände med graniten som specialbeställdes av Hitler.

FAKTA

HITLER OCH GRANITEN
•  1936 fick Albert Speer uppdraget att omgestalta Berlin till Germania. När Hitler såg Speers idéer beslutade han att ytterligare ett 30-tal städer skulle byggas om. Mycket sten skulle behövas.
•  1940 tecknas ett tioårigt avtal med flera Svenska granitfirmor. 1941 kom nya beställningar till enskilda stenindustrier, bland annat blev Hunnebostrand förhandlingsort. Bara i Bohuslän var 500 man under fem års tid sysselsatta med att hugga den så kallade Hitlerstenen.
•  En bråkdel av stenen kom att användas till vad den var ämnad till, till exempel hade en del byggnader börjat uppföras i Nürnberg. När den tyska krigslyckan vände 1943 avbröts stentransporterna. Ett tilläggsavtal skrevs med stenindustrin att graniten skulle lagras i Sverige tills tyskarna vann kriget. Vid krigsslutet låg över 20 000 kubikmeter sten på de svenska kajerna och väntade på transport. Stenen såldes sedan på auktion.
•  Några av de ställen där stenen finns i dag:
•  Treptowparken i forna Östberlin – ett monument över ryska soldater som stupat i Berlin.
•  Minnesmonumentet över upproret i judegettot 1946, Warszawa.
•  I Stalins återuppbyggnad av Moskva i till byggnader på dåvarande Gorkijgatan, i dag Tverskaya Ulitsa.

 2001 visade SVT Kjell Anderssons film om hummerfiske. En granne såg den och tyckte att han borde göra en dokumentär om stenhuggarna också.
– Jag lekte ju i bohuslänska stenbrott under mina sommarlov som barn och tände på idén. Det visade sig finnas hur många trådar som helst och i slutändan hade jag 58 timmars råmaterial som behövde klippas ner till 58 minuter.
Skärvor från en svunnen tid gjordes tillsammans med Folke Johansson och kom 2005, den fristående uppföljaren Stickspåret handlade om stenhuggarkvinnornas internationellt framgångsrika handarbeten med ”Bohus Stickning” och nu jobbar han med Hitlerstenen – en märklig affär i krigets skugga.

Filmens bas är Nazitysklands förkärlek för svensk stenhuggarkonst och Hitlers grandiosa planer på stadsbyggnad och monument. Exempelvis ville führern förvandla Berlin till Germania och Albert Speer hade huvudansvaret för alla påkostade och stenkrävande planer.
Affärerna gjordes bland annat upp på Palace Hotell i Göteborg och Kjell Andersson har originaldokument som undertecknats av de bohuslänska stenbrottens representant Hjalmar Höij och Speers utsände Willy Claes.
– I en radiointervju från 80-talet beskriver Höij sin tyska motpart som en trevlig och artig vän, trots att han även var ansvarig för Berlins befolkningsomflyttning – vilket i klartext handlade om att få huvudstaden helt judefri.
Men krigslyckan vände och från och med 1943 kunde inte transporterna av sten fortsätta. Däremot fortsatte affärerna. Tyskarna betalade mer än bra för granit och norsk labradorsten och allt lagrades runtom i Sverige i väntan på slutsegern. Närmare bestämt 20 000 kubikmeter.
– Svenska Flyktkapitalbyrån konfiskerade rubbet efter krigsslutet och bestämde att allt skulle säljas på auktion. Men stenfirmorna hade en tyst överenskommelse att bara bjuda på sten som de själva tillverkat. Det innebar låga priser och en möjlighet att sälja samma produkter dyrt två gånger.
Var mycket av Hitlerstenen därefter hamnade avslöjas i Anderssons film. Skyskrapefasader i New York och ryska monument är exempel på slutdestinationen och ett par överraskningar av scoop-karaktär vill han spara till premiären.
Det är svårt att finansiera dokumentärer och Andersson försörjer sig på att göra utbildningsfilm och jobbar med utvecklingsstörda vid sidan av. Men 50 timmars råmaterial innebär att det mesta är i hamn.
– Jag behöver bara åka till Moskva och komplettera lite och har ett tufft klipparbete kvar. Men jag siktar på att vara klar om ett halvår och är övertygad om att många kommer att bli överraskade.

Peter Wennö
kulturen@gt.se

FOTNOT: En försmak av ”Hitlerstenen” finns på Kjell Anderssons hemsida: www.kmafilm.se