Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Historien om Hammerfall

Grundaren. Oscar Dronjak har skrivit en biografi om sina minnen av tiden med Hammerfall. Här in action i Budapest i Ungern. Foto: DIDIER MESSENS Foto: Didier Messens

OSCAR DRONJAK

"Legenden om Hammerfall"

Kalla Kulor förlag

Biografi

Göteborg som metalscen är grundmurad sedan 90-talet. Det märkliga och mest fascinerande är att det som blev the Gothenburg Sound föddes ur en trängre krets. Ur det sällskapet kom At the Gates, Dark Tranquillity och framför allt In Flames, Sveriges just nu ledande hårdrockexport. I gänget fanns även Oscar Dronjak, men hans faiblesse för klassisk, melodisk hårdrock var större än den dödsmetall som förenade de andra.

 

När grungen skakade om rockvärlden kring 1990 blev Oscar Dronjak förbannad. Slapp stil, kass musik (enligt hans mått) och framför allt avsaknad av respekt för scenens uttryck och möjligheter! I stället ville han slå världen med häpnad genom hårdrockriff och scenkostymer värda sitt namn.

Resultatet blev Hammerfall, som han grundade för 20 år sedan. Om detta vill han nu berätta.

Göteborgsbandet blev hyllat, fick sitt genombrott, har gjort sina album och turnerat jorden runt. När Oscar Dronjak skriver om åren i gruppen blir det förvisso i en bok tung som ett metalackord, men ändå i många stycken lika enformigt som ett trumsolo.

Det är den rakt berättade historien om hur han blev gitarrist, hur han älskar klassisk hårdrock och hur han ville bilda band, stå på scen och göra det han mest av allt älskar. Oscar Dronjak har koll på detaljerna, har fört dagbok längs vägen och skriver inte oävet. Men det där med brist på "kill your darlings" gör texten väl voluminös.

 

Framför allt är det upprepningarna som fäller "Legenden om Hammerfall". Efter den långa, omständliga introduktionen till genombrottet i slutet på 90-talet är det samma visa om och om igen.

Nytt album, några interiörer, kommentarer om producenten, lite inspelningshistorier, inspelning av någon video, turnéhistorier, olyckor, kraschade hotellrum och annat rock'n'rollbus.

Men jag saknar människorna i Hammerfall. Det kunde blivit så mycket mer och så mycket starkare skildrat med fler infallsvinklar.

Det finns glimtar av dramatik. Som gruppens oförmåga att ta i surdegar och katastrofer eller när trummisen Patrik Räftling förlorar sin bror i diskoteksbranden i Göteborg 1998. Något som i slutändan gjorde att Räftling slutade.

Hammerfall har haft sin beskärda del av plågsamheter, med misshandel, MC-krascher, allvarliga skador, familjetragedier och turnémanagern Lelle Hildebrand, som försvann efter en spelning i Sölvesborg 1999 och fortfarande inte återfunnits.

 

Oscar Dronjak skriver om detta, är detaljerad och har koll. Men jag saknar empatin och drabbas inte, trots det uppenbart traumatiska. För bandet ska alltid vidare, alltid till en ny spelning eller göra ett nytt album. Det där med reflektion får vänta.

Han och Hammerfall har ständigt gått sin egen väg. Det har skapat en karriär som varit framgångsrik rent musikaliskt och som kantats av udda uppdrag som medverkan i "Vita lögner", "Fångarna på fortet" och videon till svenska curlingteamet (damerna), som tog OS-guld i Turin 2006 bland annat.

Oscar Dronjak, ja hela Hammerfall, har integritet. Bra så. Men bland de drygt 500 sidorna hade det suttit bra med mer flyt, mer känslor och mindre grabbighet.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!