Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Gripande drama från överklassgöteborg

Foto OLA KJELBYE
Foto: Ola Kjelbye

Premiär i går

PUSSY | Av Åsa Lantz | Regi: Carina M Johansson | Scenografi, kostym: Henrik Ekberg | Musik: Tomas Elfstadius | Med Marie Delleskog | Göteborgs stadsteater Nya Studion | Speltid 60 min


Sportiga överklassdamer från Vasastan är inte en socialgrupp som brukar väcka allmänhetens djupa medkänslor, men Åsa Lantz debutpjäs Pussy kan ändra på det. I monologform har hon skapat ett gripande och komplext porträtt från solsidan, närmare bestämt en kvinna som gått sönder efter ett skyddat liv i rikedom och välgång.

Möt Gisela Manning. Stor lägenhet i Vasastan, dyra vanor, ingift i överklassgöteborg. Numera frånskild med älskare. Mor till en vuxen son. Arbetarklassbakgrund, ingen utbildning, inget jobb. Kvinna på gränsen till nervsammanbrott om det inte vore för svart bälte i självbehärskningens konst.

Marie Delleskog gör entré som attraktiv, självbelåten kvinna: jeans, pumps, solglasögon, vardagspäls. Hon ser sig omkring i sin stora, röriga lägenhet, i Henrik Ekbergs avskalade scenografi en gyllene fågelbur med upphöjt golv i ädelträ. Det är flytt på gång, men var och för vilka pengar? Drömmen är att flytta ihop med sonen och återskapa en liten familj utan maken. En lindrande fantasi som, liksom annat, tillfälligt skyler över Giselas inre oreda.


Monologteater kräver att repliker riktas någonstans och Åsa Lantz har skickligt löst det genom Giselas behov av att prata. Publiken blir hennes ställföreträdande psykolog. Lantz har därtill aktiverat de gamla parhästarna klass och kön på sätt som kommer till starka uttryck på scenen.

Marie Delleskogs Gisela är ingen tillyxad lyxhustru utan en kvinna både luttrad av livet och helt oförberedd. Omkring henne står ibland en aura av stum förvåning. Hon har tappat greppet om livet, de gamla knepen att attrahera fungerar inte längre. Hon har provat och betalar priset, krasst talat: "Mogna kvinnohjärtan mår inte bra av att knulla unga män. De går sönder då."


Giselas söndriga hjärta och hennes överklassgöteborg, "det minsta i världen" som hon ser det, är gripande att glänta på, faktiskt lite exotiskt för någon som kommer från andra sidan stan och råkar vara av det andra könet. Mycket, men inte allt, sker i orden: den sociala upphöjdheten och ensamheten som gnager, sexet en tumsnagel under ytan, behovet att svälta sig och kontrollera kroppen.

Även om överklassens diskreta charm och mekanismer är väl utforskade lyckas Pussy öppna nya hålrum i samtiden. En gripande inblick, i all sin komplicerade enkelhet meningsfull teater.


Marie Delleskog gör en frånskild överklasskvinna som tappat greppet om livet.