Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Göteborgs gästfrihet är en seglivad myt

Glöm lyxmiddagen – i Göteborg duger det gott med en halv special. Foto: Jan Wiriden
I Lagerhuset kan Eurovisiongästerna få en ljummen Åbro. Foto: Per Wissing

Kanske ska vi låta Stockholm få Eurovision song contest.

Göteborgs gästfrihet påminner ändå mest om en billig Kinakrog.

Måns Zelmerlöw hade knappt mimat färdigt till sin David Guetta-cover innan bråket mellan Göteborg och Stockholm var i gång. Skribenter, PR-generaler och politiker från kust till kust har sen dess krystat sig röda för att förklara varför just deras stad förtjänar att få ta hand om Eurovision. De mest seriösa argumenten handlar om atmosfären.

Debatten oroar mig. För på grund av Göteborgs oseriösa hantering håller vi på att förlora matchen.

”Göteborgarna är stolta och gästfria!” föreslår kommunens reklambyrå, Göteborg & Co:s, evenemangschef i Metro.

”I Stockholm är allt jättestort, så stort så de som inte gillar det slipper det”, smashar Viktor Barth-Kron i DN tillbaka.

Jag måste tyvärr ge 1-0 till Stockholm här. Inte för att Barth-Krons argument övertygar, men för att evenemangschefen spelar med falska kort. Göteborg må verka som en stolt och gästfri stad, men det inte på det sättet som kommunens PR-gubbar försöker få det till. Göteborgsstoltheten och gästfriheten vilar inte i småstadsglädjen över att ”det äntligen händer något ”.

Den vilar i att ingen kunde bry sig mindre.

 

Ingen bryr sig om att Petra Marklund skrivit en låt om Göteborg. Ingen är egentligen intresserad av Bokmässan. P3 Guld, vad är det ens? Den vanligaste hållningen till Way out west är inte att det ska bli kul att gå på spelningar. Det är "jaha nu ska man alltså betala för att sitta i Slottsskogen”. Alla dessa event är i grunden bara suddiga störningsmoment i en arbetarstad impregnerad i Nationalteatern, tegel och smuggelöl.

Jag förstår att det kan upplevas som gästfritt, men i så fall gästfritt på samma sätt som kinakrogar är gästfria. Alla är välkomna, men du ska inte tro att personalen bryr sig om att du är där.

 

Så hur ska vi vända detta allvarliga underläge till vinst? Börja med sanningen. Istället för Göteborg & Co:s förljugna bild av den vänliga staden, ge Eurovisionkommittén förslaget ”The omoralisk schlagerfestival". En genuin göteborgsk tolkning som ger all stolthet och gästfrihet staden kan uppbåda och dessutom mycket billigare än aldrig någon påkostad arenashow.

Hur? Genom genuin göteborgsk obryddhet förstås. Glöm Scandinavium. Pustervik duger gott! Gästerna får några snittar gjorda på tunnbröd och majonnäs och så en ljummen Åbro. Resten får de vackert betala för själva. Såklart tillåts bara akustiska versioner av ländernas bidrag. Att det inte låter så bra alla gånger gör inte så mycket, de flesta är ändå ute och röker när artisterna spelar. Eftersom festen är på en fredag måste alla tyvärr gå hem klockan tre. Då får vinnaren äta på Burger King medan resten tar spårvagnen hem. Har de tur får de inte ens stryk av en kontrollant.

När de når Avenyn blinkar ljusshowen vackert över Konstmuseets fasad: Välkommen till Göteborg, Europa!

 

Följ Expressen Kultur på Facebook. Där kan du kommentera våra artiklar.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!