Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Från början fanns
 bara tio gator

Göteborgs gator är pusselbitar som berättar om livet i stan och dess snart 400-åriga historia. På bilden Magasinsgatan. Läs mer i GT-kulturens nya bok "Min gata i Göteborg" som släpps på bokmässan. Foto: Per Wissing

Göteborg är en skrivbordsprodukt som ­efter kungligt påbud placerades mitt i en vassruggig sankmark, mellan Kvarnberget, Otterhällan och ­Gullbergsvass. Från början fanns bara tio gator.

Göteborgs gator räcker ända till Paris

Den sammanlagda längden av alla Göteborgs gator är 1405 kilometer - ungefär lika långt som mellan Göteborg och Paris. Gatornas sammanlagda yta i hela Göteborg är 14 miljoner kvadratmeter. Det är lika mycket som 2000 fotbollsplaner. På Göteborgs drygt sextusen gator finns 20 379 gatunamnsskyltar, enhetligt utformade i mellanblått med vit text. Innanför Vallgravarna finns 101 gator. Varje år tillkommer 50-60 nya gatunamn.

I Göteborg finns runt 6650 gator. En del är stenlagda med gammaldags gatsten, en del är asfalterade och några enstaka småvägar på Hisingen har vägbanor av grus.

Stadens gator är pusselbitar som berättar om livet i stan. Mitt inne i Göteborg är det en 400-årig historia, på andra ställen en 1900-talshistoria, och en del gator i de nyaste områdena är bara några år gamla, som i Amhult i Torslanda, eller Trollåsen i Askim.

Inga gator i innerstan i Göteborg är äldre än 400 år. Göteborg är en skrivbordsprodukt som efter kungligt påbud placerades mitt i en sankmark mellan Kvarnberget, Otterhällan och Gullbergsvass. Innan kung Gustaf II Adolf gav order om grundläggningen 1621 fanns varken boplatser eller handelsvägar där Göteborgs centrum ligger i dag.

 

Första stadsplanen gjordes av holländska stadsplaneproffs som tränat på stadsplanering både hemma i Amsterdam och i de holländska kolonierna. Samma år som Göteborg grundades byggde holländare en annan ny stad i sin indonesiska koloni. Det var den blivande huvudstaden Batavia som fick nästan exakt likadan stadskärna som Göteborg.

På Göteborgs första stadsplan fanns bara tio gator. Några få av de gamla gatunamnen från 1621 finns kvar. Konungzgatun var det ålderdomliga namnet på Kungsgatan, och Kyrkogatan hette från början Kyrkiogatun. Andra gator har bytt namn flera gånger under århundradena.

Ibland avspeglar gatunamnet vad som har hänt på gatan, eller vem som har bott där. Ett exempel på detta är Lilla Torget – som tidigare hette tidigare Fiske Torgett – på 1600-talet såldes fisk från båtar och från en stor flotte: Fiskebryggan.

Ibland kunde gatorna ha både ett officiellt namn, och flera andra namn som användes till vardags av göteborgarna. Kronhusgatan kallades på 1600-talet också Wintergatun, efter en man som bodde i ett av husen längs gatan, hans efternamn var Winter. Gatan hade också ytterligare ett namn: Gamle Kyrkogatan efter en gammal nu försvunnen kyrkogård som låg vid Kvarnberget.

Det officiella namnet finns registrerat i Rådstuvurättens politieprotokoll om namngivning i Göteborg från den 19 februari 1666, där står: "Gamle Kyrkogatan skall heeta Cronehuusgatan". Det var vanligt på den tiden att gatorna fick sitt namn efter en känd byggnad vid gatan.

Först på 1700-talet började man sätta upp gatuskyltar i Göteborg. Då försvann efter hand de folkliga gatunamnen och de officiella namnen användes allt oftare både till vardags och i mer formella sammanhang som i husförhörslängder, vid mantalsskrivning och i skattelängder.

 

En av de allra äldsta gatorna är Köpmansgatan i Nordstaden. Både gatan och namnet är lika gamla som Göteborg och finns med på kartor från 1621. På 1600-talet skrevs namnet på ålderdomlig svenska Kiopmansgatun. Köpmansgatan är 500 meter lång, börjar i väster vid Smedjegatan, går österut förbi Gustaf Adolfs torg, tvärs genom Östra Nordstan, och fram till Nils Ericsonsgatan.

Längs gatans fem kvarter kan man följa en del av Göteborgs historia. Äldsta huset är Tyska kyrkan, som har kvar sina murade väggar från 1630-talet. Lite yngre är fältmarskalken greve Rutger von Aschebergs gravkor, som han lät bygga 1681, och som står kvar än i dag, tätt intill rådhusets bakvägg.

Det är de enda resterna från 1600-talet som finns längs gatan. Men gatunamnet berättar om gatans äldsta historia: köpmännens speciella gata. Från början låg trähus med torvtak längs gatan, liknande de hus som fortfarande finns kvar i Gathenhielmska reservatet i Majorna.

 

På 1970-talet revs hela Östra Nordstan med många 1800-talshus med bostäder, krogar och butiker, och shoppingpalatset Nordstan byggdes. Två gamla hus på Köpmansgatan 27 och 29 är det enda som påminner om en försvunnen stadsdel.

På 1600-talet måste den som var ute sent ha med sig egen lykta. Första gatubelysningen i Göteborg sattes upp först år 1700: det var 35 oljelyktor på bryggorna över kanalerna, som eldades med rovolja. Från år 1776 infördes allmän gatubelysning. Husägarna ålades att sätta upp gatlyktor på sina hus, och hålla dem tända från mörkrets inbrott till midnatt, utom när det var månsken.

På 1840-talet förbättrades gatubelysningsstandarden: Sveriges första gasverk byggdes i Göteborg och gasnäten för gatubelysning byggdes ut. Varje kväll gick lykttändare runt och tände gaslyktorna, och vid midnatt gick de runt igen, och släckte dem.

1921 elektrifierades gatubelysningen i Göteborg. I dag finns här totalt 91 000 gatlyktor.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!