De levde på Fjällbacka strand av Inger Rudberg är garanterat den tyngsta bok, närmare fem kilo, jag någonsin ägt. På drygt tusen sidor berättar hon så gott som allt om Fjällbackas historia och om öarna där omkring.
Eftersom jag själv bor och är uppväxt om somrarna på Hamburgön, strax söder om Fjällbacka bläddrar jag snabbt fram till sidorna om Florö, Hjerterö, Dyngö, Kalvö och de andra välkända bad- och utflyktsöarna.
När jag dessutom får läsa om de allra närmaste grannhusen blir det faktiskt kusligt spännande. Som i berättelsen om Hilding, den siste åretruntboende på Kalvö (vars hus numera bebos av en av mina bästa vänner och hans två bröder).
När Hilding blev änkeman fick han nästan varje helg besök av sin syster Märta Nordblom som enligt Inger Rudberg tog sin motorbåt ut till ön för att hjälpa honom.
Men alltså, jag minns Märta och inte hade hon någon motorbåt, en eka ska det vara!
När jag sedan förstår att Inger Rudberg och hennes familj var just de som varje sommar hyrde båt alldeles bredvid min familjs brygga blir den bohuslänska världen plötsligt mycket liten.
Samma familj som varje söndag stängde av aktersnurran mitt i sundet och genom höga utrop till varandra och med åror åt alla håll till slut lyckades hamna vid rätt brygga.
Boken har fått ligga framme på verandan hela sommaren medan grannar kommit förbi och läst om just sina släktingar.
Och visst saknas det en för länge sedan avliden Albert, en bror till Hilding verkar ha kommit bort i hanteringen, och jag letar förgäves efter Fjällbackavalsen som sjöngs varje onsdag och lördag till dansen på bryggan under 60-talet.
Och så var det det där med Märtas eka...
Men sammantaget är det förstås en imponerande insats, ett livsverk av rang, att få ihop så mycket fascinerande berättelser och historier från en älskad bygd. Roliga små detaljer som att min egen favoritö att lägga till vid, Trinisla faktiskt betyder tre öar är förstås oumbärligt – åtminstone för mig och några hundra till som brukar lägga till där på somrarna.
Fast självklart hade boken vunnit en hel del (inte minst i tyngd och volym) om många av ägarförteckningarna genom hundratals år för flera hus, förteckningen över samtliga präster i Fjällbacka från 1882 till 2009, eller upprepningar med samma historia i olika versioner, fått stryka på foten.
Men Inger Rudberg har också en härlig förmåga att beskriva med känsla.
Som när hon skriver att Märtas hus på Tullboden nu är "utplånat för ett stort nytt sommarhus. Hela hennes fina hem kastades i en container".
"Så har en epok i skärgården gått i graven, en epok på ett par hundra år, fylld av hårt slit för födan i de 14 små husen på Kalvö."
Jag lovar, De levde på Fjällbacka strand kommer att ligga kvar på verandan på Hamburgön länge än, tills samtliga grannar och andra öbor bläddrat färdigt.
Lasse Råde
