Fängelse bättre än livet utanför

I det afghanska fängelset slipper kvinnorna bära burqa och kan vara sig själva, visar dokumentären "No Burqas Behind Bars" som är en av åtta nominerade till priset Dragon Award Best Nordic Documentary på Göteborgs filmfestival.
Foto: GIFF

I Afghanistan döms kvinnliga mördare till kortare fängelsestraff än de kvinnor som enbart rymt från sina män eller familjer.
Men det är också ett land där livet i fängelset kan vara drägligare än livet utanför.

Sara. Nadjibeh. Sima. Tre av totalt fyrtio kvinnor på kvinnoavdelningen i Takhar-fängelset i Afghanistan. Fyrtio kvinnor, som enligt fängelsechefen kräver mycket mer arbete än de femhundra män som sitter på andra avdelningen.

Men han säger det inte på ett negativt sätt, han säger det för att verkligen tacka och visa sin uppskattning för sina kvinnliga fångvaktare, som är så viktiga i sammanhanget. Och han säger det för att han verkligen vill att de fängslade kvinnorna ska ha det drägligt i fängelset, för att han bryr sig och för att han inser att det inte egentligen är deras fel att de har hamnat där. De har hamnat där på grund av orimliga lagar, på grund av krig, på grund av obefintlig utbildning och upplysning i landet.


I Nima Sarvestanis gripande dokumentär "No Burqas Behind Bars" möter vi intimt och avskalat en verklighet vi aldrig sett förut. En värld där kvinnor döms till längre fängelsestraff för att ha rymt från sina familjer och män - ofta runt tio år eller mer - än vad de gör för mord. Och en värld där fängelset på många sätt upplevs som mycket bättre än världen utanför.

För livet i fängelset känns ofta ganska gemytligt. Fångarna slänger käft med vakterna, det lagas mat, målas naglar, hängs tvätt, skrattas och pratas - och mitt i det färgglada myllret springer barnen omkring. Och framför allt, ingen bär burqa - inte ens framför de manliga fångvaktarna.


- Fängelset är bättre än hemma. Vakterna är som en mamma och fångarna som ens systrar, som en familj, Här kan du vara dig själv, ingen är ute efter att kontrollera och bestämma över ditt liv, ingen säger något om någon burqa, säger Sara som sitter i Takhar för att ha rymt tillsammans med sin älskade Javid, när hennes familj ville gifta bort henne. För det fick hon tre år, liksom Javid, som sitter på andra sidan porten, genom vilken hon kan se honom i ett litet hål. De skickar brev till varandra, om kärlek, giftermål och en framtid tillsammans.

Sima har fem barn med den man hon rymde från, efter 22 års äktenskap, med hjälp av hans styvson. För det fick hon sexton år. Att mannen misshandlade både henne och barnen och att han slagit ihjäl en annan av sina fruar och ett av sina barn, spelar ingen roll.


När han besöker Sima i fängelset, på besöksområdet, där burqan såklart sitter på, brukar han också slå henne och systematiskt skuldbelägga och förtrycka. Samtidigt planerar han ett mord på sin också fängslade son, för att han gått emot sin far. Fängelsedirektören försöker göra vad han kan för att skapa en öppning och empati - men systemet är för starkt för att nå längre än ytan.

Nadjibeh blev bortgift när hon var tio år och sitter nu inne på lika många. Hon är bråkig och högröstad och har också flytt från sin man och är nu helt ensam med ett nyfött barn. Ett barn som hon till slut tvingas sälja eftersom hon inte har råd att skaffa mjölk.

- Lagen förstår inte kvinnor, säger Sara, som inte ångrar att hon flydde med sin kärlek för att undkomma ett tvångsgifte. Hon har i alla fall fått uppleva vad livet handlar om och vill i framtiden flytta till Kabul (i närheten av hemstaden skulle hon bli mördad av nära släktingar), studera och bilda familj med Javid.


Och en dag får vackra Sara beskedet att hon ska benådas. Tillsammans med Javid. Sanningens timme har kommit och frågan är om han ska svara upp till sina löften. Sara väntar finklädd på ett svar på sitt brev medan hon gråtande tar farväl av fångar och fångvakter.

Slutet på "Burqas Behind Bars" är fullständigt hjärtskärande.

"Gråt aldrig mer. Fortsätt leva ditt liv som ett lejon!" brandtalar en av medsystrarna innan Sara drar ner sin burqa och kliver ut i verkligheten.

Jag hoppas innerligt att det fungerar.

FAKTA

"Här kan du vara dig själv, ingen är ute efter att kontrollera och bestämma över ditt liv, ingen säger något om någon burqa.

Sara, fånge i Takharfängelset.

fakta

FILM

NO BURQAS BEHIND BARS | Nima Sarvestani | Visas även 29/1 kl 12.45 Biopalatset 6, 30/1 kl 10 Biopalatset 6, 2/2 kl 17.30 Biopalatset 1