Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ett slumområde mitt i Göteborg

Foto: Maria Ekman
Skansen Kronan är ett landmärke för Göteborg. Området runt historiska platsen har dock helt förfallet. En kulturskandal, tycker GT:s Anna-Clara Löfvenberg

FAKTA

SKANSEN KRONAN
•  Byggdes 1687–89, efter ritningar av Erik Dahlberg, statligt byggnadsminne sedan 1935.
•  Fram till 1960-talet fanns bostadshus längs hela södra sidan av Skansberget.

Hundranittiofyra trappsteg upp från Haga ligger skansen Kronan från 1600-talet. Den syns över hela stan, med sin osannolikt blanka guldkrona högst upp på det åttkantiga toppiga taket. Det borde vara ett populärt utflyktsmål. Men det är det inte. Jovisst kan man promenera runt på Skansen Kronan, och det är fantastisk utsikt ut över Haga och Kungshöjd. Och den raka trappan upp från Kaponjärgatan i Haga ser lockande ut på långt håll, och det är mycket trevligt att gå upp till Skansen Kronan den vägen.

Men när man väl kommit upp, kikat lite på nära håll på de bastanta gråstensmurarna och beundrat portalerna – så ja, vad gör man då?
Bästa alternativet är att trava nedför den raka trappan igen, tillbaka till mysiga Haga. För resten av Skansen kronan är ett slumområde mitt i stan. Det finns en stor öde parkeringsplats halvvägs uppe på berget, mot Risåsgatan. Resten är bara gamla husgrunder efter rivna hus, och risiga buskar. Förirrar man sig bara några steg ut på promenadstigarna ned mot Skanstorget eller åt andra hållet, ned mot Lilla Risåsgatan – så känns det som om man kommit vilse.

En kulturskandal att inte en av Göteborgs allra mest spännande historiska platser är mer besöksvänliga. Hur kan det vara möjligt att en historisk plats mitt inne i Göteborg har fått förslummas så här?
Men så här har det inte alltid varit. På Skansbergets sydsida har funnits kullerstenslagda gator, bostadshus, och till och med en nationalromantisk portal i vitmålat trä som markerade ingången till de – då – välskötta promenadstigarna upp till den stiliga försvarsanläggningen När man tittar på gamla fotografier från 1950-talet som är tagna från Linnégatan och Risåsgatan ser man trevånings landshövdingehus klättra upp på Skansbergets sydsida, med stenlagda gator upp mot toppen. Här låg hela 20 landshövdingehus, som byggdes mellan 1895 och 1900.
Husen revs sorgligt nog 1967. Alltså under en av Göteborgs svartaste stadsbyggnadsepoker som med sina massrivningar sargade stora delar av Göteborg. Det här området verkar ha hamnat i ett planeringsmässigt vakuum sen dess.

Men det har faktiskt funnits planer på att rycka upp Skansberget ur sin törnrosasömn. Det handlade om att bygga studentbostäder mot Risåsgatan. För ett år sedan las de planerna i malpåse, efter massiva protester som drogs igång av grannarna på gatan. Kanske inte så konstigt, för de planerade husen på Skansbergets sydsida var tvärställda skivhus som kanske, ärligt talat, inte skulle gjort grannarna tvärs över gatan så glada.
Så nu finns här fortfarande bara rivningstomter istället. Skandal att ingenting byggs här, det är en utmärkt plats att bygga bostäder på.
Bygg ett nyskapande mönsterområde i passivhusteknik i massivträ, max tre våningar högt, på de gamla husgrunderna. Kanske med en liten gnutta inspiration från de gamla husen som tidigare låg här. Och inte med inspiration från det sämsta inom den modernistiska arkitekturen som i det gamla utskällda lamellhusförslaget med förortskaraktär.
Sånt stoppas av göteborgarna. Men Skansbergets baksida är en skamfläck för Göteborg så som det ser ut idag. Gör något nu på direkten. Vad vill våra politiker egentligen? Låta stan förslummas?
Fram med ett genomarbetat förslag – det ska vara så trivsamma hus att grannarna tycker att de nya husen gör deras utsikt bättre.
Fiaskot med planeringen av Skansberget visar mycket tydligt att det där mantrat som byggnadsnämnden arbetar efter när det gäller stadsförnyelse är helt omodernt, dött, det hör hemma i en annan tid.
Det var samma mantra som användes för de jättelika rivningarna i city på 1960-talet, och när förorterna byggdes. Hur mantrat låter?
– Det spelar ingen roll hur det ser ut, bara det funkar.

Anna-Clara Löfvenberg
kulturen@gt.se

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!