Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ett rum mer eller mindre betydde inte så mycket

Nästa gång du går uppför Viktoriagatan skall du stanna till vid nummer 17. Där ligger Villa Darjeeling som den kände göteborgaren och konstsamlaren Conrad Pineus lät bygga 1912. Året innan hade makarna Pineus gjort en resa till Indien och som minne av den plats där de tillbringade julen 1911 kallade de sitt hus Villa Darjeeling.
Som arkitekt anlitades Charles Lindholm som då var rektor vid Slöjdföreningens skola i Göteborg. Lindholm har också ritat polisstationen på 3:e Långgatan och Handelsinstitutet vid Viktor Rydbergsgatan.
I sina dagboksanteckningar skriver Pineus: ”Köpte en villa vid Viktoriagatan 17, lät riva ned den och anmodade professor Charles Lindholm att göra ritningar till en ny villa. När man nu en gång skulle bygga, så tyckte jag att ett rum mer eller mindre betydde så litet, och som jag dessutom hade i sinnet att få mycket tavelväggar, blev resultatet att min villa blev alldeles för stor. En god följd har det emellertid haft, att då det under besvärliga år har varit ganska svårt att behålla den, har detta kunnat ske endast genom att den varit så stor att ingen velat köpa den.”

Och visst är Villa Darjeeling ett magnifikt stenhus, byggt i två våningar med entrévåning i suterrängplan. Byggnaden får sin egenart genom de spröjsade fönstren, burspråken och det brutna taket utformat med fönsterkupor och klätt med svartglänsande tegelpannor. 
Över entrédörren, som är klädd i koppar och med ut-smyckningar som föreställer fiskar och sjödjur, finns ett ornament med två skulpterade falkpar. En vacker granitmur med en grind i järnsmide markerar gränsen mot gatan. Det finns många detaljer som visar att arkitekten varit inspirerad av Art Nouveau, den tidens dominerande arkitekturstil.

Sonsonen
Arne Pineus vet hur det såg ut i huset när familjen Pineus bodde där.
– Det fanns tavlor överallt, berättar han. Farfar samlade framför allt samtida nordisk konst – Sandels, Dardel, Grünewald, Sörensen, Sandberg, Munch – och hade en av de främsta samlingarna i Sverige. Den är i dag skingrad, men några målningar finns kvar i Göteborg på konstmuseet.
Det fanns otroligt många rum i huset, minns Arne.
– Hallar, kök, matsal, bibliotek, musikrum, skrivrum, biljarden, pianorum, flera sovrum varav farmor hade ett för vintern och ett för sommaren, gästrum och jungfrukammare. Badrummet var utrustat med den tidens alla moderniteter. Där fanns till och med ett ljusskåp som fungerade som ett slags bastu.

Alla sällskapsrummen
var klädda med väggpaneler i olika träslag, golven var i ekparkett och taken var utformade av konstnären Carl Eldh.
Möblerna i Villa Darjeeling, som av samtiden ansågs väldigt moderna, var specialritade av arkitekten Lindholm och bildade tillsammans med den fasta inredningen en enhet för varje rum. Också armatur och dörrbeslag var unika.
Något större intresse för antika möbler eller antikviteter hade inte Conrad Pineus. Han ville ha ett modernt hem fyllt med modern konst. Möjligen med ett undantag; skulpturen av Giovanni della Robbia, som satt infälld över spisen i biblioteket.
Conrad Pineus var i många år Stadsteaterns styrelseordförande och bjöd ofta på supé i Villa Darjeeling efter premiärerna, särskilt om det varit ett svenskt stycke och författaren själv var närvarande eller när någon framstående skådespelare gästspelade.

Näst konsten älskade han teatern, och det var tack vare hans initiativ att tillsammans med nio andra satsa hundratusen var för att bilda teaterfonden, som hela teaterlivet fick en skjuts framåt, även om det dröjde ända till 1934 innan Stadsteatern invigdes.
Intresset för Stadsteatern är fortfarande starkt i familjen Pineus, och Arne var ledamot av styrelsen fram till i år.
Conrad Pineus dog 1945. Han drabbades av hjärnblödning just som han skulle klä om sig för att gå på premiär på Stadsteatern.
1952 såldes huset till familjen H E Adamsson, som då var ägare till bland annat ett antal sjukvårdsbutiker. Numera är det en friskola som med sina 90 skolbarn ger liv och rörelse åt huset.

Margita Björklund
kulturen@gt.se

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!