En skev självbild kan vara nyttigt

Foto: Nikolay Pozdeev

De lyckligaste människorna lär vara de som har lite dålig självuppfattning. Det kan även gälla chihuahuor, konstaterar Malin Lindroth i lördagsspalten.

SÖNDAG. Grannens chihuahuavalp jagar en jättestor katt över gräset. Katten är säkert tre gånger så stor som valpen, men lillen har hybris, morrar och dreglar som en hel Dobermann.  Det ser fruktansvärt rolig ut. 

 Någonstans har jag läst att de lyckligaste människorna är de som har lite dålig självuppfattning. Man får inte bli för uppblåst förstås, det gör ingen glad.  Men en lite skev självbild är alltså bara nyttigt, tydligen också för chihuahuabarn. 


MÅNDAG. Läser Natascha Kampusch bok 3096 dagar och skakas om. Kampusch kidnappades när hon var tio år och hölls instängd en hel barndom. I boken berättar hon om det paradoxala bandet mellan offer och förövare.

 Minns en kille som jag lärde känna i USA, han skulle nog förstå det Kampusch beskriver. En gång i månaden åt han middag med sin farsas före detta; en kvinnlig pedofil som hade utsatt honom för övergrepp i åratal när han var liten. 

 Varför? Han sa att han hatade henne, att han inte kunde leva utan henne. De orden blir jag aldrig kvitt. Jag tänker på dem nästan jämt.     


TISDAG. På varuhusets pappersavdelning letar jag länge efter ett kort att skicka till min kompis Anna och konstaterar – igen! - att gratulationskortsbranschen är sorgligt eftersatt; det är fortfarande mest kärnfamiljen som firas, med nallar, blomster och kanske en småfräck vers. Dags för en uppdatering? Jag kan redan se skilsmässokortet framför mig. 

 Till dig. På Din Skilsmässodag.

 ”Din före detta var ett svin. Låt honom/henne betala terapin!”    


ONSDAG. Bilder från Ship to Gazas saboterade passagerarfartyg anländer på mejlen. En dykare har simmat in under båten nattetid och förstört propelleraxlarna. Nu försenas avfärden från Aten i flera dygn. 

 Jag tänker på det där citatet av Gandhi, som jag tyckte så mycket om när jag var ganska ung och mindre pessimistisk än jag är nu. 

”Be the change you want to see in the world.” 

 Det värsta är ju, att självmordsbombare, terrorister och förtryckare nog tycker att det är just vad de gör.     


TORSDAG. I den tidiga morgontimmen går jag ned för Stigbergsliden och möter en råtta, som alldeles orädd lunkar förbi på trottoaren. Jag nickar åt råttan.  Den nickar tillbaka. Ja, det är lite så det känns. Som ett artigt möte i gryningen.

 På kvällen läser jag att Svenskt Näringsliv vill minska studiebidragen för humaniorastudenter, som har mindre chanser att få jobb än ingenjörer. Hoppsan! Med samma logik kan man sänka bidraget för handikappade, invandrare och kanske också för de blyga som inte fixar en anställningsintervju. 

 Verkar som om Svenskt Näringsliv behöver hjälp med att vässa argumenten. Föreslår en grundkurs i teoretisk filosofi.    


FREDAG. Internetbanken bryter alltid ihop några minuter i halv tolv, precis före betalningsdeadlinen.  För andra gången denna vecka sitter jag och skäller på alla makter (Gud, Nordea, Tekniken) över att mina pengar inte kommer i väg. 

  I torsdags fick de sista Saab anställda äntligen ut sina löner. Hoppas de har en annan bank än jag.  


LÖRDAG. Jag vill slå ett slag för Södra Vägen. Södra Vägen är lite som en sådan där tröja som legat bortglömd i garderobens mörker sedan tidigt åttiotal. Bara man tittar på den upptäcker man att den är snygg. 

 Gör en utflykt till Södra Vägen i dag. Flanerar på den lilla bortglömda stumpen mellan Getebergsäng och Korsvägen, förbi de små märkliga affärerna och vegrestaurangen Sattva. Här finns den perfekta balansen mellan ruffighet och mys.     


Malin Lindroth

kulturen@gt.se