En överdos postkolonialism och identitetspolitik

Temat för årets Göteborgsbiennal är det sekulära. Chefscuratorn, britten Nav Haq, har samlat närmare 50 konstnärer från världens alla hörn som ur olika perspektiv tar frågor som religion och tro vid hornen. 

Det sekulära skall inte blandas ihop med ateism utan avser endast hur staten och kyrkan separerats för att skydda mänskliga fri- och rättigheter. Det ger var och en i vårt moderna samhälle oavsett trosbekännelse likhet inför lagen. Detta är en princip som på senare tid står under hot i och med högervindar och attacker på det öppna samhället.

Centrum och periferi

Biennalen har lånat sin titel från Shilpa Guptas verk som är placerat mellan Centralstationen och stadens ytterområden. Bäst upplever man verket från spårvagnen där man således i rörelse läser ”wheredoIendandyoubegin” ("var slutar jag och var börjar du"). 

Meningen fyller ut avståndet mellan stadens centrala ”vi” och förorternas ”de”. Just placeringen av texten i detta gränsland gör att verket hittar en naturlig förankring i staden.

LÄS MER – Peter Cornell: Göteborgsbiennalen 2013 förvandlar staden till en kampenhet

En annan konstnär som lyckats gestalta idéer om vi och dem och det öppna och stängda samhället är sydkoreanen Haegue Yang. I verket ”Swedish villa” använder hon sig av gula och blåa persienner och skapar på så vis en installation som handlar om att försöka se in och vilja tillhöra men också om att slå vakt om sitt eget och stänga ute. 

Välkomnar vi det mångreligiösa samhället, eller ser vi det som ett hot?

Vem blir upphetsad?

Från biennalledningens håll gör man även plats för ett antal text- och researchbaserade arbeten. Man måste fråga sig vilka utöver en handfull curatorer som faktiskt känner upphetsning inför den här typen av verk. I vanlig ordning har konstnärerna i de här fallen svårt att hitta en lyckad gestaltning av sina teoretiska undersökningar.

Ett undantag är holländaren Jonas Staal som i en diagramliknande installation visar på sambandet mellan byggandet av skyskrapor och ekonomiska kriser. Installationen ger exempel från mitten av 1800-talet fram till byggandet av Burj Khalifa i Dubai som skedde under den ekonomiska krisen 2007–2008. Staal visar elegant hur vårt ekonomiska system blivit en religion i sig men att det likt Babels torn faller när det når för högt.

LÄS MER – Nils Forsberg: Göteborgsbiennalen 2015 är den bästa hittills 

Den här upplagan av Göteborgsbiennalen skiljer sig inte nämnvärt från årets Documenta eller Venedigbiennal i så måtto att den socialkritiska trenden håller i sig. Besökaren har precis som där att se fram emot att få en hästkur i postkoloniala och identitetspolitiska studier.

Det är på sina håll riktigt intressant, men på andra tröttsamt förutsägbart.

Av Johan Stenström

Johan Stenström är konstskribent.