Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En osannolik fotbollshistoria

Fotbollens sista proletärer speglar ett fotbollslag, men också ett samhälle, ett 70- och 80-tal med göteborgsk industri som fond. Här Conny Karlsson och Torbjörn Nilsson med Uefa-cupspokalen efter segern 1982. Foto: Åke Thim
En gång i tiden slog IFK Göteborg fotbollsvärlden med häpnad. Ett gäng glada knegare spöade proffsmiljonärer på löpande band.
Med Fotbollens sista proletärer berättar Martin Jönsson och Carl Pontus Hjorthén hela den osannolika historien.

FAKTA

Fotbollens Sista Proletärer är den tredje filmen av Carl Pontus Hjorthén och Martin Jönsson. De har tidigare gjort den internationellt prisade Mari Carmen España - Tystnadens slut och den kritikerrosade dokumentären Hemligheten om Hjorthéns pappa skådespelaren Carl-Ivar Nilsson.
Svenska Filmstudion är ett gruppfilmproduktionsbolag från Göteborg som drivs av Hjorthén/ Jönsson tillsammans med producenten Kalle Gustafsson Jerneholm - mest känd som basist i The Soundtrack of Our Lives.
Filmen visas först vid en galakväll på Draken på fredag och har sedan världspremiär på bio Roy på lördag.

Vad hände med lagidrotten som kollektiv, undrar filmarna Martin Jönsson och Carl Pontus Hjorthén i sin nya flm Fotbollens sista proletärer som har premiär i veckan. Foto: Foto: Anna Bergkvist
När Carl Pontus Hjorthén var tolv år fick han göra ett radioprogram om sitt favoritlag ihop med Leif "Loket" Olsson som specialarbete i skolan. Ungefär samtidigt gick en ung Martin Jönsson omkring i Varberg med samma varma känslor för succélaget i norr.
- En blåvit vind svepte över hela Sverige 1982, säger Martin Jönsson. Och hemmasegern mot Barcelona 1986 är det största jag upplevt i sportsammanhang. Loket, förresten - vilken jävla radioprofil. Folk minns honom mest från Bingolotto, men han kuskade ju runt med Blåvitt på varenda resa och sände långt innan Radiosporten och SVT vaknade. Han är naturligtvis intervjuad.
- Det var ju Frank Gunnarsson och Loket som gjorde att lokalradion las ner, tillägger Carl Pontus Hjorthén. Frank på sitt eget speciella sätt och Loket för att han reste upp alla stationens pengar med IFK...

Fotbollens sista proletärer
speglar ett fotbollslag, men också ett samhälle. Ett 70- och 80-tal med göteborgsk industri som fond. Den industri som var en angelägenhet för både spelare och fans. Jönsson och Hjorthén tycker att filmen ställer intressanta frågor om utvecklingen på flera plan. Vad hände med lagidrotten som kollektiv?
- Vi är sämre i alla fall, säger Martin Jönsson kort. Jag tycker det väcker frågor. När en av dagens spelare gör mål springer han snabbt fram till en läktarsektion i ensamt majestät. När Torbjörn Nilsson gjorde mål sprang han direkt mot den som passade och sina andra lagkamrater.
Carl Pontus exemplifierar med "Röde Ruben" Svenssons intervjucitat där han menar att spelsystemet som Sven-Göran "Svennis" Eriksson införde var rena rama "vänstertänket".

Press och understöd, att täcka upp när en kompis är i trångmål. Trygghet i kollektivets kraft. Kanske kan man se det som en nutida brist även utanför plan.
Killarna är noga med att poängtera att den politiska dimensionen är underordnad den mänskliga och kulturella. Samtidigt är spelarnas uppväxt och "normala" arbetsliv en viktig pusselbit i historien.
- Det var ett förfärligt ståhej när Glenn Hysén gick till A-kassan häromåret. Men han blev ju arbetslös! Det var helt naturligt att anmäla sig där med hans bakgrund.

Filmen slutar i moll. Semifinal i Europacupen mot Barcelona borta. Tre måls ledning från Nya Ullevi räckte inte på Camp Nou.
- Bättre spel, men två bortdömda mål och straffsparksförlust, säger Martin. Det pratades om mutade domare och Olof Palme hade just mördats. En lite spöklig tid.
- Men anledningen att vi slutar där är också att laget förändras. Torbjörn Nilsson, Danne Corneliusson och Ruben Svensson försvinner. En epok är över.
Carl Pontus Hjorthén har ena benet i Spanien och möter ofta reaktionen "IFK Göteborg? Ja, det var ju de där arbetarna!" Men i Hamburg är stämningen iskall. I klubbmuseet är finalförlusten mot IFK utraderad och stjärnan Horst Hrubesch vägrade svara på de svenska telefonförfrågningarna.
- Det gjordes en Hamburg-vimpel om Uefa-cupseger 1982 - före matchen, säger Martin Jönsson. Den är mytisk bland blåvittfans, brändes av besvikna tyskar på läktarna och finns i princip bara i ett exemplar som Svennis använde som tändvätska i omklädningsrummet och sen tog med sig hem. Den har vi reproducerat och de första som köper dvd:n senare i vår ska få ett exemplar...

På fredag är det galakväll på Draken med en rad gamla "proletärer" på plats. Upphovsmännen har lite ångest över att så mycket bra intervjustoff fått ratas i klipparbetet.
- Smärtsamt, materialet är underbart och alla har verkligen bjudit generöst på sig själva - inklusive Svennis. Men dvd-utgåvan får å andra sidan massor av extramaterial, säger Carl Pontus Hjorthén.
Helst ska den dock ses som biofilm, tycker Jönsson. På stor duk tillsammans med andra och med hög volym.
- Ian Person från Soundtrack of Our Lives har skrivit fantastisk musik och ingen har ett så blåvitt hjärta som han. Det är en tidstypisk göteborgsk, gitarrdominerad arbetarrock. En gång för alla dödar han den grönsvarta myten om att Blåvitt är nåt annat än rock'n'roll.

Peter Wennö
kulturen@gt.se

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!