Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

En hundpromenad är inget museibesök!

Margareta Alin Hegelund.

40 man i personalen och fyra besökare. Sveriges dyraste skolprogram. Överskriden budget. Hundpromenader och tipspromenader som räknas som museibesök.
Västergötlands museum i Skara har enorma problem och stiftelsens ledamöter gör en förändring omöjlig, skriver Margareta Alin Hegelund som i tre månader i höstas var ställföreträdande chef för museet.

I ett samhälle under utveckling kan inte museerna stå stilla.

Västergötlands museum borde ha goda fysiska förutsättningar. Samlingarna hör till de största i landet, friluftsmuseet till de största och äldsta. Flera paralleller finns - Skansen i Stockholm, Kulturen i Lund, Jamtli i Östersund.

I en kommun som Skara med krympande befolkningsunderlag och pågående hot om nya nedläggningar av arbetsplatser, skulle kommunen behövt sitt lilla museum som en nationell och internationell publikmagnet.

Det är emellertid länge sedan museet låg i täten. Efter utmärkelsen "Årets Museum" i mitten av 90-talet har man sackat efter medan de kommunala grannarna i Skövde, Falköping och Tidaholm satts på kartan.


Bildandet av Västarvet hade kunnat vända den sedan 20 år nedåtgående spiralen. Att sammanbinda två styrformer - stiftelsens och regionens - innebär dock att man måste anstränga sig för att komma överens. I nuvarande läge är en lycklig skilsmässa det bästa man kan hoppas på.

I snart tre år har kiv och misstänksamhet rått mellan parterna i Skara. Två ordföranden har avgått senaste året. Chefer har avgått i protest eller gått i väggen. Hela tiden har publikantalet minskat drastiskt.

En nyligen gjord undersökning av arbetsförhållandena, utförd av Hälsan och Arbetslivet i Skövde, visar att problemen utvecklades under den tid då Stiftelsen var ensam ansvarig. Kompetensen hos personalen är det inget fel på, men något som kan kallas ledning saknas sedan länge vilket ger utrymme åt "småpåvar".


Museet i Skara hade behövt en regional samverkan för att få del av den nationella museiutvecklingen. I dag vet man "bäst själv".

Sedan länsstyrelsen i Göteborg konstaterat att konstruktionen av samverkan mellan stiftelsen och regionen inte stämmer överens med stiftelselagen råder fullständig anarki och krisen har tilltagit de senaste månaderna.

Ledningsfrågan. Trots att en enhällig styrelse utsett en tillfällig chef som ska verka under våren ringer enskilda styrelseledamöter runt till personal, fack och skyddsombud och utser andra chefer. Det väcker stor oro.

Brist på publikarbete. I en modern organisation gör man publikundersökningar. Vem vänder man sig till? Hur? Numera gör museet marknadsplaner för enskilda utställningar.

Det finns 40 man i personalen men inte så sällan två till fyra besökare på museet. Fast siffrorna ser bättre ut eftersom man räknar in allt från hundpromenaderna i Friluftsmuseet till tipspromenaderna på Heljesgården.


Skolverksamheten har krympt från 4 000 till 1 000 elever. I avtalet med Skara kommun står inskrivet att man ska ha ett 26 år gammalt skolprogram för alla sjuåringar i Skara. Detta tar per halvdag fem till sex ur personalen plus all förberedelsetid. Här tvingas alla spela "mor och far". Programmet kostar 7 000 kronor per elev. Antagligen det dyraste i landet - och det får inte moderniseras.

Översättning till engelska. Museet önskar sättas på kartan. VG-regionen satsar massor med miljoner på pilgrimsturism. Skara är det självklara målet med sin katedral, sin helgonhistoria och sin gedigna medeltidsutställning. Det finns dock i dagsläget inte en broschyr eller kartblad på vare sig engelska eller något annat språk. Hur ska man då bli turistmål?

Insamlings- och dokumentationsplan saknas. Styrelsen måste ta ställning till enskilda föremål utan att ha tillgång till någon helhet.

Magasinen är uppsagda. Här har VG-regionen gjort en kravanalys samt letat upp fyra alternativ. Enskilda medlemmar ur styrelsen har dock själva via sina kontakter inom det militära Skara förberett kontrakt, trots att dessa lokaler inte uppfyller kravbeskrivningen.

Budgeten överskrids ideligen. På grund av bristen på underhållsplan för de cirka 35 fastigheterna händer det ideligen incidenter.


För ett tiotal år sedan tog man emot en donation om ytterligare ett antal hus- Heljesgården. Sedan dess har man lagt en miljon på driften. Att det inte blivit mer får tillskrivas den duktiga personalen som sökt anslag på minst lika mycket från olika bidragsgivare. Dock kostar också personal.

Det finns alltså en hel del för en driftig styrelse att ta tag i. Som det är nu ägnar man sig i stället åt att bekämpa varandra inbördes. En chef behövs självklart, men går inte att rekrytera i nuläget. Först bör nog stiftarna - Skara kommun och Västergötlands Fornminnesförening - se över vad det är för personer man tillsätter i styrelsen. VG-regionen har i protest redan lämnat sina poster.


Som pensionerad museichef (Kulturen i Lund, Världskulturmuseet i Göteborg med flera) gick jag in som ställföreträdande chef tre månader under hösten. De första två månaderna var ytterst stimulerande. En luttrad personal visade sig ha mycket energi och framåtanda. En årsplan skrevs gemensamt. Med hjälp av Västarvet startades arbete med översättningar och marknadsplaner. Medel avsattes för vård- och underhållsplaner. Men sedan länsstyrelsens beslut kom gick allt i stå. Stiftelsens ledamöter vädrade morgonluft och lade sig åter i det dagliga arbetet. Någon proffsig chef som vill arbeta under sådana förhållanden får man leta efter.

Och det som kunde ha blivit så bra...


Margareta Alin Hegelund

kulturen@gt.se