Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

En dag att fira?

Flyktingar från Libyen.Foto: Robban Andersson

I går, den 18 december, var det internationella immigrantdagen. Fast vänta nu. Firade vi eller sörjde vi?

Jag tror båda.

Åtminstone är det svårt att känna sig likgiltig.

År 2010 var 47,3 miljoner människor i EU bosatta i något annat land än sitt hemland. 31,4 av dessa var födda utanför EU.

I boken De osynliga – Europas fattiga arbetsklass av Rebecka Bohlin står det att migranterna inom EU finns här framför allt för att deras arbetskraft behövs. Om några år kommer de antagligen behövas i ännu högre utsträckning eftersom EU har en åldrande befolkning. Enligt unionens egna beräkningar behövs ungefär 50 miljoner nya invandrare under det närmaste halvseklet.

Men gränskontrollerna blir bara hårdare.

Rebecka Bohlin räknar upp en del fakta som passar bra på en dag som i går. Enligt International Centre for migration Policy Development i Wien omkom 1993-2003 över tiotusen människor i och kring Medelhavet när de försökte ta sig in i EU. Sedan dess har dödsoffren stadigt ökat.

Hur kan det komma sig, undrar Rebecka Bohlin. Varför hindra folk att komma in om vi behöver dem?

Hon låter Peo Hansen, docent och lektor i statsvetenskap svara: ”Gränskontrollen är hård för att EU inte vill ha migranter som slår sig ner. De migranter man vill ha ska vara temporära och de ska cirkulera. EU vill ha full kontroll och rigga migrationsmarknaden till sin egen fördel”.

 

Han fortsätter: ”Får du permanent uppehållstillstånd kommer du och dina barn in i socialförsäkringssystemen, får tillgång till sjukförsäkring, arbetslöshetsersättning och så vidare”.

Det handlar om ”cirkulär migration”. Ett begrepp som den svenska regeringen tillsatte en utredning om 2009. I den utredningen beskrivs den cirkulära migrationen som positiv för alla inblandade. Arbetsmarknaden i mottagarlandet, ekonomin i ursprungslandet, och migranten själv, som enligt utredningen har fått tillfälle att bredda sin kompetens och erfarenhet.

Men. Hur många som läser det här har lust att irra omkring i Europa ständigt på jakt efter nya jobb? Nähä. Inte jag heller. Och inte migranterna heller. Enligt en annan undersökning genomförd av en fackföreningsfederation i Storbritannien visar det sig att migrerandet för migranterna i första hand är en fråga om ekonomi. Och dessutom att det är väldigt få som är så där villiga och benägna till fortsatt cirkulation som den svenska utredningen antog.

 

De flesta blir kvar i det främmande landet men går under jorden när arbetstillståndet går ut. Cirkulerandet är mer problematiskt än vad regeringens utredning visar med andra ord. Och hur har migranterna det då?

Den före detta cirkulära men numera illegala migranten Salma Rahman, som Rebecka Bohlin intervjuar, säger:

- Hade jag vetat vad som väntade mig i Europa skulle jag aldrig ha flyttat.

En röst av alla 47,3 miljoner som inte hörs i utredningar, dagstidningar eller demokratiska val. Men den tillhör någon som vi själva har släppt in, för utan det arbete hon utför skulle vi inte klara oss.