Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Emmy Rasper: "Varje sekund är viktig"

Öppnar för grace? Foto: David Evison

SÖNDAG. Luften är kall i näsan. Vinden sval mot mina kinder. Springer på små stigar, ut på vägen, genom bostadsområden och tillbaka in i skogen. Det är bara jag och min kropp här. Det är vår kamp. Mina andetag som syresätter blodet, mitt blod som pumpar ut i musklerna, min kraft som tar mig fram. Snyter mig i handen och torkar av på tröjärmen. Ingen ser och jag kan inte bry mig.

Om några timmar står jag på scen. Alla ser. Med headset som Madonna. "Välkommen till GT:s författarsamtal!"

Bredvid mig sitter Henrik Wallgren, vi pratar om hans bok "Mannen under Bron" där han skrivit rader som "Omge dig med djur och barn. Dom är bra på att prioritera och lär dig upptäcka gömda sidor hos dig själv" och "Tror du på något av hela ditt hjärta kommer det att hända. Någonstans. Förr eller senare." Det är två sanningar jag tror på mer än något annat.


MÅNDAG.
Det startas namninsamlingar, poliser bloggar och olika juridiska experter uttalar sig i tv sedan Svea Hovrätt friat sex killar som åtalats för att har våldtagit en jämnårig tjej i Tensta.

"Jag var rädd och jag sade nej, men de här killarna lyssnade inte. Jag är ganska liten, de var större och många fler. Jag tänker att om jag skriker så gör de något ännu dummare. Jag sade nej. Hur säger man ett nej så att det blir mer nej?" säger tjejen till tidningarna.

Hennes sanning kan ingen ta ifrån henne.


TISDAG.
En vän gör mig uppmärksam på att det är min Bolibompanamnsdag. Det är SVT:s barnprogram som infört en egen almanacka för namn som inte finns med i den traditionella kalendern.

Idag är Emmys dag. Väntar på blomsterbud och tårta men förgäves. På kvällen firar jag med att se sista delen av den fenomenalt bra serien "Kommunpampar", den skildrar kommunpolitik i sitt esse. Tråkigt, kämpigt och viktigt.


ONSDAG.
Går upp när ingen annan är vaken. Staden är svart. Klockan är 03.45 och jag är Veiron i ottan. Har med mormors kaffetermos och är på jobbet 04.30. Rapporterar om olyckor, rättegångar och nya offentliga toaletter i stan. Balanserar sekunderna. En minut är en evighet och varje sekund är viktig.

Jag uppskattar det förhållningssättet till tiden. Tid kan ta slut och det är vår uppgift att fylla den tid vi får med relevant innehåll. På kvällen går jag och mina vänner på yoga. Läraren pratar om muskelenergi och att öppna sig för grace. Samtidigt som han får oss att placera våra kroppar i positioner de aldrig varit i förut. Känner mig stark av att göra tillsynes omöjliga saker. Som att jag kan vrida och vända på verkligheten.


TORSDAG.
Oppositionspartierna presenterar sina skuggbudgetar som svar på regeringens höstbudget. Tänker att det är lite gulligt med skuggbudgetar. Partierna lajvar regeringsparti. Gör en låtsasbudget och leker att de har makten.

Jag leker att jag är en frilansjournalist som kan ligga kvar i sängen och titta på "Sons of Anarchy" hela dagen och att pengarna bara rullar in ändå.


FREDAG.
Vaknar med hets och pepp i kroppen. Ska lägga upp nästa avsnitt av "Veckans Viktigaste Intervju", podcasten jag producerar. Vill att hela världen ska lyssna.

Under tiden lyssnar jag på "Ring P1". Blir glad av en man som ringer in och är arg för att Kanelbullens dag har tagit över djurens dag. Han är kränkt. "Hur kan kanelbullar vara viktigare än djur?" Håller med.


LÖRDAG.
Går upp när alla andra sover igen. Sänder 3-minutersnyheter under morgonen och förmiddagen. Sekundpassar mina ord. Väger andningar på våg.

På eftermiddagen hinner jag precis med tåget. Jag och min kropp ska åka bort. Snyta oss i tröjan någon annanstans. Låta orden nå nya öron. Tar med mig orden jag tror på "Tror du på något av hela ditt hjärta kommer det hända. Någonstans. Förr eller senare."

Varje sekund är viktig

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!