Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Emmy Rasper: En gång var Orre en fågel

Orre - originalet.

Söndag. En man tänder det tredje ljuset samtidigt som han läser en dikt som han just kollat upp i sin telefon. Jag försöker hålla mig för skratt, samtidigt som jag uppskattar försöket.

Julens traditioner har en tendens att kleta sig fast på ens välmående. Jag försöker göra saker för att jag vill och för att det känns rätt i stället för att jag "borde". Det kanske är en utopisk ambition. Vi tittar på de tre ljusen, äter ägg, dricker kaffe och smoothie. Jag tror att det känns rätt.

Måndag. I dag är det är tio år sedan jag stod utanför Lisebergshallen efter en svettig konsert med Håkan Hellström och min vän var tvungen att berätta för mig att Daniel var död. Tio år en evighet och samtidigt igår.

Blir ledsen när jag tänker att många unga människor fortfarande tar sina liv. Vill bygga höga staket längs broarna och göra pillerburkar som är svåra att få ut tabletter ifrån. Vill göra allt det där som känns som att det kanske inte hjälper. För kanske hjälper det. En enda person. I så fall är det värt det.

Den jag en gång älskade kommer aldrig tillbaka. Jag kramar dem som är nära mig nu. Nuet är det enda som finns när det förgångna gör för ont att tänka på och framtiden inte går att se.

Tisdag. Äter lunch med en vän i matsalen på Sveriges Radio och tittar ut över älven. Undrar varför en polishelikopter cirkulerar över brofästet på andra sidan. Det visar sig att hundratals unga människor är arga. Upprörda för att tjejer kallas orrar på Instagram. Det blir en riksnyhet, som senare även når utanför landets gränser.

Ser avståndet mellan de unga och vuxnas värld växa till en djup frustration. På ena sidan står vuxna och undrar när "orre" slutade vara en fågelart och vad egentligen Instagram är. På den andra sidan stå unga och känner att världen är fel och att ingen förstår. Den känslan har de i alla falla gemensamt med alla unga i alla tider.

Onsdag. Det pratas om nätmobbing och om pojkar som står och vevar nere i stan apropå gårdagens nyhet. Jag gör ett nyhetsinslag om synen på tjejers sexualitet, att normen är att tjejer ska vara sexiga men inte gilla att ligga. Att det ryktet är det värsta som finns.

Det är en lose-lose-situation. Tjejer lär sig vara till lags i stället för att njuta.

Torsdag. Solen går upp ungefär samtidigt som den går ner. Jag försöker tända alla lampor i hela världen. Det går sådär.

Köper istället Sara Granérs nya seriebok All I want for christmas is planekonomi i julklapp till mig själv. Serie- figurerna är färgglada och roliga. Budskapet knivskarpt och stundtals nattsvart. Jag skrattar och gråter. I morgon går jorden under och sen kommer ljuset.

Fredag. Äter frukost i sängen på årets mörkaste dag. Ensam.

Ibland försöker jag vara nära. Då packar jag ner min tandborste och flyttar med mig bananer som kan bli grunden till smoothies som om de vore våra skilsmässobarn. Men jag är lugnast i min egen närvaro.

Om några veckor fyller jag år. Blir hiskeligt gammal. Tänker att jag borde vara bättre på att vara tillsammans med andra. Tänker att jag inte borde tänka på vad jag borde.

Lördag. Han som tände det tredje ljuset och som jag ska fira jul med säger att granar barrar hemskt. Att de är svåra att slänga och vem ska gå ut med det sen?

Jag släpar granen upp för trapporna. Den ska få en stjärna och ljus. Nu kan vi inte tänka på att granen ska ut. Den har ju precis kommit hit. Vi kan inte tänka på hur det blir sen. Vi har ju precis börjat.

När man är i början kan man inte tänka på slutet och slutet kan börja i morgon. Så låt oss inte tänka på det i dag.

 

Emmy Rasper

kulturen@gt.se

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!