Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Dyr rättvisa

Konstnären Tony Roos har överklagat hundratals konstinköp runt Sverige eftersom de inte annonserats ut enligt lagen om offentlig upphandling. Foto: Anna Bergkvist
Handplockar konstnärer med konsult­uppdrag sina vänner till konstnärliga uppdrag runt landet? Det hävdar konstnären Tony Roos från Göteborg som överklagat hundratals konstinköp de senaste åren.

FAKTA

Konst och Lagen om offentlig upphandling: Undantagsbestämmelsen vid upphandling av konstnärliga tjänster innebär att en upphandlande enhet (numera myndighet) kan inskränka sig till att begära anbud genom att skriftligen kontakta endast en leverantör på grund av ensamrätt eller att endast en leverantör kan leverera det som enheten vill köpa. Källa: lagboken.se


FaktaTONY ROOS



Bildkonstnär och tidigare grafiker. Utbildad vid Hovedskou i Göteborg. Har gjort utsmyckningar för bland andra Medichus, Annedalshus, Stena fastigheter och Aranäs bostad i Kungsbacka.



FaktaNÅGRA ÖVERKLAGANDEN



Fakta2010: Utsmyckning av nya rättspsykiatriska verksamheten Brinkåsen i Vänersborg. Tony Roos yrkar att upphandlingen ska göras om och får bifall hos Förvaltningsrätten. VG-regionen begär överprövning, men ärendet kommer in för sent.
2008: Landstinget upphandlar fast konstnärlig utsmyckning i en ny vårdbyggnad vid Borås sjukhus samt en ny vårdbyggnad vid Sahlgrenska sjukhuset. Roos yrkar att upphandlingen ska göras om och får bifall i länsrätten. Överprövning begärs hos kammarrätten, som ger VG-regionen rätt.
Roos tar fallet vidare till regeringsrätten, som avvaktar i väntan på prejudicerande dom i ett fall som Roos driver mot Statens Konstråd och Uppsala kommun (gällande utsmyckningen av Uppsala konserthus). Kommunen och statens konstråd vinner saken.
2008: Tony Roos ansöker om överprövning av Göteborgs kommuns beställning av konstnärligt gestaltningsuppdrag till minne av Förintelsens offer. Ansökan avslås av länsrätten, men kammarrätten återvisar målet till länsrätten för prövning i sak. Länsrätten avslår, men Roos får bifall i regeringsrätten. Upphandlingen görs dock aldrig om.

Kulturförvaltningens minnesmärke över Förintelsens offer på Bastionsplatsen. Foto: Foto: Jan Wiriden Hur hinner han måla? tän­ker­ jag när jag möter konstnären Tony Roos i hans ateljé i Majorna. Sedan tio år har han överklagat ett hundratal kommunala och statliga konstinköp i Göteborg och andra delar av landet. Lagen om offentlig upphandling ska följas till punkt och pricka och inga generella undantag ska kunna göras från huvudprincipen om utannonserade tävlingar.
Vad är det som driver dig?
- Det måste bli ett slut på att konstnärer med konsultuppdrag handplockar sina vänner. Statens Konstråd förordar ett godtyckligt system medan Konstnärsförbundet alliansen, där jag är ordförande, vill ha en transparent process och en bred brukargrupp i urvalskommittén.
Hur ofta har du fått rätt?
- Bland annat i länsrätten i Västerås 2008, mot landstinget i Västmanland, och samma år i länsrätten i Vänersborg, mot VG-regionen. Sen kom en dom i regeringsrätten 2009, där det fastslogs att Göteborgs kommun hade handlat felaktigt vid beställningen av Kent Karlssons minnesmärke över Förintelsens offer. Alla utsmyckningsarbeten till en summa över 287 00 kronor måste utannonseras.

Men kan man verkligen upphandla konst som vilken entreprenörstjänst som helst? Rune Winsnes, kommunarkitekt i Vara, har sagt att det här inte är som att köpa tre ton blöjor där man klart kan sätta upp krav och se vilka leverantörer som uppfyller dem.
Synpunkten får formellt stöd i ett tjänsteutlåtande från kulturförvaltningen i Stockholm: LoU beaktar inte det faktum att det/.../krävs mångårig erfarenhet av att bedöma konst och det offentliga rummet - och där är kriterierna ALDRIG strikt monetära.
Kulturförvaltningen menar också att lagen, som Roos tolkar den, ökar kostnaderna för arvodering, administration och annonsering. Likaså kommer en strikt tillämpning av LoU utan undantag att utarma kvaliteten i den offentliga konsten och i stadens offentliga rum.
Hur bemöter du det här?
- Förr kunde man kanske skylla på att administrationen blev för tungrodd. Men sådana ursäkter är nonsens i dataåldern.
- LoU säger inte att det enbart handlar om priset när man väljer, utan man ska vikta olika saker. Lagen förordar en transparent process och större mångfald och därmed sänks inte kvaliteten utan tvärtom.
Efterlyser du ett tydligare regelverk?
- Nej, Lagen är bra. Det gäller bara att den efterlevs.
Men du har inte alltid fått rätt. Till exempel när du överklagade utsmyckningen av Uppsala konserthus.
- Uppdraget delades mellan kommunen och statens konstråd, och EN konstnär tillfrågades. Saken togs hela vägen till regeringsrätten, som gick på kommunens linje. Man sa att man hade gjort ett urval bland ett femtiotal konstnärer, men det kunde inte bevisas.
Han understryker att det andra ärendet i regeringsrätten, där han vann mot Göteborgs kommun, är prejudicerande.

Jag kontaktar länskonstkonsulenten Maria Hallberg samt Patrik Förberg på Statens Konstråd. De svarar via mejl och Förberg skriver i huvudsak att Statens Konstråd inte kommenterar Tony Roos ogrundade påståenden.
Med tanke på de omtalade fallen i regeringsrätten gör han dock ett intressant tillägg: Statens Konstråd arbetar efter LoU och vi kan konstatera att i alla de ärenden där Tony Roos begärt överprövning i upphandlingar som statens konstråd ansvarar för har han fått fel i domstol.
Han avslutar med att det finns tydliga regler för att undvika jäv.
Roos påstående om dokumenterat jäv är något Maria Hallberg också reagerar på, och hon säger sig aldrig ha sett en sådan dokumentation. Öppna tävlingar har hon inget emot, men om de renodlas ser hon ett antal problem:
Hur kan dataåldern förkorta den tid det tar att fördjupa sig i konstnärers skisser?
Hur många professionella konstnärer vill göra genomarbetade förslag när de inte arvoderas? Att betala alla i en öppen tävling blir för kostsamt och icke arvoderade bidrag innebär ingen kvalitetshöjning.
Hur kan öppna tävlingar, där bidragen i regel är anonyma, automatiskt leda till mångfald? Juryn kan lika gärna fastna för tre förslag av medelålders svenska män.
Så vart leder det här oss? Tony Roos betraktar de fall där han har vunnit i rätten som genombrott. Men även statens konstråd följer vad man anser vara en korrekt tolkning av LoU - en tolkning man fått stöd för i domstol men som har ratats av Konstnärsförbundet alliansen.
Meningsskiljaktigheterna borde kunna ses som en indikation på att ett tydligare regelverk behövs. Kanske en lag som på ett annat sätt tillgodoser behovet av sakkunnighet i kopplingen mellan konst och arkitektur?
En kvalificerad gissning är att vi annars kommer att se fler överklaganden, ytterligare stridigheter. Till vilken kostnad?

Ove Haugen
kulturen@gt.se

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!