Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

"Djävla Nuläge! – skriet från samtiden

DJÄVLA NULÄGE! är namnet på både bandet, föreställningen och vår egen nutid. Från vänster Saga Björklund Jönsson, Erik Holmström, Gunnel Fred, Andrea Edwards. Foto: Anna Sigge

Har den politiska teatern spelat ut sin roll? Är det överhuvudtaget möjligt att förändra samhället via teaterscenen?

TEATER

Djävla Nuläge!

Av Sara Hansson, Erik Holmström och Roland Paulsen

Regi Erik Holmström

Borås Stadsteater

Längd 1.30 t.

 Frågorna hopar sig efter att ha kastats in i en kollektiv publikmeditation i negativt tänkande. En behaglig stämma bryter igenom den mörka salongen. Ber oss att luta oss tillbaka, tänka igenom vår dag. Men det är inte fråga om någon avslappningsguru med insmugna mindfullnessmeddelanden i rockärmen. Nej, rösten talar om för oss att våra liv är meningslösa. Att vi är fega. Att få av oss kommer att förverkliga våra drömmar. Att våra handlingar sker på ren rutin.

 

Så gör orkestern "Djävla Nuläge!" entré - fyra skådespelare i grå unisex-kostymer och likadana peruker. Förutom Andrea Edwards och Erik Holmström (från den uppmärksammade uppsättningen av Valerie Solanas SCUM-manifest) syns Saga Björklund Jönsson (som också skrivit musiken i föreställningen) och Gunnel Fred. De är inte här för att ge oss mening och hopp, förklarar de. De ska berätta om det eländiga liberala, kapitalistiska nuläget. Detta är bara inledningen på en och en halv timmes vältrande i dystopiskt tankegods. Och det var längesedan jag hade så roligt.

Framför ett partytält i form av ett tempel avlöser kabarénumren varandra. Djävla nuläge! lyckas göra hederlig musikalisk plakatteater, ett slags modernt tältprojekt, men utan 68-vänsterns utopiska framtidstro. Texterna - om miljökatastrofer, jobbcoacher, självhjälpslitteratur, patriarkatet - framförs ömsom som monologer, låtar eller föreläsningar och är skrivna av regissören och skådespelaren Erik Holmström, serietecknaren Sara Hansson och den arbetskritiska sociologen Roland Paulsen.

 

Risken med plakatteater är förstås att som publik bli skriven på näsan. Den undervisande tonen kan bli riktigt präktig om man inte ser upp, som i de Lasse Bergs-influerade föreläsningarna om när vi var ett lyckligt grottfolk, innan vi lärde oss att odla och äga mark. Betydligt mindre gäspigt blir det i de mer utflippade scenerna när man identifierar roten till kapitalismen, nazismen och allt ont i den första jordbrukaren - "Fröentreprenören" - som uppsöks och torteras med en osthyvel.

Behållningen handlar inte om att få nya insikter eller perspektiv på vår nutid, utan ligger i själva framförandet, i spelet och humorn, till stor del axlat av den övertygande duon Gunnel Fred och Andrea Edwards. Det slår mig mitt i min dystopiska munterhet att det negativa tänkandet i själva verket kanske är en ny form av självhjälp. Det hjälper att skratta åt eländet.

 

Isa Andersson