Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Det var inte så farligt att växa upp i Sovjet"

forskare. Yuliya Kalmykova är forskare på Chalmers med ansvar för en egen forskargrupp som studerar hur ett land påverkas av att allt fler numera bor i städer och vad en sådan förändring innebär. Målet är att komma fram till hur man kan bygga städer på ett bättre sätt än i dag. Foto: Per wissing Foto: Per Wissing

En stad blir aldrig större och rikare än de människor som bor där. Bland Göteborgs drygt 520 000 invånare finns folk från nästan alla jordens länder. Möt dem i GT-kulturens serie "Hela världen finns i Göteborg".

I dag: Yuliya Kalmykova, en av 382 göteborgare från Ukraina.

Yuliya kalmykova

ÅLDER: 32 år

FÖDD I: Mariupol, Ukraina

BOR I DAG: Bagaregården

FAMILJ: sambo, syster, mamma och pappa

MODERSMÅL: ryska

ANDRA SPRÅK: ukrainska, engelska och svenska

GÖR: Forskare och lärare på Bygg- och Miljöteknik på Chalmers tekniska högskola.

Ukraina

HUVUDSTAD: Kiev

STATSSKICK: republik

SJÄLVSTÄNDIGT: 1991 från Sovjetunionen

OFFICIELLT SPRÅK: Ukrainska, men ryskan har en stark ställning.

STORLEK: Europas nästa största land. Sverige är stort som tre fjärdedels Ukraina.

GRÄNSAR TILL: Ryssland, Vitryssland,

Polen, Slovakien, Ungern, Rumänien och Moldavien

BEFOLKNING: 45 miljoner. Har minskat med sju miljoner sedan självständigheten.

I GÖTEBORG BOR: 382 personer från Ukraina.

Yuliya om...

...mat: "I Ukraina produceras frukt och grönsaker på ett gammaldags sätt och plockas när de är mogna. Frukten man äter i Sverige har varken smak eller doft. I Ukraina köper man sina råvaror från tanterna på torg och gator på vägen från jobbet och på marknaderna. Den maten är ekologisk som det heter i Sverige och kostar mindre än i affären. Vi är också bra på att laga mat och ta vara på maten. Jag lärde mig begreppet matsvinn först i Sverige. Ofantliga mängder mat som slängs eftersom svenskar glömt sina matlagningstraditioner."

...klimat: "I Ukraina har vi distinkta årstider. Sommaren är varm och vintern kall och för det mesta är det klar himmel. Det kan jag sakna."

Tidigare delar

31 mars: René Makondele från Kongo Kinshasa.

1 april: Marianne Augot från Frankrike.

5 april: Neil Logan från Australien.

8 april: Houda Zoubi från Syrien.

14 april: Manfred Indinger från Österrike.

16 april: Silvia Persson från Uruguay.

21 april: Adolphe Binder från Rumänien.

24 april: Bob Jean Bosco från Rwanda.

28 april: Atefe Wasei från Iran

1 maj: Adriano Birro från Italien.

5 maj: Angella Mackay från Kanada.

9 maj: Jacky Tran från Vietnam.

12 maj: Andrea Räder från Tyskland.

15 maj: Yupin Osberg Thonsan från Thailand.

20 maj: Neil Grant från Skottland.

24 maj: Inga Butbaia från Georgien.

26 maj: Josef Sziraki från Ungern.

29 maj: Edina Smajic från Bosnien och Hercegovina.

2 juni: Bushra Farance från Irak.

6 juni: Charles De Ramus från USA.

9 juni: Lorna McCoock från Jamaica

14 juni: Annica Sjölund från Finland

16 juni: Marina Andersson från Turkiet

19 juni: Josenildo Rocha de Almeida från Brasilien

23 juni: Antonios Kelepouris från Grekland

GT 19 juni.

Läs artiklarna på webben

Här hittar du alla tidigare avsnitt: www.expressen.se/gt/mer-om/hela-varlden-finns-i-goteborg/

Det går även att hitta länken i högerspalten på gt.se/

Första gången Yuliya Kalmykova skulle ut på fältstudier med sin klass på Chalmers, märkte hon att de andra studenterna tittade.

- De var fältmässigt klädda, säger hon. Men jag ägde bara ett par skor. Och det var ballerinaskor.

Vi sitter i ett mötesrum på Chalmers institution för Bygg och miljö. Yuliya är några minuter försenad eftersom det kom ett telefonsamtal från SVT. De ville ha lite uppgifter från henne inför ett program.

Innan vi börjat prata på allvar frågar jag om hon föredrar att tala engelska eller svenska. Yuliya kommer från Ukraina.

- Svenska, självklart, svarar hon.

 

Efter ytterligare några meningar vet jag att hennes svenska är alldeles utmärkt.

Yuliya Kalmykova föddes 1981 i Mariupol, en stor industristad vid Azovska sjön, gränsande till Svarta havet. Pappan arbetade först som gruvarbetare och sedan på byggen. Mamman var ekonom.

- Många tror att det var hemskt att växa upp i Ukraina när det hörde till Sovjet. Men så var det inte, inte för oss i vår generation. Min lillasyster och jag hade det väldigt bra. Det hade mina föräldrar också. Deras föräldrar däremot, för dem var det hårt.

Hon beskriver det Ukraina som hon växte upp i som tryggt. Alla var garanterade jobb och bostad. Skolorna var gratis, och sjukvården.

- Nu låter jag som en kommunist, säger hon och ler. Det är jag inte. Men skillnaden mellan mitt hemland på den tiden och i dag när den fria marknadsekonomin råder är mycket stor.

Livet handlade inte så mycket om materiella ting då, beskriver hon. Man läste mycket, gick på teater. Staten tog ett stort ansvar.

I dag är allting annorlunda. Yuliyas föräldrar bor kvar men båda systrarna har flyttat till Sverige.

- Det råder en total åldersdiskriminering, säger hon. Är du närmare femtio år får du inget jobb. Den ekonomiska situationen är mycket svår.

Eftersom föräldrarna var unga när de fick barn, och behövde arbeta, tillbringade Yuliya mycket tid hos sin mormor.

- Hon bodde på landet, hade gård och djur.

Hon skrattar till och säger att i jämförelse med hur svenska barn och ungdomar har det var det en mycket lugn tillvaro. Att barn förväntas idrotta och ha en massa aktiviteter var någon helt nytt när hon kom hit.

- Det där höga tempot för barn, säger hon och skakar undrande på huvudet.

Ändå var Yuliya en flicka med höga förväntningar på sig själv.

- De som hade högsta betyg i alla ämnen, under flera år, fick guldmedalj, berättar hon. Och jag ville absolut ha den där medaljen. Men när jag väl fick den glömde jag bort den omedelbart.

Tävlingsinstinkten fanns där, men enligt henne själv kom den inte från föräldrarna.

- Min pappa sa alltid till min syster och mig att vi var så intelligenta. Att vi skulle bli professorer. Men det kändes aldrig kravfyllt, det var bara något jag hade i mig. Vi flyttade flera gånger för att vi skulle få gå i de bästa skolorna.

Ett tag var hon inne på att läsa till diplomat.

- Men den utbildningen kostade pengar och min familj hade ju inga, så det gick inte.

I stället sökte hon in till ett ansett universitet i Kiev. I Ukraina söker man inte in på sina betyg utan med intagningsprov. I två veckor gör man prov i fem olika ämnen. Yuliya kom in. Och tog två examina parallellt, i miljövetenskap och fysik, samtidigt som hon jobbade halvtid.

- Det var några ganska tuffa år.

Men slitet lönade sig. Hon fick en examen with honors, vilket betyder att hon hade högsta betyg när hon gick ut.

Mastersutbildningen kunde hon läsa antingen i Tyskland eller i Sverige. Fördelen med den svenska utbildningen var att den skedde på engelska. Och så var ju Sverige ett föregångsland i sitt miljötänkande.

På den tiden var utbildningen gratis för utländska studenter.

Hon skärper tonen, detta är viktigt.

- När jag gick på Chalmers internationella mastersprogram var de flesta eleverna från andra länder. Nu, när utbildningen kostar pengar, är de internationella studenterna bara ett fåtal.

Hon tycker det är synd.

Dessutom fick Yuliya stipendium för att hon hade så bra betyg.

- Annars hade jag fått jobba vid sidan av studierna, det gjorde min syster.

2002 kom hon till Göteborg. Då var hon 21 år. Mastersutbildningen blev raskt till en doktorandtjänst.

Efter avhandlingen om hur alternativa material som torv kan användas för att rena vatten jobbade Yuliya som forsknings- och utvecklingsingenjör på Renova AB. Där fick hon nya forskningsidéer och sökte, och fick, en tjänst som forskarassistent på Chalmers.

Hon utgjuter sig lite om den fåniga titeln forskarassistent när det handlar om en senior forskare med ansvar för en egen grupp.

Ämnet Urban metabolism är nytt i Sverige men finns i USA och Kanada, Portugal och Singapore. Det utvecklades efter att man 2007 konstaterade att hälften av jordens befolkning numera bor i städer. Och att den siffran växer.

- Det uppstod ett behov att veta vad en sådan förändring innebär ur resurssynpunkt, förklarar hon. Och vad innebär det för ekonomin och hur ser påverkan på miljön ut?

Den ursprungliga frågan är, säger Yuliya: Varför behöver vi så mycket resurser? Och hur kan vi bygga städer på bättre sätt?

Ett av de stora namnen inom urban metabolism är en professor på MIT i Boston. Yuliya tog kontakt med honom och frågade om hon kunde få gästforska hos honom. Det fick hon. För egna pengar.

Hon sökte pengar från Vinnova och fick dem. Två års avgifter, lön och resor till och från Boston.

Cambridge, där MIT ligger, tycker hon mycket om. Annars är hon inte så förtjust i USA.

- Stora städer, byggda för bilar.

Kollegorna på MIT är de bästa forskarna i världen. Intelligenta men, säger hon, inte så sociala.

- De äter sin lunch framför datorn...

När hon pratar om sitt hemland Sverige med sina amerikanska kollegor presenterar hon det som världens bästa land.

- Människorna är toleranta, öppna. Jag har aldrig känt mig utpekad eller annorlunda här.

Här tvekar hon kort och minns den där allra första tiden. Säger att hon ändå såg annorlunda ut då. Hon hade en rosa slinga i håret, var fattig och köpte kläder till reapris på rean. Ändå minns hon inte att hon kände sig obekväm.

Efter elva år är hon etablerad i Sverige. Har arbete, sambo och bostadsrätt.

- Men fortfarande är jag inte svensk medborgare! utbrister hon och skakar på huvudet. Att studera och doktorera räknas inte som jobb.

Men det löser sig med tiden. Värre är det med mamman. Yuliyas föräldrar är skilda nu och mamman är arbetslös.

- Hon är ensam. Hennes vänner har flyttat och både jag och min syster bor här. Vi har försökt få ta hit henne, hon skulle inte ligga samhället till last utan hon skulle bo hos oss. Mamma har en större chans att få arbete här, vilket hon önskar mer än allt annat, för att få sin värdighet tillbaka. Och snart vill vi ha barn och då vill hon finnas här. Hjälpa till. Men vi har fått avslag.

Yuliya Kalmykova rynkar pannan och ser bekymrad ut.

- Vi fick beskedet att om mamma behövde oss för att klara sig rent fysiskt, så skulle hon få komma. Att bara behöva någon, att längta och vilja vara nära, det räcker inte.

Åsa Lantz

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!