Marit Kapla. Foto: ANDERS YLANDER / ANDERS YLANDER GT/EXPRESSEN
Marit Kapla. Foto: ANDERS YLANDER / ANDERS YLANDER GT/EXPRESSEN

Det betydde något för pappa att korsa gränsen

Publicerad

Marit Kapla ser två aktuella utställningar om sekularism, nationalstater och migration.

KONST | KRÖNIKA. Varje gång bilen körde ut ur skogen ner mot Malung, tände pappa en cigarett. Jag vet inte varför. Kanske ville han fira att han var framme. Eller så blev han stressad. Jag kan inte fråga honom längre, men jag är säker på att det betydde något särskilt för honom att korsa gränsen mellan Värmland och Dalarna och återvända till platsen där han växt upp. 

Nuförtiden är det jag som firar. Varje gång jag passerar skylten som markerar gränsen mellan Västra Götalands och Värmlands län, någonstans mellan Åmål och Säffle, tänder jag en cigarett. Nej, jag skojar. Rökte i bilen gjorde man ju bara på 1970-talet. Men jag säger, eller tänker: ”Nu är jag i Värmland”. Som om det var något särskilt. Och det är det, för mig.

Konstbiennalen i Göteborg

Årets internationella konstbiennal i Göteborg handlar om det sekulära samhället, alltså ett samhälle där det religiösa är skilt från staten. Curatorn Nav Haq beskriver i programtidningen hur idén om det sekulära handlar om att skapa strukturer som upprätthåller rättighet och frihet. En sådan struktur är nationalstaten, och därmed också gränserna mellan nationerna. Det känns därför inte så konstigt att flera av biennalens verk problematiserar just gränser.

I videoverket ”For Aestethic Reasons” av Marko Raat, som visas på Stadsbiblioteket, försöker en estnisk konsthistoriker 1999, innan Estland blev medlem i EU, få uppehållstillstånd i Danmark för att han gillar dansk arkitektur och design. 

”Why can’t people move around because of nice reasons?” frågar han sig frustrerat på väg från den ena kallsinniga myndigheten till den andra. 

 

Shilpa Gupta: "WheredoIendandyoubegin" (2015).Foto: Faurschou Foundation

 

I biennalens rubrik ”WheredoIendandyoubegin”, som är lånad från ett verk av Shilpa Gupta som ställts upp i Gamlestan, upplöser de borttagna mellanslagen gränserna. ”Varslutarjagochbörjardu”. ”VarslutarVästraGötalandochbörjar Värmland”. Ja, var exakt börjar egentligen det Värmland som jag har så starka känslor för? All heder åt riksväg 45, men kanske är det inte i ett dike mellan Åmål och Säffle. 

Syriska röster på Världskulturmuseet

Gränstemat återspeglas på Världskulturmuseet i den nyligen öppnade utställningen ”Aswat – syriska röster” där människor berättar om flykten från kriget. Halsen snörs åt framför filmer om att lämna sin döende mamma och om att sätta på sin dotter flytvästen inför resan över Medelhavet. Konstnären Diana Jabi, som inte har kunnat återvända till sin hemstad Damaskus på flera år, har broderat en karta över staden med guldtråd på svart tyg. Jag, som är fri att åka från Göteborg till min barndoms landskap när som helst, har en klocka hemma på köksväggen med Värmlandskartan utsågad i furuträ. 

 

Diana Jabi: "Home Sweet Home".Foto: Ina Marie Winther Ashaug

 

I dialog med varandra, runt Korsvägen, Götaplatsen och Avenyn, talar konstverk och utställningar om saker som har ett nära samband med de arrangemang, manifestationer och demonstrationer som nyss ägt rum kring samma platser. Gränser, var och för vem? Frihet, hur och för vad? Efter den senaste tidens urladdning fortsätter samtalet. 

 

Marit Kapla är krönikör för GT Kultur.

Relaterade ämnen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst i dag