Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Det betydde något för pappa att korsa gränsen

Marit Kapla. Foto: ANDERS YLANDER / ANDERS YLANDER GT/EXPRESSEN

Marit Kapla ser två aktuella utställningar om sekularism, nationalstater och migration.

KONST | KRÖNIKA. Varje gång bilen körde ut ur skogen ner mot Malung, tände pappa en cigarett. Jag vet inte varför. Kanske ville han fira att han var framme. Eller så blev han stressad. Jag kan inte fråga honom längre, men jag är säker på att det betydde något särskilt för honom att korsa gränsen mellan Värmland och Dalarna och återvända till platsen där han växt upp. 

Nuförtiden är det jag som firar. Varje gång jag passerar skylten som markerar gränsen mellan Västra Götalands och Värmlands län, någonstans mellan Åmål och Säffle, tänder jag en cigarett. Nej, jag skojar. Rökte i bilen gjorde man ju bara på 1970-talet. Men jag säger, eller tänker: ”Nu är jag i Värmland”. Som om det var något särskilt. Och det är det, för mig.

Konstbiennalen i Göteborg

Årets internationella konstbiennal i Göteborg handlar om det sekulära samhället, alltså ett samhälle där det religiösa är skilt från staten. Curatorn Nav Haq beskriver i programtidningen hur idén om det sekulära handlar om att skapa strukturer som upprätthåller rättighet och frihet. En sådan struktur är nationalstaten, och därmed också gränserna mellan nationerna. Det känns därför inte så konstigt att flera av biennalens verk problematiserar just gränser.

I videoverket ”For Aestethic Reasons” av Marko Raat, som visas på Stadsbiblioteket, försöker en estnisk konsthistoriker 1999, innan Estland blev medlem i EU, få uppehållstillstånd i Danmark för att han gillar dansk arkitektur och design. 

”Why can’t people move around because of nice reasons?” frågar han sig frustrerat på väg från den ena kallsinniga myndigheten till den andra. 

 

Shilpa Gupta: "WheredoIendandyoubegin" (2015). Foto: Faurschou Foundation

 

I biennalens rubrik ”WheredoIendandyoubegin”, som är lånad från ett verk av Shilpa Gupta som ställts upp i Gamlestan, upplöser de borttagna mellanslagen gränserna. ”Varslutarjagochbörjardu”. ”VarslutarVästraGötalandochbörjar Värmland”. Ja, var exakt börjar egentligen det Värmland som jag har så starka känslor för? All heder åt riksväg 45, men kanske är det inte i ett dike mellan Åmål och Säffle. 

Syriska röster på Världskulturmuseet

Gränstemat återspeglas på Världskulturmuseet i den nyligen öppnade utställningen ”Aswat – syriska röster” där människor berättar om flykten från kriget. Halsen snörs åt framför filmer om att lämna sin döende mamma och om att sätta på sin dotter flytvästen inför resan över Medelhavet. Konstnären Diana Jabi, som inte har kunnat återvända till sin hemstad Damaskus på flera år, har broderat en karta över staden med guldtråd på svart tyg. Jag, som är fri att åka från Göteborg till min barndoms landskap när som helst, har en klocka hemma på köksväggen med Värmlandskartan utsågad i furuträ. 

 

Diana Jabi: "Home Sweet Home". Foto: Ina Marie Winther Ashaug

 

I dialog med varandra, runt Korsvägen, Götaplatsen och Avenyn, talar konstverk och utställningar om saker som har ett nära samband med de arrangemang, manifestationer och demonstrationer som nyss ägt rum kring samma platser. Gränser, var och för vem? Frihet, hur och för vad? Efter den senaste tidens urladdning fortsätter samtalet. 

 

Marit Kapla är krönikör för GT Kultur.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!