Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Deckare som sprattlar och lever

Foto: Jenny Segerfelt
Jan Ceder gillar berättarenergin i Ingrid Elfbergs debutdeckare Gud som haver.

FAKTA

INGRID ELFBERG | Gud som haver | Kabusa

Visst kan man sucka uppgivet inför ännu en deckare på det sönderexploaterade temat pedofili, men debutromanen ”Gud som haver” har sina förtjänster. Till dem hör (förutom den mest uppenbara, att handlingen utspelas i Göteborg) ett språk som tyder på att Ingrid Elfberg är intresserad av själva skrivandet och vill åstadkomma något mer än bara ett transportband för diverse händelser. Därmed inte sagt att texten är fri från vare sig konstigheter eller stereotyper, bara att den lever och sprattlar mer än en hel del annat i branschen. 

Och själva berättelsen är, trots många standardiserade gastkramningsingredienser, riktigt spännande. För polisen är ”Linnéfallet” avslutat så snart ”Göteborgspedofilen” dömts, men inte för det tvååriga offrets mamma Eva. När hon inser att fel man fällts och att den skyldige går lös och vill förgripa sig på hennes Sebastian ännu en gång förvandlas hon till en jagande lejonmamma, dock en mycket sårbar sådan. Och ensam får hon jaga, eftersom varken vännerna eller polisen tror på hennes teori, och noll stöd får hon av sin man, den kusch-ade sonen till en svinrik patriark och en drogande superbitch i Hovås.

Mest sympatisk i denna såpafamilj är det svarta fåret Fleur, en stentuff äldre dam som när hon kritiseras för att dricka på förmiddagen svarar: ”Och? Jag är ju vaken eller hur?”
Ett särskilt intresse ägnas Olivedal, där Sebastian bortfördes av pedofilen och där Eva söker spår efter den som fortfarande hotar hennes son. Hon ställs mot en demonisk psykopat som i kraft av sin charm och sociala position tror sig vara oövervinnelig och nästan är det – fast inte riktigt, tvingas han inse när hämnden drabbar  honom.
Mycket är alltså genremallat, men här finns också berättarenergi och en bitvis intensiv skildring av en mor som ställs inför det svårfattbart vidriga.

Jan Ceder
kulturen@gt.se

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!