Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Boakye: "Jag känner att min röst är hörd"

Hemma i hallen. Frankie Boakye vid Bläsebohallen i Angered. En plats som haft stor betydelse i hans liv. Foto: Jan Wiriden

Vi träffas vid Bläsebohallen i Angered, för mer hemmaplan än så blir det inte för 38-årige Frankie Boakye.

– Mycket i mitt liv började egentligen med den här byggnaden. Förr var den ofta stängd på vintern. Det var mycket ungdomar i närområdet som ville ha något att göra. Hallen var låst och killarna ville in och spela fotboll. Till slut började de krossa fönster för att ta sig in, säger han.

Frankie Boakye

Namn: Frankie Boakye

Ålder: 38

Född i: Ghana

Familj: Mamma, två systrar, tjej och en sexårig son.

Gör: Är klassföreståndare och lärare på Hjällboskolan, är ledare i Lärje/Angered IF, ledare i seniorföreningen Kaverös och spelare i FC Bosona.

Modersmål: Ghanesiska

Tid i Sverige: 28 år

Favoritplats i Göteborg: Fotbollsplanen vid Bläsebohallen, lär Lärje/Angered har sin verksamhet. "Här spenderar jag en stor del av min tid".

Frankie om...

...Göteborg: "Göteborg är bäst, så enkelt är det. Allt är bra med Göteborg. Jag har familj och vänner här, det är mitt hem. Det är här jag har vuxit upp. Göteborg har alltid varit bra mot mig. Jag har alltid känt mig trygg i Göteborg, och det är en vacker stad. Göteborg passar min personlighet. Göteborg är en ganska lugn stad och det passar mig, det är lite sån jag är."

...fotboll: "De flesta pojkar i Ghana drömde om att bli fotbollsspelare, jag också. Fotbollen har alltid varit min stora passion, det var det jag ville hålla på med helst av allt. Sen kom jag hit och spelade, men på något sätt dog den drömmen ut. Men fotboll var alltid rolig, och till slut började jag jobba i samhället med fotbollen som verktyg. Lärje/Angered är föreningen i mitt hjärta och Manchester United är mitt favoritlag."

...svensk mat: "Jag gillar svensk mat. När jag var liten åt vi mycket potatis och ris. Man äter lite liknande mat i Ghana faktiskt. Jag gillar svensk mat men jag föredrar ghanesisk mat, särskilt det som mamma lagar. Ska man hitta någon slags balans och kombination så blir det ris och kyckling. Det finns inge svensk mat som jag tycker är äcklig. Vi äter väldigt bra här i Sverige."

Ghana

Ligger i: Västafrika, vid Guineabukten

Storlek: 25 miljoner människor på 238 537 kvadratkilometer (är ungefär hälften så stort som Sverige)

Huvudstad: Accra med 2,3 miljoner invånare

Statsskick: Republik

Officiellt språk: Engelska är det officiella språket, men det finns en rad inhemska språk, exempelvis akan, ewe och ga.

Religion: Enligt officiella uppgifter är drygt två tredjedelar av invånarna kristna. De flesta kristna är protestanter.

I Göteborg bor: 242 personer från Ghana

Tidigare avsnitt

31 mars: René Makondele från Kongo Kinshasa.

1 april: Marianne Augot från Frankrike.

5 april: Neil Logan från Australien.

8 april: Houda Zoubi från Syrien.

14 april: Manfred Indinger från Österrike.

16 april: Silvia Persson från Uruguay.

21 april: Adolphe Binder från Rumänien.

24 april: Bob Jean Bosco från Rwanda.

28 april: Atefe Wasei från Iran

1 maj: Adriano Birro från Italien.

5 maj: Angella Mackay från Kanada.

9 maj: Jacky Tran från Vietnam.

12 maj: Andrea Räder från Tyskland.

15 maj: Yupin Osberg Thonsan från Thailand.

20 maj: Neil Grant från Skottland.

24 maj: Inga Butbaia från Georgien.

26 maj: Josef Sziraki från Ungern.

29 maj: Edina Smajic från Bosnien och Hercegovina.

2 juni: Bushra Farance från Irak.

6 juni: Charles DeRamus från USA.

9 juni: Lorna McCoock från Jamaica

14 juni: Annica Sjölund från Finland

16 juni: Marina Andersson från Turkiet

19 juni: Josenildo Rocha de Almeida från Brasilien

23 juni: Antonios Kelepouris från Grekland

26 juni: Yuliya Kalmykova från Ukraina

30 juni: Ali Celander från Sri Lanka

3 juli: Enrique Cordero från Costa Rica

7 juli: Ali Saidoun från Libanon

10 juli: Andrea Castro från Argentina.

14 juli: Dragan Dobromirovic från Serbien

17 juli: Eloina Werner från Mexiko

20 juli: Yassell Lopez Rodriguez från Kuba

24 juli: Estrellita Jonasson från Filippinerna

28 juli: José Porles Ramirez från Peru

31 juli: Margaret Myers från Sydafrika

4 aug: Tamrat Tiruneh från Etiopien

7 aug: Mirella Forsberg Ahlcrona från Kroatien

11 aug: Elena Popova från Ryssland

14 aug: Sama Sayin från Bangladesh

Här hittar du alla tidigare avsnitt

http://www.expressen.se/gt/mer-om/hela-varlden-finns-i-goteborg/

Det går även att hitta en länk till webbplatsen "Hela världens göteborgare" i högerspalten på gt.se/kultur

Ska vi skriva om dig?

+ Har du en historia att berätta om dig själv, ditt hemland och ditt liv i Göteborg? Eller har du en vän som skulle passa i vår serie?

Skriv till GT-kulturen, Box 417, 401 26 Göteborg. Ring 031-725 90 36. Eller mejla kulturen@gt.se

Då var han själv i 25-årsåldern och möttes av krossat glas när han och lagkamraterna från Lärje/Angered IF kom in i hallen för att träna. Till en början blev han förbannad, sen konfronterade han de skyldiga. Det slutade med att föreningen bokade tider åt killarna och Frankie Boakye höll i den öppna verksamheten. Han är sedan dess djupt involverad i ungdomsverksamheten i området, samtidigt som han är klassföreståndare för en klass med fotbollsinriktning på Hjällboskolan. 2006 prisades han av Göteborgs Minnesfond som en av årets vardagshjältar. Och just fotbollen var en av nycklarna till hans egen integration i det svenska samhället.

– Ja, jag hade mycket att göra. Jag hade fotbollen, spelade mycket tennis, gick i skolan. Det fanns alltid något att göra. Jag är av den åsikten att det blir vad man gör det till. Har du bra vänner och bra umgänge och ambitioner, då blir det bra. Det är självklart att du kan bo här i Hjällbo och vara framgångsrik och lyckas bra i skolan, säger Frankie Boakye.

Han kom till Sveriges som tioåring, utan ett ord svenska i bagaget.

– Jag gick på Bläseboskolan och hade en fröken, Ingegerd, som var väldigt bra. Hon lärde mig svenska. Och så hade jag en fritidsledare som hette Janne, som också blev min fotbollstränare. Det är ganska kul, att de första människorna man träffade här har haft en så stor påverkan på en.

Frankie Boakye minns att hans förväntningar på Sverige var stora när han landade på Landvetter tillsammans med sin lillasyster.

– I Ghana brukar man säga att hela Europa, nästan allt utom Ghana, är "landet bortom majsfälten". Där är oftast livet lite bättre. Så när jag skulle komma hit så var det en del förväntningar, man kunde inte föreställa sig hur det skulle vara. Men jag minns att det var väldigt kallt när jag kom.

Det sämsta med Sverige i dag är enligt honom de negativa förändringarna i samhället.

– Jag har alltid haft bilden av att Sverige varit ett fantastiskt land i alla bemärkelser, men man ser många negativa trender. Det är tufft med jobben, det går sämre för elever i skolan, det är mer våld.

Frankie Boakye ser svenska som sitt förstaspråk, tänker på svenska och gillar köttbullar och potatis. Men frågan om han känner sig svensk får honom att stanna upp.

– Det är lite svårt att svara på. Många tycker att jag är väldigt svensk av mig, men jag tycker att jag är ganska ghanansk. Fast när jag åker till Ghana märker jag att jag har ett väldigt svenskt tänk. Jag är van vid svensk struktur. När man står och väntar på bussen här i Sverige så finns det en turordning, den som har väntat längst går på först. I Ghana är det inte så, när bussen kommer så handlar det om vem som är starkast och tar sig fram. När jag är i Ghana kan jag sakna den svenska strukturen. För man är en produkt av sin miljö, så är det ju.

Några vänner och kolleger går förbi utanför Bläsebohallen och Frankie Boakye ställer själv frågan till dem; hur uppfattas han, är han svensk eller invandrare?

– Du är en svart svensk, blir svaret.

Frankie Boakye nickar eftertänksamt, kanske är det så.

– Det här betyder ingenting, säger han och stryker med handen över huden. Det är det man har i hjärtat som betyder något.

Han betonar att han känner sig integrerad i det svenska samhället.

– Jag känner att min röst är hörd, att jag har möjligheter precis som alla andra. Även om det inte alltid är på samma villkor, när man söker jobb och så, man har ett annat efternamn. Men jag har aldrig sett det som ett hinder.

Har du någon gång råkat ut för rasism?

– Det finns rasism men mycket som sker är saker som man själv tillåtit. Jag är oerhört stolt över att vara från Ghana och jag vet mitt eget värde. Jag tycker inte att jag är bättre än någon, men jag tycker absolut inte att någon är bättre än mig. Jag behöver aldrig känna mig underlägsen, jag tillåter aldrig det.

Under tiden som vi sitter på trappan vid fotbollsplanen utanför Bläsebohallen passerar många av pojkarna och killarna som Frankie Boakye har tagit under sina vingar. De springer ivrigt fram för att skaka hand eller slå ihop sin knytnäve med hans. Alla i området verkar veta vem Frankie Boakye är.

– Många här förknippar mig med fotboll. Det är en jätteviktig del av mig. Jag anslöt mig till Lärje/Angered IF när jag kom hit. Sen blev jag ledare, och så bara fortsatte det. Med fotbollen kan man påverka många ungdomar i en positiv riktning och klubben gör ett otroligt jobb med detta.

Och hans kärlek till Hjällbo och Angered går inte att ta miste på.

– Det skrivs mycket negativt om förorten, men för mig är det bara positivt. Det är svårt att bo här, det är väldigt segregerat, så det handlar inte om jag vill täcka över problemen. Men jag kan bara utgå från mig själv, allt det jag har omkring mig har jag använt på ett positivt sätt.

Vi börjar prata om vad som är ett typiskt svenskt beteende.

– Det är att folk är väldigt inåtvända. När jag åker till Ghana möts jag av värme, man stiger av planet och känner så mycket positiv energi. När jag sen sitter på planet och ska landa på Landvetter, då får jag alltid en känsla av ensamhet på något sätt. Det är en stor skillnad, just det här med att det är mer glädje i Ghana, mer rörelse. Människor har mer livsglädje där.

Frankie Boakye har börjat längta efter att åka till Ghana oftare. Hemma i Sverige träffar han i bland andra landsmän.

– Trots att vi inte umgås regelbundet så finns det alltid en stor värme, händer det något så är vi alla där. Nu senast var det ett lag som kom till Gothia cup, och då samlades vi alla och hejade och lagade mat och visade vår uppskattning. Och ibland är det bra att prata sitt modersmål.

Frankie Boakye berättar att han har ett något försvenskat namn sedan ankomsten till Göteborg för 28 år sedan - på grund av ett byråkratiskt misstag.

– Jag är döpt till Frankie, men när jag kom hit och skulle registreras, då föll i:et och e:et bort på något sätt, så det blev Frank. Det står Frank i mitt pass och i folkbokföringen. Det är jättekonstigt, jag vet ju vad jag heter. Jag vill egentligen att det ska bli rätt, men om jag byter nu så blir det ju ett namnbyte, så då är det ändå inte riktigt rätt. Det är smällar man får ta. Men alla vet ju vad jag heter. Jag är Frankie.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!