Gå till innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Bisarrt och realistiskt med Rut och Ragnar

KOMISKT. Gerd Hegnell och Sven Wollter i Kristina Lugns komedi om ett par som skiljer sig. GT:s recensent spår en fullsatt höst på Stadsteatern.
Foto: Ola Kjelbye

Kristina Lugns skilsmässokomedi Rut och Ragnar kommer att glimra på Stadsteatern, så snart man fått bort hacken i premiärmaskineriet, tycker GT:s Liv Landell.

Rut och Ragnar befinner sig närmare verkligheten i dag än när Kristina Lugn skrev den för femton år sedan. Antologin "Happy Happy" som kom för något år sedan är ett exempel på att den vedertagna, mörka synen på separationer inte nödvändigtvis gäller längre. Nuförtiden känner de flesta någon som har haft skilsmässoparty, och på väg till stads­teatern i Göteborg i går råkade jag lyssna på ett radioprogram där det livslånga äktenskapet problematiserades.

Det som framförallt gjort Rut och Ragnar omtyckt hos publik och kritiker är dock inte författarens blick för tendenser över tid. Den är rätt och slätt en välsvarvad och egensinnig komedi med existentiell klangbotten.

I Stockholm har man satt upp den för fulla hus med Meta Velander och Ingvar Kjellson. På Götaplatsen regisserar Carl Otto Evers två minst lika tunga västkustnamn: Gerd Hegnell och Sven Wollter. Kombinationen av hennes rappa, finurliga spelstil och hans stillsamma, slagfärdiga dito är fenomenal.

Lilla Studions scen är för kvällen förvandlad till halvtom lägenhet med en doft av falnande hemtrevnad. En klassisk tango spelar upp och taket sänker sig symboliskt - dags att tala allvar. Så står de där i en innerlig omfamning, som sinnebilden för den där trygga kärleken som lyckats brinna i femtio år, trots tristess och otrohet. De tittar nyförälskat på varandra och börjar tala om det underbara i att de äntligen tagit Steget.

Yes, texten är inledningsvis en inverterad variant på de vanliga romantiska flosklerna om att slå till med äktenskap. Rut och Ragnar är syslöjdslärarinnan och studierektorn som ger varandra tvärtom-frierier efter hundra halvdana år ihop. De kuttrar ikapp om en ceremoni med skilsmässonäbbar, worst man och hindersprövning. Charmigt.

Så glider dialogen in i skojiga, torra pikar för att så småningom förvandlas till ett gräl som bygger på metaforer. Småningom kommer de till de klassiska sammandrabbningarna kring bodelningen. Det bråkas om vem som ska ha gökklockan, tills Rut rycker ut göken och låter Ragnar ta klockan. Han rycker fram sågen och undrar vilket av benen hon vill ha, varpå hon svarar att han statistiskt sett är skyldig henne ex antal hundra samlag. Och förresten vill hon ha tröjan hon stickat åt honom eftersom hon en gång valde mönstret.

En bisarrt realistisk dialog full av kontraster, som understundom väller över i mörkare gränder.

Relationen iscensätts på olika nivåer. Vi har den inledande märkliga, kärleksfulla konsensus om att båda vill skiljas, som grumlas av svartsjuka och av tvivel. Så har vi nästa, bisarra nivå där paret bestämmer sig för att formalisera genomförandet, och vid ett bord förhandlar om till synes ovidkommande detaljer. Det är mycket underhållande när Rut till exempel begär ett beslut på gemensamt bärande av tvättkorgen från tvättstugan innan de tar farväl, och Ragnar ber att få återkomma. Allt förs till protokollet.

Den lilla salongen tre trappor upp är enligt uppgift fullbelagd hela hösten, och pjäsen kommer att leva upp helt till förväntningarna, så snart man blivit av med en del premiärbuggar. Under öppningskvällen får sufflösen träda in ett antal gånger. Det är inte hela världen med tanke på all charm och kvalitet åskådarna kompenseras med. Men det där magiska kontraktet man som publik hade velat ingå med den här ljuvliga lilla ensemblen vill inte riktigt infinna sig.

Teater

Rut och Ragnar | Skådespelare Gerd Hegnell och Sven Wollter | Av Kristina Lugn | Regi Carl Otto Evers | Scenografi Clive Leaver | Kostym Susan Salomonsson | Spelas till 6 december.