Inkapslat av Linn Lindström. Foto: Kristian Berglund
Inkapslat av Linn Lindström. Foto: Kristian Berglund

Befriat labb

Publicerad

Malin Lindroth kliver in på Konsthallens "Naturum" och möter födelse, död, teori, ordning och förruttnelse. Och blir stående länge.

På senare tid har det talats en del om en ny sorts analfabetism, typisk för samtidsmänniskan. Efter att i sekler ha ägnat oss åt att tukta, idyllisera, demonisera, förtingliga och på olika sätt bruka våld mot den farliga/sköna/störande naturen skulle vi ha nått en punkt där vår förmåga att förstå oss på natur är nästintill obefintlig. Borta är tiden när naturen var en del av samhället. Nu ser vi den som något främmande, en vacker kuliss eller ett hinder för utveckling som kan glädja, störa eller oroa oss, men som sällan sätts i samband med samhällsutvecklingen. "Ekologisk an- alfabetism", lyder den träffande diagnosen.

Diagnosen låter fullt rimlig för mig och väcker en lust att rannsaka mitt förhållande till naturen. Hur drabbad är jag av den stora oförståelsen? Konsthallens nya utställning "Naturum" ger många chanser att skifta blick.

Tre konstnärer ställer ut skulpturer, installationer och videoverk som på olika sätt kretsar kring natur och skapandet av natur i ordets vidaste mening. Att kliva in i utställningen är som att kliva in i ett laboratorium där födelse, död, teori, ordning och förruttnelse möts.

Hur naturlig är naturen överhuvudtaget? För Caroline Mårtensson vars verk kretsar kring handelsträdgården är den snarare en del av odlingsindustrin.

Typiska köpeblommor av den sorten som man ser i Icas blomsterdisk - begonier, pelargoner, novemberkaktusar - är återkommande i Mårtenssons verk, men här finns också så kallade readymades hämtade direkt från handelsträdgården. En jättelik blomstertipp för defekta, kasserade blommor synliggör den annars osynliggjorda förruttnelsen. Ett transportband där dystra saint paulior forslas runt varv på varv gör rent hus med all naturromantik som kan tänkas finnas kvar hos betraktaren.

Överhuvudtaget är det den oönskade, åsidosatta, ratade naturen som i stor utsträckning kliver fram och tar sin plats i utställningen. Kristian Berglunds enorma maskrosfrön svävar i taket som en maximering av alla små hot vi associerar med ogräset; ett verk som fått låna titel från en låt av Public Enemy, "It takes a nation of millions (to hold us back)". Strax intill finns den döda skelettlika grenen som kastar sitt skuggbudskap på väggen: "Never surrender".

Var slutar växandet och var tar förruttnelsen vid? Var går gränsen mellan natur och den människoskapade kulturen?

Det fina med den här utställningen är hur den skapar rum för frågor, blir en samtalspartner och ett labb där jag ställs inför en natur befriad från slitna projiceringar. Framför Linn Lindströms nästan hundra små ekar och kastanjer, sprungna ur 180 insamlade nötter och planterade i vaser och kärl blir jag stående länge. På väggen hänger hörlurar där jag kan lyssna på en sorts omvårdnadsdagbok där Lindström beskriver hur hon sköter planteringen men det är överflödet av plantor som fångar mig och väcker motstridiga känslor. Så äcklig den kan vara, naturen. Så rörande. Och lika skör som den är seg.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst i dag