Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Åsa Gustafsson är förtjusande finurlig

UTSIKTER. Åsa Gustafsson blickar bortåt från bryggan.
Foto: Annica Karlsson Rixon

En finurlig Åsa Gustafsson står för tänkvärdheter och sångnummer på Folkteatern.

Jonas Holmberg charmeras av den opretentiösa monologen från bryggkanten.

Teater

Folkteatern

Bättre än så här blir det inte

I enkel klänning prydd av en flickig rosett står Åsa Gustafsson bredbent på scengolvet. På fötterna sväller stora kängor, till hälften knutna med färgglada snören. Kläderna korrelerar väl med föreställningens upplägg - något romantiskt, något bastant, något lustigt och något lånat.

Med ena kängan i knixigt personlig livsfilosofi och den andra i otvunget artisteri gör Gustafsson en företrädesvis fängslande monolog. Spelplatsen är bryggan där hon har sin båt. Hon grubblar över livsval, pratar med bryggrannarna (tecknet för att hon spelar någon annan än sig själv är en bred göteborgska) och slänger i en flaskpost med Olof Palme-citat i en Explorerplunta trots att hon anar att adressaten inte kommer lyckas få upp papperet ur flaskan.

Regelbundet brister Gustafsson ut i sång, understödd av en följsam tremannaorkester ledd av Lotta Wenglén. Musiken är showens stabila kärna. Även när karikatyrerna av småfolket bland små­båtarna börjar gå på tomgång finns en rak öppenhjärtighet i sångerna som är svår att värja sig mot.

Givetvis är titelvalet Bättre än så här blir det inte en falsk utsaga. Men trots att det brokiga upplägget innebär en del tajmingproblem är det otvivelaktigt en trevligt opretentiös show. Det självklara kärnvärdet är att Åsa Gustafsson helt enkelt är genuint förtjusande.

När applåderna har klingat ut kommer bandet in och drar av en låt till, innan vår komedienne ber om att få träffa publiken i baren efteråt ("vinet är gratis, det är premiär!"). Allra helst skulle man vilja sitta med henne själv och doppa tårna i vattnet från bryggkanten.