Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Är det farligt att tända levande ljus hemma?

Mysigt, men inte ofarligt.
Foto: Joel Nilsson

Levande ljus, javisst är det mysigt. Så tycker även de flesta kaféer och restauranger som vräker på med ljus i lokalen. Men är det så oskyldigt som det ser ut? Jag har hört om en dansk forskningsrapport som sägs visa att förbränningen avger mängder med extremt små partiklar som tränger djupt ner i lungorna. "Fråga kulturen" kanske kan få fram klargörande fakta?

JAN-ÅKE ANDER


SVAR: Undersökningen frågeställaren syftar till kan ha varit det test som gjordes av miljöingenjören Kåre Press-Kristensen. Enligt Dagens Nyheter kom han fram till att ett tänt stearinljus under tio minuter avger 300 000 sotpartiklar per kubikcentimeter, vilket är sex gånger mer än vid Danmarks mest trafikerade väg.

Det låter onekligen hotfullt, men Kristensen är försiktig med att dra några slutsatser. Stearinljusens partiklar är lätta i jämförelse med motorgaspartiklar och hälsoeffekterna är okända.

Även Mattias Hallquist, professor i atmosfärkemi på Göteborgs Universitet, är försiktig i sina uttalanden

- All typ av förbränning bildar partiklar, och visst är det skadligt.

Hur skadligt?

- Det kan jag inte uttala mig om, men jag skulle inte själv vilja andas in partiklarna.

Så du tänder inte stearinljus hemma?

- Jodå, men inte jättemycket, och helst gör jag det i större utrymmen, där det blir en större spridning i luften. Tätheten beror ju på att partiklarna stannar inom rummets väggar.

Den något återhållsamma slutsatsen, i enlighet med expertisens uttalanden, bör därmed bli: Mys, men med måtta.


VAD ÄR DET FÖR EXTER?

Faster Karin brukade alltid undra vad det var för exter man höll på med, om man krånglade eller uppförde sig lite oortodoxt. Nuförtiden hörs ingen människa använda ordet exter. Lite synd, för det är trevligt. Men var kommer det ifrån? Och är min stavning korrekt?

NYFIKEN


SVAR: Stavningen är korrekt. Var ordet kommer ifrån är dock en svårare fråga. I "Svenska akademins ordbok" står det "okänt ursprung", men ordet extravaganser uppges som synonym.

- Vi kan nog utgå ifrån att det rör sig om en förkortning av extravaganser, säger Språkrådets Ola Karlsson, som i sin databas hittar ett belägg för ordet i Lisebergs reklamblad från 1998. Extra är i sin tur latin och betyder utöver.

Att Liseberg använde ordet exter är för övrigt ingen slump. Lena Wenner på Institutet för språk och folkminnen kan berätta att det i huvudsak har förekommit i Göteborgsregionen. I deras dialektsamlingar finns det belagt hos göteborgare och västsvenskar födda runt mitten av 1800-talet.

I modern tid återfinns ordet dessutom i Göteborgsaffären Exter smycken och i underhållningsprogrammet "Fredags-exter", som SVT Göteborg producerade 1989. Användningen vittnar om en viss betydelseförskjutning - man ägnar sig åt roliga upptåg eller unnar sig något extra - men grundbetydelsen dumma eller onödiga påhitt är förstås förhärskande. "SAOB" citerar till exempel Albert Engström, som i sin berättelsesamling "Bläck och saltvatten" från 1914 skriver: “Du har så mycket exter för dig, unge!"

Smålänningen Engström bodde som bekant i Göteborg under delar av sitt liv.