Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Kryptiska budskapet förbryllar experterna

Sparlösastenen utanför Vara.
Vikingar spred skräck i Europa under vikingatiden, från sent 700-tal till cirka 1100 efter kristus.

Den är 1 200 år gammal och en av Sveriges äldsta runstenar.

Vikingens kryptiska inskriptioner på Sparlösastenen utanför Vara har förbryllat generationer av forskare och kan vara allt från ett juridiskt dokument till en beskrivning av en släktfejd.

– Det enda som man kan säga helt säkert är att det står en uppmaning om att man ska "tyda runorna får gudarna", säger Hanna Åkerström, doktorand i nordiska språk vid Uppsala universitet.

År 793 kan munkarna vid klostret Lindisfarne i Skottland sikta skepp i horisonten. När de kommer in på grundare vatten hoppar hundratals danska vikingar av skeppen, stormar klostret och lämnar bara död efter sig.

Just den händelsen brukar markera starten för vikingatiden – vid ungefär samma tid ristades runor in på alla fyra sidor av den mystiska runstenen som finns i Sparlösa mellan Trollhättan och Skara och som går under namnet Sparlösastenen.

Experter har daterat stenen till att vara tillverkad i slutet av 700-talet eller början av 800-talet – men på vilken plats den restes från början är än i dag oklart.

Trots att Sparlösastenen är full av runor vet man väldigt lite av vad som står. Foto: Riksantikvarieämbetet, Bengt A Lundberg

Inmurad i kyrkväggen

Den första gången man vet att stenen påträffas är 1669 av Elias Brenner, Johan Hadorph och Petrus Törnewall som är på en antikvarisk upptäcktsfärd.

Och stenen står då knappast i en glänta eller på en äng.

 

LÄS MER: Det gåtfulla vikingaskeppet som förbryllar forskarna 

 

– Den sitter då inmurad i kyrkväggen på Sparlösa kyrka, så Brenner ritar då helt enkelt av stenen, säger Magnus Källström, runolog på Rikantikvarieämbetet.

Drygt femton år senare brinner det i kyrkan och efter det väljer man att bygga om muren där stenen finns. För att spara på material klyvs den 1,77 meter långa stenen på längden och de två delarna muras in på nytt.

Magnus Källström arbetar som runolog på Riksantikvarieämbetet. Foto: Privat

Men 1847 byggde man en ny kyrka och Sparlösastenen blev även en del i den nya kyrkans vägg. Där föll den i glömska och kunde ha suttit där än i dag om det inte var för en äldre dam vid namn Olle-Maja. 

– Hon var ju med på den tiden. Hon byggde bland annat ett litet hus av rivningsvirket från den gamla kyrkan där hon sedan bodde. Hon deltog även i byggandet av den nya kyrkan där hon bar bruk och allt det där, säger Håkan Brander, ordförande i Levene Hembygdsförening.

– Sen innan hon dog så berättade hon att de vid byggandet satte in en väldigt konstig sten som var rispad på bägge sidor. Då började man titta efter.

Fick vara kvar i Sparlösa

Putsen skrapades bort och mycket riktigt, där i väggen satt Sparlösastenen, precis som Olle–Maja sagt. 1937 knackade man ut de två delarna på initiativ av Hugo Jungner, som då arbetade med att sammanställa Västergötlands runskrifter.

Efter att man tagit ut de två delarna fogades de samman dem och sattes upp utanför kyrkan.

– Sen på 80–talet märkte man att den började bli sliten så då ville de ta upp den till Stockholm. Men vi protesterade för livet och krävde att den skulle få vara kvar. Då fick vi bidrag till att själva snickra ihop det huset där den står i dag, säger Håkan Brander.

Sparlösastenen från när den stod utanför kyrkan. Foto: Riksantikvarieämbetet, Bengt A Lundberg

Förutom att ha blivit kluven på mitten och inmurad är Sparlösastenen dessutom avbruten nertill och saknar sin rot.

– Det är inte omöjligt att den också ligger inmurad någonstans i kyrkan. Det hade varit en sensation om man hade hittat den, säger runologen Magnus Källström.

Det enda som finns nedskrivet om händelser i Norden på vikingatiden står på runstenarna. Då Sparlösastenen är relativt ensam i sin årskull är det svårt att peka specifikt på vilken person eller händelse som runorna syftar på. 

– Redan i början upprepas ett antal namn och att dessa "gav någonting", men vad dem gav finns det många förslag på. Bland annat att de underförstått gav lycka, men även att de överlämnade en gård. Det finns även ett förslag om att de gav "gott år" som i god årsväxt.

Annorlunda typ av runor

Eftersom Sparlösastenen tillverkades i början av vikingatiden har tillverkaren använt sig av så kallade kortkvistrunor. Något som man skrev med i mellersta Sverige under tidigt 800–tal.

– Det är samma typ av runor som finns på Rökstenen. Men Sparlösastenen är den enda i hela Västergötland som har den typen. 

För vikingatiden var danskarnas storhetstid. Våra grannar i väst, som använde sig av långkvistrunor, tog över allt större landområden och långkvistrunorna kom därför att dominera skriftspråket framöver.

– I slutet av 900-talet när runstensmodet kom och alla började resa runstenar så är det nästan bara långkvistrunor som det skrivs med. 

Klarlagt är att personen som ristade in runorna på stenens fyra sidor måste lagt ner ett mödosamt arbete på sitt verk. En person som även ger sig till känna.

– Namnet Alrik återkommer senare och det står då klart att det är han som ristat runorna. Han skriver då att man ska "tyd runorna där, de från gudarna stammande, som Alrik lubu ristade".

Ristat in en "leopard"

Längs kanten kan men se hur någon ristat in runor 200 år senare. Foto: Riksantikvarieämbetet, Bengt A Lundberg

Sparlösastenens öde ska dock ta en ny vändning – för drygt 200 år efter att stenen tillverkats och rests har någon ristat in en ny rad med runor.

– Längs kanten på framsidan har någon ristat "Gissle gjorde efter Gunnar, sin broder, detta minnesmärke". Då kan man ju undra vad syftet med det är. Om det kanske är en senare släkting eller om någon återanvänt stenen i ett annat sammanhang 200 år senare. Men det är ganska unikt att en sten återutnyttjas på det sättet. 

Så någon har klottrat på stenen kan man säga?

– Ja, det skulle man kanske kunna säga, fast ändå inte. Det har inte riktigt klotterkaraktär och återfinns på samma sida de stora runorna på framsidan, säger Magnus Källström.

På tre av sidorna finns enbart text men på en av sidorna finns bilder inristade.

– De betyder säkert nånting men sen är frågan vad. Där finns en stor byggnad, en man på en häst, något man tror är en hjort och något man kallat för en leopard. Det är i alla fall ett märkligt prickigt djur. Det finns många teorier om vad syftet med bilderna är men det har säkert något samband med texten, säger Magnus Källström.

På en av sidorna finns endast bilder. Bland annat av ett skepp, en stor byggnad och en "leopard". Foto: Riksantikvarieämbetet, Bengt A Lundberg

Finns olika teorier

Hanna Åkerström är doktorand i nordiska språk vid Uppsala universitet, hon skriver just nu en avhandling kring runor från tidig vikingatid där Sparlösastenen ingår.

– Det är en väldigt svår inskrift eftersom att nästan varenda rad är skadad. Runföljden blir fragmentarisk och det är nästan omöjligt att säga vad den handlar om.

– De tolkningsförslag som lagts fram är mer eller mindre fantasifulla och har säkert påverkats av vad forskarna vill att det ska stå på stenen. Tolkningarna handlar också om helt olika saker.

 

LÄS MER: Halshuggna vikingar hittades på torget

 

Enligt Hanna Åkerström har forskare kommit fram till att Sparlösastenen är allt från ett juridiskt dokument till en beskrivning av en släktfejd.

– Men det är ingen vanlig minnesinskrift som är den vanligaste typen av inskrift på en resesten. Därför är den också så svårtolkad, vid en minnesinskrift vet man vad som borde stå, nu vet vi inte det.

Kommer vi någonsin få veta vad som står på Sparlösastenen?

– Man måste vara positiv. Kanske inte en lösning men jag tror man kommer att komma fram till mer än vad vi gjort nu. Men eftersom den är så skadad kommer vi aldrig få veta vad som stått i de skadade partierna. 

Längst ner där Sparlösastenen knäckts kan man se en man med skägg. Foto: Riksantikvarieämbetet, Bengt A Lundberg

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!