Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Sofia Dahlström

Sofia Dahlström: Tack för festen Göteborg!

Foto: Anna Svanberg

GÖTEBORG. Tack för festen Göteborg!

Blickarna är fyllda av glädje, trötthet och kämpaglöd. Känslorna hos de löpare som springer förbi mig i en aldrig sinande strid ström innan det är dags att passera den så hett efterlängtade mållinjen kan jag bara gissa mig till men blickarna talar sitt tydliga språk.

Det finns en underbar gammal bild från det där allra första året, 1980 då starten gick på Heden. Det är några tappra löpare som i en gemensam klunga ger sig i väg ut på banan. När man tänker på de senaste decenniernas utveckling så hissnar det. Man kan inte annat än häpna och imponeras över allt det arbete som ligger bakom. Både bland arrangörer och motionärer.

 

Det kan ibland gnällas över stadens satsning på Göteborg som evenemangsstad men runt Göteborgsvarvet sluter alla upp. Även om man själv inte är intresserad av löpning eller lopp så går det inte att vara gnällig en dag som denna.

Folket, festen och tusentals springsugna löpare gör hela kroppen glad. Göteborgsvarvets utveckling de senaste decennierna kan man inte annat än häpna och imponeras över. Från 1800 anmälda löpare till årets över 64 000. Tack vare de 4 000 funktionärerna och de cirka 200 000 åskådarna lyckas gänget bakom Varvet verkligen leverera en solig folkfest.

För mig är det en speciell känsla att stå vid sidan av och utifrån bästa förmåga stötta, peppa för att kanske kunna ge den där sista lilla uppmuntran så att orken räcker ända in i mål. Sedan många år har jag en speciell plats, noga utvald, där jag alltid vill stå framåt sen eftermiddag varvslördagen. Det är mot slutet av banan, vid den där sista backen innan mål. Alla ni som sprungit varvet vet antagligen vilken plats det är jag syftar på. Det är i den där sega uppförsbacken det gäller att ta fram de sista krafterna och det är också just där som kroppen kanske är som allra tröttast.

Jag har valt just den platsen för att på mitt sätt försöka hjälpa till och ge mitt lilla bidrag till festen. Jag vet egentligen inte om ni som springer hör mig men jag brukar ropa och klappa. Precis som tusentals andra åskådare längs med Göteborgs gator gör år ut och år in. Själv klarar jag inte av att springa långlopp, än så länge, men jag har förstått av andra att det är bland annat publikens stöd som gör Göteborgsvarvet unikt. Folkfesten, musiken och stöttningen längs med banan är inte bara kul utan gör att man orkar lite mer och utmanar sina egna gränser.

 

Vid min utvalda plats är det tydligt vilka av alla löpare som faktiskt själva kunnat njuta av festen och vilka som tyvärr överskattat sin förmåga eller helt enkelt tappat orken. Om man har tagit sig ända hit förstår jag att det känns bittert att inte ta sig ända fram. Därför kan man här se sjukvårdare som mer eller mindre får bära löpare in i mål. Löpare som vägrar ge upp trots att all logik talar för att det bästa vore att bryta. Men där jag står kan jag inte känna annat än beundran oavsett prestation.

Blandningen av gamla, unga, kvinnor, män, korta och långa är imponerande och löpstilarna helt olika. Alla de som passerar mig har fattat beslutet att ställa sig på startlinjen för att klara av de 2,1 milen runt stan och är fast beslutna att ta sig ända in till målet vid Slottsskogsvallen. Det är därför jag så gärna vill hjälpa till där på slutet.

Grattis alla ni som tog er runt och ett stort tack till alla som ordnade årets folkfest! Nästa år kanske jag springer med er.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!