Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Sofia Dahlström

Mörker råder fortfarande när vi går in i den ljusaste tiden

Dawit Isaak
Gui Minhai
GT:s chefredaktör Sofia Dahlström

Jag ser på väderprognosen och i helgen kommer äntligen solen. 

Vintern kan vissa år kännas väldigt lång och mörk. Det är först på senare år jag insett hur ljuset påverkar mig. Att ljuset får mig att vakna till i kontrast mot mörkret. 

Jag tänker på hur jag själv påverkas av ljuset och minns kampanjen ”Sitt med Dawit” som Stödföreningen #FreeDawit lanserade för några år sedan för att visa på under vilka förhållanden den svensk-eritrianska journalisten Dawit Isaak hålls fången i Eritrea sedan 2001. Besökaren kan gå in i den kolsvarta cellen och stanna där i mörkret. Efter 15 minuter slås dörrarna upp och besökaren möter dagens ljus igen. En möjlighet Dawit Isaak inte har.

Och någonstans i Kina finns bokförläggaren och göteborgaren Gui Minhai. Kidnappad av kinesiska agenter.

Dawit Isaak och Gui Minhai är verkligen inte ensamma om att sitta fängslade på grund av att de försökt utföra sitt arbete. 

Under den här veckan har vi uppmärksammat den internationella tryckfrihetsdagen som infaller den 3 maj. Vi uppmärksammar alla de journalister som sitter fängslade och som inte kommer få uppleva våren 2018 i frihet. Vi uppmärksammar journalister som dödats, journalister som hotats och tystats för att de velat skildra, granska eller bara uttrycka sin åsikt.

Sverige kan stoltsera med en Tryckfrihetsförordning från 1766. En lag som gör det möjligt att fritt ge ut böcker, tidningar och tidskrifter. Vi har en omfattande meddelarfrihet, rätt till fri informationsspridning och rätt till anonymitet. Censur och efterforskning av källor är förbjudet. Vi kan begära ut allmänna handlingar och själva syna makten. Rättigheter som vi i dag ofta tar för givna.

”Reportrar utan gränser” presenterar varje år ett pressfrihetsindex där 180 av världens länder rankas utifrån graden av pressfrihet där Sverige kommer på andra plats. Enligt rapporten har fientligheten mot journalister spridit sig. Förut var det en mörk sida hos auktoritära länder och diktaturer men nu kan alltså man se en trend även utanför dessa stater. I flera demokratier ser de politiska ledarna inte journalistik och som en självklar del av demokratin.

Enligt ”Reportrar utan gränser” sticker Europa ut. Det är den världsdel där man kan se att utvecklingen går snabbast nedåt där morden på två europeiska journalister är de skarpaste varningssignalerna. Daphne Caruana Galizia dödades av en bilbomb på Malta och den slovakiske journalisten Ján Kuciak, sköts till döds i sitt hem. 

De länder där flest journalister dödats under förra året är dock Syrien och Mexiko. Och nu i veckan dödades 10 journalister i Afghanistan. Det är bara det senaste exemplet på det hot och våld som journalister arbetar under. 

Journalisters utsatthet är inte något som bara sker på andra sidan världen – det är ett bistert faktum här hemma. En utsatthet som vi i Sverige blev brutalt påminda om förra hösten då Kim Wall mördades under ett frilansuppdrag. 

Nu när vi går in i den ljusaste tiden på året råder det fortfarande ett mörker över bland andra Dawit Isaaks och Gui Minhais öde. 

Vi kommer fortsätta rikta strålkastarljuset mot de delar världen där makthavarna helst vill att mörkret fortsatt ska råda.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!