Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Sofia Dahlström

Locket på i Göteborg Stad

Foto: JAN WIRIDEN
GT:s chefredaktör Sofia Dahlström.
Foto: ANNA SVANBERG

Fördröjning, förhalning och okunskap möter oss som granskar politiker och tjänstemän i Göteborg.

De stolta orden om att svensk tryckfrihet firar 250 år i år fastnar i halsen när vi summerar året som gått. Hat, hot och trakasserier har tyvärr blivit en vardag på många redaktioner.

När jag diskuterar frågan med journalister över hela landet så verkar de flesta instämma i inställningen vi måste fortsätta granska, ifrågasätta och rapportera även om det innebär att man på redaktionerna får hitta sätt att hantera eventuella hotbilder samt det avgrundsdjupa stinkhålet som mejlkorgen förvandlas till efter en obekväm publicering.

Hat och hot är en sak. Det är något som vi måste hantera och förhålla oss till. Men ett år när vi så stolt talar om svensk tryckfrihet får vi inte glömma att några av dess grundstenar är offentlighetsprincipen och meddelarskyddet.

Hotet mot offentlighetsprincipen kommer inte från hatiska troll på nätet utan från politiker och tjänstemän. Under hösten har vi bland annat granskat privata bolags gräddfiler förbi bostadskön i Alingsås, Social resursförvaltnings mångmiljonavtal och hantering av flyktingboenden och turerna kring misstänkt vänskapsjäv inom Angereds stadsdelsförvaltning.

Granskningar som uppskattas mycket av läsarna - men mindre av de som har makten.

Lite skämtsamt brukar vi säga att vi och vår granskande reporter Daniel Olsson är något av en demokratins städgumma. Men trots att vi alltså i veckan firar vår Tryckfrihet stöter vi på mer problem än någonsin framförallt när vi ska granska Göteborgs Stad.  

Antingen finns det en djup okunskap ute på förvaltningar kring hur offentlighetsprincipen fungerar eller så har man faktiskt satt i system att obstruera för journalister. Jag hoppas verkligen att det är okunskap som ligger bakom - för det kan vi hjälpas åt att åtgärda.

Vi – och andra medborgare som vill ta del av det som sker med våra skattemedel - får inte ut offentliga handlingar, dokument beläggs med sekretess utan hänvisning till lagrum, hanteringen fördröjs och ansvariga tjänstemän håller sig borta så att vi inte får svar på relevanta frågor. Än värre är att personer inom kommunen som använder sin lagstadgade rätt att uttala sig i medier om missförhållanden får uppsträckningar av chefer med följd att en rädsla för att tala med journalister nu spritt sig. 

I en tid när kommunens kommunikatörer snart är fler än antalet journalister i stan är det allvarligt att de reportrar som fortfarande kämpar för att granska ständigt får käppar i hjulet. All den tid vi lägger på att överklaga, ringa, tjata och lära tjänstemän om hur lagen faktiskt ser ut hade vi hellre lagt på nya och fler granskningar. 

Men jag kan lova er läsare att precis som att hat och hot inte kommer stoppa oss så kommer inte den här typen av obstruktion göra det heller. 

Göteborgs stad var en av huvudsponsorerna när föreningen för grävande journalister hade sitt årsmöte i Göteborg tidigare i år. 

Ett sponsorskap som mer och mer känns som ett spel för gallerierna. För här i Göteborg välkomnas inte journalisterna när det väl gäller och blir obekvämt. Då är det locket på som gäller.