Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Sofia Dahlström

Jag vill inte att mina tonårssöner ska passera knarklangargängen

"Göteborgarna förtjänar en Brunnspark vi kan känna oss trygga i", skriver GT:s chefredaktör Sofia Dahlström. Foto: HENRIK JANSSON

Brunnsparken.

Trots öppen droghandel anser polisen att den oro jag och andra har för att passera där inte är något att bry sig om på riktigt.

Den finns bara i mitt huvud.

Min otrygghet är enligt Göteborgs polischef Erik Nord upplevd och inte faktisk. Jag är ledsen, men för mig spelar det ingen roll. Jag vill inte att mina tonårssöner ska passera en av Göteborgs mest centrala och trafikerade knutpunkter på kvällar.

Jag vill inte att de ska behöva navigera mellan knarklangande gäng och möjligheten att stöta på fel person som just där är i behov av snabba pengar och en tonårskille med mobil kan bli ett lovligt byte.

Redan vintern 2017 kunder GT:s reporter Claes Petersson i en artikelserie beskriva verkligheten i Nordstan och området runtomkring. GT kunde då berätta om stora ungdomsgäng som drog runt i området och om stora problem med narkotikaförsäljning, misshandel och butiksägare som hotades.

Sedan dess har det gjorts en rad insatser både från polisen och kommunen i samarbete med frivilligorganisationer. Men sorgebarnet Brunnsparken finns kvar och problemen med öppen narkotikahandel är uppenbara.

 

LÄS MER: Brottsplats Nordstan – så ser vardagen ut 

 

I Sveriges Radio kunde vi för bara några veckor sedan höra poliser berätta om öppen gatuhandel i just Brunnsparken. I inslaget kunde de berätta om langare som gömmer knark i blomkrukor och hissar ner droger i kanalen med hjälp av fiskelinor.

Till Ekot säger även de intervjuade poliserna att langarna kan stå helt öppet. En bild jag känner igen. Nästan alla som passerat Brunnsparken de senaste åren har sett dessa grupper av unga män.

Trots detta tackade polisen i veckan nej till kommunens förslag om extra ordningsvakter i området. Vakterna skulle patrullera fram till klockan 23.00 måndag till torsdag och fram till klockan 01.00 på fredagar och lördagar i Brunnsparken, på Kanaltorget, på Gustav Adolfs och i Kronhusparken. För att detta skulle bli verklighet behöver polisen ge sitt godkännande. Ett godkännande som ges om det råder särskilda omständigheter. Till exempel problem med kriminalitet, ordning och säkerhet som är allvarliga jämfört med andra platser i stan.

Och här tog det stopp. Enligt polisen saknas dessa särskilda omständigheter och därför blir det ett nej. 

Till P4 Göteborg säger Erik Nord, polischefen i Storgöteborg, att platserna i förslaget inte avviker från andra platser. Han säger vidare att det handlar om en upplevd otrygghet snarare än en faktisk otrygg miljö. Kommunen borde i stället satsa på att få i gång verksamheter på icke-kontorstid, fältassistenter och annat som inte är direkt inne i den ordningshållande delen som ordningsvakterna trots allt är, säger han till P4 Göteborg.

Det är väl ingen som invänder mot fler fältare och annan verksamhet som kan bryta mönster och fånga upp människor på glid MEN jag måste säga att jag blir bekymrad över att min känsla av otrygghet viftas bort på detta sätt.

Min ”upplevda otrygghet” präglar min vardag. Jag vill inte att mina pojkar ska behöva passera knarklangargängen i Brunnsparken när de ska byta spårvagn eller buss.

Jag har en verklig oro för att en desperat person i behov av snabba pengar till knark ska hota och i värsta fall ge sig på mina barn för att ta deras telefon eller jacka. 

Vakter, kameror, fältare och andra insatser behövs allihop för att vända utvecklingen. Invändningen skulle kunna vara att knarkhandeln då bara flyttar någon annanstans i stan. Och det kan vara så – men nog måste det vara bättre om langarna och bråken flyttade till en plats där våra barn inte måste passera för att ta sig till skolan eller träningen. 

Bort från en av Göteborgs största knutpunkter. 

Göteborgarna förtjänar en Brunnspark vi kan känna oss trygga i.