Sofia Dahlström
När jag som ganska ung blev arbetsledare på en större redaktion möttes jag för första gången av hälsningen: "Tjena, chefen!"
Jag minns att jag studsade till och tittade mig omkring för att leta efter vem hälsningen var riktad till innan insikten slog mig att "den där chefen" personen menade – det var jag. Att kliva in i rollen som arbetsledare, ta på mig chefskavajen så att säga, tog lite tid och klivet hade inte varit möjligt utan att flera personer verkligen trott på mig och puttat mig framåt.
Under de tjugo år jag arbetat inom medierna har jag haft flera chefer som betytt mycket för mig. De har peppat, uppmuntrat och ställt krav. De är mina förebilder och de har banat väg för nya utmaningar. För att bli chef var aldrig ett medvetet beslut från min sida – men det var tack vare stödet från mediechefer som Malou von Sivers och Jan Scherman på TV4, Nils Hanson på SVT:s Uppdrag granskning och Cecilia Krönlein på Göteborgs-Posten som jag vågade ta de där kliven då mitt eget självförtroende satte upp en massa hinder. Utan det stödet hade jag aldrig tackat ja när min nuvarande chef Thomas Mattsson ställde frågan om jag var ville bli chefredaktör för GT.
Under många år var jag bland de yngsta på redaktionerna och såg just åldern som min största utmaning som arbetsledare. Att vara kvinna har nog snarare gynnat mig eftersom jag uppmuntrats att ta chefsuppdrag i en mansdominerad omgivning.
Jag ser fler kvinnor i ledningsgrupper och på mellanchefspositioner än vad jag någonsin gjort tidigare, men uppenbarligen släpar jämställdhetsarbetet efter när det gäller den där absoluta toppen.
I de styrelserum där den riktigt tunga mediemakten finns är kvinnorna fortfarande tämligen få. Det visar en studie från Nordicom, Nordiskt informationscenter för medie- och kommunikationsforskning, vid Göteborgs universitet som presenterades i veckan. En studie som fått stor uppmärksamhet i veckan och där till exempel Christina Jutterström, fd chefredaktör på Expressen, Dagens Nyheter, VD Sveriges Television, riktat kritik mot mediechefernas förklaringar i en artikel i Expressen.
Studien visar att ledningarna för världens 100 största medieföretag domineras av män. Här i Sverige har Bonnier 30 procent kvinnor i sin styrelse medan Schibsted Media Group har 40 procent kvinnor i styrelsen. Det ser betydligt bättre ut inom public service. I styrelsen för Sveriges Radio sitter 64 procent kvinnor. Och på Sveriges Television är siffran också 64 procent kvinnor i styrelsen.
Lotta Edling, chefredaktör på Dagens industri, uttryckte det klokt i en kommentar till Expressen häromdagen: "Att ha en mix av kompetenser, kön, bakgrund och talanger på alla nivåer främjar både utveckling av produkterna, lönsamhet och internt arbetsklimat."
LÄS MER: "Branschen behöver fundera på varför vi inte kommit längre"
För det är klart att det sitter många kompetenta män i ledningsgrupperna. Det är bara märkligt att det långsiktiga arbetet som mediecheferna säger sig ha gällande jämställdhet inte gett utdelning på högsta nivå. För det kan väl ändå inte vara så att det saknas kompetenta kvinnor som kan ta plats i styrelserummen. Det behövs bara att någon öppnar dörrarna och bjuder in kvinnorna.