Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lina Baldenäs

Lina Baldenäs: "Jag är mer än bara cancer"

Allt jag skriver handlar om cancer. Faan också. Jag är så mycket mer. Jag är mamma till tre småpojkar som får mitt hjärta att smälta varje dag med kommentarer som "jag har älskat efter dig hela dagen mamma" och "mmm, du luktar som godis i min mun".

Men nu ska jag inte måla allt i himmelsblått. Ibland är de verkliga skitungar också; ritar med mörkblå tuschpenna på väggen hela vägen från lekrummet till köket på nedervåningen och hoppar på chipspåsarna så hela vardagsrummet är fullt med små, små smulor av sourcreme & onion.

Men trots busstrecken är de det bästa jag har! Och jag fick dem av honom som gjorde mig till en kvinna. För det måste ha varit han; vi var ju 15 år när vi blev tillsammans och i dag, 18 år senare får han mig fortfarande att skratta mitt i gråten och ingenstans är jag så trygg som i hans famn.

Jag har otroligt fina vänner också. Vänner från högstadiet som sitter kvar som fastsvetsade och mina två Åsor, silversmeden och brandmannen, som jag inte klarar mig utan.

Jag är också dotter, min mammas ende, vilket leder till att hon tror att jag fortfarande är sju år gammal. Och så nu, de senaste två åren har jag blivit syster också. Jag har storebröder och en storasyster som kommit att bli del av min familj på nolltid.

Jag har vänner, nya och gamla, som jag älskar som systrar och bröder, som tröstar när hjärtat blöder och som låter mig vara den starka ibland när det behövs.

Så ja, jag är så mycket mer än cancer! Absolut. Men sakta och säkert gnager den på allt jag varit, kommer bli och är. Den tar min nutid och min framtid och jag HATAR den intensivt!

Jag brukade vara den starka och kunna lösa mina älskades problem. Hålla om dem när allt gått fel; peppa och lyfta dem när allt kändes svårt, öppnade vårt hem när de inte borde bo själva. Få dem att se sin storhet, att aldrig ge upp, att det alltid finns hopp.

Idag är jag är ingen källa till hopp längre utan varannan gång jag ringer får jag dem att gråta med dåliga besked från läkarna. "Jag har cancer", "de ska ta bort min njure" "melanomet växer lavinartat i min ljumske" "jag har ont som faan" "det sitter i lungorna! faan i helvetet; det sitter i lungorna!", "den fortsätter bara växa, medicinerna fungerar inte", "jag är så förtvivlat jävla rädd att dö ifrån Petter och barnen." "Jag vill inte dö!" Och det är min verklighet nu.

JAG. VILL. INTE. DÖ.

LINA

BALDENÄS

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!