Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Karl-Johan Karlsson

KARLSSON: Helvetet borde avskaffas

Varje gång deklarationsblanketten trillar ned i brevlådan drabbas jag av insikten att jag betalar dyra pengar till Svenska kyrkan. Jag tänker alltid att jag borde gå ur, sedan blir det inte av. Jag tror inte på Gud, men även om jag fick för mig att ge den påstådde skaparen en chans, så skulle jag nog återvända till tanken på utträde.

 

Svenska kyrkan verkar nämligen inte själv vara så bergfast i sin tro.

Jag minns att jag redan under konfirmationstiden reagerade på att kyrkofolket inte vågade marknadsföra sin tro fullt ut. Finns Gud? Den grundläggande frågan fick till min stora förvåning inget övertygande svar från prästen. Sedan dess har min känsla vuxit sig allt starkare. Hela Svenska kyrkans framtoning andas osäkerhet, som att de inte riktigt törs berätta om sin övertygelse av rädsla för att skrämma bort folk.

Så frågan jag fortfarande ställer mig är: Tror Svenska kyrkan på Gud? När jag tillber allvetande Google i ämnet hittar jag flera exempel som stärker min tes om ett trosvagt kristet samfund.

 

En präst från Västerås som medverkar i SVT:s "Tvärsnytt" kan inte svara på reporterns fråga om han tror på Gud. En annan präst utesluter inte att allting är hittepå och förklarar i en intervju att "en gudstro handlar inte om det är sant eller inte".

På Svenska kyrkans hemsida finns det gott om tvivel. Där behöver du inte ifrågasätta sanningshalten i Bibelns berättelser - det gör de åt dig. Under avdelningen om kristen tro lyder rubrikerna "Kan man tro på Jesu under?" och "Skapades världen på sju dagar?". Svenska kyrkans svar är nej på bägge frågorna. Jesus kunde varken gå på vatten eller omvandla samma vätska till vin. Inte heller skapades jorden på en vecka. Det där är bara metaforer, får man veta.

Visst, Svenska kyrkan ska förstås inte bokstavstolka Bibeln, men det finns en gräns för hur mycket man kan backa från sin grundidé utan att tappa trovärdighet. Ett bra exempel på det är synen på helvetet. Under avdelningen "Fråga prästen" ställer någon frågan "Finns helvetet?" och får det tydliga svaret att "Svenska kyrkan har inte "avskaffat" helvetet". Det blir därför väldigt intressant när en annan besökare undrar hur Gud kan skicka folk till helvetet. "För mig känns det väldigt konstigt hur en god Gud kan döma sina barn till helvetet", skriver signaturen Fredrik.

Svenska kyrkans svar får mig att skratta högt. Jodå, helvetet finns - men ingen hamnar där, är svaret Fredrik får.

Prästen Jesper skriver att det "inte är säkert att det finns några människor i helvetet. Där kanske är tomt?! Så tror jag att det är".

 

Snälla Svenska kyrkan, om helvetet är tomt, då föreslår jag att ni i era böner framför önskemål om att denna uppenbarligen onödiga verksamhet går samma öde till mötes som glesbygdsverket och stängselnämnden, att helvetet helt enkelt stängs ned. Det känns som ett stort slöseri med djävulens kompetens att hans skärseldar ska gå på tomgång.

I år ska jag inte skjuta upp utträdet till nästa gång det är dags att deklarera, även om jag skulle kunna vänta och ändå få Guds kärlek. En av frågorna på Svenska kyrkans hemsida lyder nämligen "Vad säger Bibeln om att skjuta upp saker?". Prästen svarar att det "inte gör dig mindre värdefull och älskad av Gud."

Men nä, nu ska det ske. Jag får ta risken att bli först i helvetet.