Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Julia Mjörnstedt Karlsten

Vissa fröknar har varken vårt barn eller vi hunnit lära oss namnet på

Foto: ROBIN ARON / ROBIN ARON GT-EXPRESSEN
Foto: SHUTTERSTOCK / SHUTTERSTOCK

På dörren in till förskolan möttes vi för två veckor sen av en lapp “Tyvärr måste vi meddela att xxx och xxx kommer att sluta hos oss och vi letar för fullt efter nya pedagoger till barnen.” Jag reagerar knappt av informationen. Inte för att jag inte bryr mig, inte för att jag inte tycker att det är jobbigt, utan för att jag sett lappen förut. Alldeles för många gånger förut.

27. Det är antalet pedagoger vårt äldsta barn haft under sina dryga tre år på förskolan i Majorna. 27 pedagoger som alla kommit in i barnens liv och som är menade att bli en trygg punkt i deras vardag. 27 personer som de allra flesta efter bara några månader lämnat och börjat på en annan arbetsplats. 

Vissa fröknar har varken vårt barn eller vi knappt hunnit lära oss namnet på innan de slutar.

Ingen kan heller ge oss ett svar på vad det beror på. Kanske finns det lika många orsaker som pedagoger, men vi föräldrar går ändå runt med en känsla av att det borde finnas ett mönster, en förklaring? 

 

LÄS OCKSÅ: Julia Mjörnstedt Karlsten: ”Egentligen visste jag att det var en dålig idé

 

Bristande ledning har vissa sagt. Andra har skyllt på arbetsmiljön. Men den mest skrämmande anledningen vi fått höra är påståendet om att det skulle finnas en “trend” av så kallade “lönesurfare” bland förskolepedagogoerna. 

Att det i Göteborg med omnejd finns en sån enorm brist på förskolepersonal att de som utbildat sig till förskolepedagoger kan “surfa” runt mellan jobben och då för varje anställning höja sin lön med flera tusenlappar. 

Jag vet inte om detta stämmer, men med tanke på det skrattretande låga lönen vissa av de (fantastiska!) pedagogerna som jobbat på förskolan under en längre period har, med några hundralappar i löneökning per år, vet jag inte om jag ens skulle kunna klandra dem för det?

När vi skulle söka förskoleplats till vårt första barn hade jag en lång lista på “krav” jag ville att förskolan, pedagogerna och pedagogiken skulle uppfylla. 

Det skulle finnas en tydlig genuspedagogik, en fin gård och engagerade pedagoger. Nu har vår kravlista gått ner till att det skulle vara skönt om våra barn fick ha samma pedagoger i i alla fall några månader.

 

LÄS OCKSÅ: Julia Mjörnstedt Karlsten: ”Jag vet inte vad som är bäst för mina barn

 

Lappen hänger kvar på dörren till förskolan. Än har inte platserna tillsatts och om man inte får tag på pedagoger snart kommer det tills vidare att komma in vikarier. Som även de stannar under en kortare period... 

Jag vet inte riktigt vad man ska göra eller vad lösningen är. Jag vet bara att det här inte är hållbart. Varken för personalen eller barnen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!