Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Julia Mjörnstedt Karlsten

Varför måste alla barn lära sig sova själva?

Julia Mjörnstedt Karlsten. Foto: ROBIN ARON
"En norm som säger att alla barn måste sova i varsitt rum", skriver Julia Mjörnstedt Karlsten. Foto: / SHUTTERSTOCK

När vi för drygt ett år sen fick vårt andra barn var en av de första frågorna folk började fråga “letar ni nytt boende nu då?”. Vi bor verkligen inte trångt, tvärtom har vi en ganska stor lägenhet i Majorna, men jag antar att fråga baserades på att vi “bara” har två sovrum. För det är som att det finns en tyst regel om att hemmet måste ha ett sovrum till varje barn. En norm som säger att alla barn måste sova i varsitt rum, (annars kallas det samsovning och det är det visst bara hippies som sysslar med). Men varför är det så?

Jag minns så tydligt ett tillfälle när Billie var drygt ett år och vi satt och tittade på barnprogrammet ”Den lilla prinsessan” på tv. I avsnittet hade den lilla prinsessan svårt att sova och gick då in till sina föräldrar. Hon frågade om hon inte kunde få sova inne hos dem och de svarade ”Men du har ju ett eget rum med en egen säng, du kan ju sova där.” Prinsessan sa då ”Men varför ska jag sova ensam när ni får sova tillsammans?”.

Jag minns hur jag blev helt knockad av den meningen. Varför har de allra flesta en sån bestämd bild av att alla barn ska ha varsitt rum och lära sig att sova själva, när vi vuxna uppenbarligen (oftast) vill sova tillsammans? Är inte anledningen till att vi vuxna vill sova tillsammans att vi vill känna trygghet, kärlek och närhet? Och varför tänker vi då inte att det är någonting som barnen vill ha?

Och innan hela paraden av mamma-poliser aggressivt börjar knappra ihop mail till mig om att jag dömer andra så vill jag bara säga att det här inte är en krönika med en åsikt om vilket som är bäst för ett individuellt barn. 

Jag förstår så klart att alla barn är unika och att alla familjer gör det som känns bäst och är bäst för dem. Det finns barn som sover bäst själva och barn som sover bäst tätt ihopklistrade med en förälder. Jag ifrågasätter inte familjers val eller beslut, det jag ifrågasätter är snarare den starkt ingrodda föreställningen eller uppfattningen om att alla barn, från en tidig ålder, ska ha egna sovrum och sova ensamma. Alla barn i varsitt rum. 

För tänk om det inte behöver vara så? Tänk om samsovning, eller vad tusan man nu vill kalla det, blev vanligare och man på så vis dessutom fick behov av färre rum eller fick möjligheten att använda sina rum till andra saker?

I helgen flyttar vi in lillebrors säng in i storasysters rum. Antingen blir resultatet tryggare och nöjdare barn som sover hela nätter och min text ovan bekräftad. Eller så kommer min nästa krönika handla om hur vi nu letar nytt boende med fler sovrum.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!