Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Julia Mjörnstedt Karlsten

Slut på argument till varför jag äter kött

Varför frågar ingen varför? Foto: Anders Wiklund / Scanpix

Jag har verkligen fått slut på argument till varför jag äter kött. Jag vet att det är dåligt för kroppen och hälsan, sämre för plånboken och helt värdelöst för miljön då djurproduktionen står för nästan 15 procent av världens totala utsläpp av växthusgaser (!!!).

Det är inte jobbigare att laga vegetarisk kost, det finns gott om alternativ att ersätta kött med och det allra mesta smakar minst lika gott. De etiska skälen ska vi inte ens gå in på, men om vi nu ska göra det: hur kan vi anse oss ha rätten att bestämma över andra varelsers rätt att leva?

Kanske är det inte så att jag har slut på argument. Kanske är det så att jag aldrig haft några alls?

Då är det väl för väl att jag aldrig, aldrig behövt försvara mitt val.

Min bror och hans flickvän däremot, som båda är vegetarianer, verkar inte göra något annat än att försvara sitt val av kost.

 

Senast i går när vi var ute och firade vår pappas 60-årsdag blev det tydligt.

Vi skulle äta middag, en förbeställd meny och det var i förväg meddelat att det var två vegetarianer i sällskapet. Servitören kommer fram till vårt bord med maten och säger "Jaha, så har vi två gräsätare i sällskapet då, HE HE, ge er till känna!" Min bror och hans tjej vinkande lite försynt för att visa var de satt. Servitören ställde ner deras mat och fortsatte "Men ni vet väl att växter också är levande organismer och har en själ? De har också känslor och lider!". Vi andra skrattade till. Lite av artighet, lite av förvåning och kanske lite för att vi tyckte att det var roligt.

När skratten hade lagt sig och servitören hade gått var det någon som skruvade på sig och frågade varför min bror och hans flickvän valt att vara vegetarianer. Jag satt bara och stirrade ner i min tallrik. Jag kunde inte sluta tänka: varför är det ingen som ifrågasätter mig när jag sitter här med likdelar på tallriken? Varför är det ingen som med allvarliga ögon kollar på mig och frågar varför, eller ber mig försvara mitt val av varmrätt?

 

I stället behöver vegetarianer försvara sig mot dumma argument som "men vad ska vi då göra med alla djur?", "Men då äter du ju upp djurens mat!", "Men det är ju bättre för miljön att äta kött för annars måste man odla mer grönsaker som då kräver mer besprutningsmedel vilket är sämre för miljön än om man äter kött."

I efterhand slår det mig hur ofta det är så här. Att de som bryter ny mark, gör upp med gamla vanor, lyssnar på forskning och försöker sig på ett annat - ofta friskare! - sätt att leva får stå till svars för det. Medan vi som lever efter gamla vanor, normer och traditioner slipper försvara våra val, även om de är både fel och ur tiden. Det finns många exempel.

De som inte dricker alkohol, trots att det är både bättre för hälsan och omgivningen. De som väljer att inte flyga, trots att våra flygresor är på väg att bli den största miljöboven. De som väljer att ge till välgörenhet i stället för att unna sig. De får alla försvara sig. Fastän det är vi andra som gör fel.

 

Så nästa gång du är i ett sammanhang med mig där det serveras mat, fråga mig; varför äter du kött Julia? Möjligtvis får jag skamset ur mig ett "för att jag är lat och dum". Det är knappast ett svar jag kommer vara nöjd med, men kanske kan vi då börja fundera över vilka val vi gör i livet, och vem det är som kommer få leva med konsekvenserna.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!