Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Julia Mjörnstedt Karlsten

Mäklarna gör det
svårt att köpa hus

Lättare sagt än gjort att hitta ett hus i Göteborgstrakten.Foto: Patrik Skoglow / SKOGLOWPHOTO.SE PRODUKTBILD

"Problemet med husmarknaden i Göteborg är att det inte finns några hus", sa min pappa när jag berättade att jag och min man bestämt oss för att mer aktivt börja leta efter ett hus att köpa. Med andra barnet på gång, ett större behov av utrymme och min ständiga önskan om en trädgård att pyssla i skapade vi bevakningar på Hemnet, skrev kravlistor och påbörjade jakten.

Vi var verkligen beredda på att det skulle bli svårt både att hitta ett hus vi gillade och sen att vinna budgivningen, beredda på att det skulle vara den största utmaningen, precis som min pappa sagt. Men icke. För vet ni vad det är som gör det näst intill omöjligt att köpa ett hus? Det stavas mäklare.

Jag är verkligen ledsen, men kan någon snälla berätta för mig vad det är en mäklare gör? För i mitt, kanske naiva, huvud trodde jag att det var mäklarens jobb att sälja bostaden? Att svara på spekulanternas frågor och berätta hur fantastiskt bostaden är. Men hur ska de kunna göra det när det är lättare att slicka sig själv på armbågen (varsågod att prova) än att få tag i en mäklare.

Som förrförra veckan. Ett hus kom ut på Hemnet. Jag mejlar mäklaren några allmänna frågor och frågar även om förhandsvisning är möjlig då vi skulle befinna oss i Skåne på visningsdagen. Efter två dagars tystnad ringer jag, får inget svar, och pratar då in på telefonsvararen. Efter ytterligare två dagar mejlar jag igen, ringer igen, lämnar meddelande igen. Fortfarande tystnad. Jag börjar fundera på om något har hänt mäklaren. Funderar på om jag ska skanna igenom dödsannonserna eller leta upp personen på Facebook för att se att allt står rätt till. Dagen efter, alltså en vecka sen mitt första mejl, ringer jag till byråns växel. Nej då, mäklaren är fullt levande och går att “nå på sin mobil". Och efter att ha blivit runtkopplad till tre olika kolleger till mäklaren, som ingen av dem kan svara på några frågor alls om huset, ber jag samtliga att be mäklaren att ringa mig.

Dagen innan den ordinarie visningen ringer mäklaren upp mig och frågar om jag vill komma på visningen.

Det här är långt ifrån enda gången. Jag känner oftast att jag hamnar i en position där jag är den som får sälja in mig själv och böna och be om att få se huset och säljaren spelar svår. Jag trodde verkligen att det skulle vara tvärtom?

Så kan någon berätta för mig varför det är så här? Är det så lätt att sälja hus i dag att det helt enkelt inte är nödvändigt av mäklarna att anstränga sig mer? Eller har de för mycket att göra, för många objekt ute samtidigt?

Jag vet inte. Jag vet bara att problemet med husmarknaden i Göteborg inte bara är att det inte finns några hus. Det är också att det inte finns några mäklare. Iallafall inga som går att få tag på.