Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Julia Mjörnstedt Karlsten

Hur gör man för att skaffa nya vänner?

Julia Mjörnstedt Karlsten. Foto: ROBIN ARON / ROBIN ARON GT-EXPRESSEN
"Påminnelsen gav mig mod och fick mig att tänka att ibland kanske det är så enkelt som att bara våga?", skriver Julia Mjörnstedt Karlsten. Foto: Shutterstcok

“Man blir aldrig för gammal för att skaffa vänner” sägs det. Ändå tycks det vara nästintill det svåraste man kan göra.

För mig har det blivit extra tydlig nu under min andra föräldraledighet. Den här gången hjälper inte BVC till med föräldragrupper, jag har inga vänner i närheten som är lediga samtidigt och man blir lätt isolerad från andra vuxna när ens dagar mest går ut på att byta blöjor och amma. Hur gör man för att skaffa nya vänner? 

När man var yngre var det lätt. Då fanns det många naturliga mötesplatser att träffa kompisar på. Genom skolan, fritidsaktiviteter, ja i stort sett räckte det att man bodde i samma trappuppgång eller på samma gård för att man skulle bli kompisar. 

Men att skaffa kompisar i vuxen ålder är svårt. Mötesplatserna är färre och mer ansträngda. Kanske handlar det om tid. Att alla redan är fullt upptagna med det ständiga livspusslandet som gör att vi prioriterar bort och har svårt nog att få till träffar med de vänner vi redan har. 

Riktig vänskap tar ju tid att skapa och kräver mycket engagemang och energi som man kanske inte har? Andra är kanske nöjda med de vänner de redan har. De skaffade vänner när de var yngre som de håller hårt i och tänker att det är så det ska vara, att det räcker så. Sen finns det säkert dom som är rädda. Rädda för att släppa in nya människor. 

Men det behöver faktiskt inte vara omöjligt att skaffa nya kompisar som vuxen. För fyra år sen när var jag höggravid med vårt första barn gick jag och min man en profylaxkurs. Det var kanske tio andra par där som vi aldrig träffat tidigare och ett par tyckte vi verkade speciellt härliga. På vägen hem pratade vi om att det skulle vara kul att ha vänner med barn i samma ålder och bestämde oss för att på nästa och sista tillfället fråga om de ville äta middag med oss någon gång. 

Men sen vågade vi inte. Det kändes liksom löjligt. Hur skulle vi ens säga? “Hej, vill ni vara våra kompisar?” Som att bjuda någon på en dejt. Vi åkte hem och kände oss lite deppiga, som om vi missat en chans till en fin vänskap. Det gnagde mig och kanske speciellt eftersom vi bara visste vad de hette i förnamn och därför inte heller kunde leta upp dom på till exempel Facebook. 

Så efter en vecka mejlade jag kursledaren till profylaxkursen och frågade om vi kunde få parets uppgifter. Hon svarade att hon inte fick ge ut det men kunde mejla dom och be dom mejla oss. Efter några dagar fick jag ett meddelande av en Matilda som sa att hon blivit uppmanad att mejla mig och frågade vad jag ville. Jag kände mig så fruktansvärt töntig. Nu skulle jag ju bli tvungen att skriva det jag inte vågat säga. 

Jag försökte mig på att vara lite humoristisk och skrev något i stil med "Ni verkar härliga, vi vill bli era vänner, känn er uppraggade, hehe" och tänkte att det garanterat var det sista vi hörde från dom. Det var det inte. Förra veckan påminde Facebook mig om att det var fyra år sen jag blev vän med Matilda. Fyra år, två barn var, många resor, skratt och fina minnen tillsammans. 

Påminnelsen gav mig mod och fick mig att tänka att ibland kanske det är så enkelt som att bara våga? 

Så när jag i förra veckan småpratade lite med en annan mamma i väntrummet på BVC tog jag mod till mig och frågade om hon ville ses någon dag med barnen. Det ville hon och i morgon har vi vår första kompisdejt. Och fastän jag är 32 år “gammal” känns det lika spännande som när jag var lite och skulle leka hemma hos en kompis för första gången. 

Man blir aldrig för gammal för att skaffa nya vänner!

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!