Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Julia Mjörnstedt Karlsten

Det får vara slut på diskussionerna och skuldbeläggandet av mammor

"Och vem är det som har rätt att bestämma och bedöma när ett barn är “för stort” för att amma?", skriver Julia Mjörnstedt Karlsten. OBS! Genrebild.
Bloggaren och tv-profilen skrev ett blogginlägg om amning som blivit uppmärksammat. Foto: Rickard Eriksson
Julia Mjörnstedt Karlsten är krönikör i GT. Foto: ROBIN ARON

Det finns vissa åsikter och diskussioner som jag trodde, eller i alla fall hoppades, var utdöda.

Som för länge sen var klargjorda, som vi var överens om?

Men så dyker det upp en debattartikel eller ett blogginlägg och man inser att det fortfarande, i modern tid, finns människor som tycker annorlunda. 

I veckan var ett sånt exempel. Före detta ”Ensam mamma söker”-deltagaren Johanna Toftby skrev ett upprört inlägg på sin blogg om amning. Johanna hade suttit på ett tåg mitt emot en småbarnsfamilj med ett barn i, vad Johanna bedömer det som, ettårsåldern. Barnet visar missnöje och mamman tar då fram bröstet och barnet börjar amma.

Johanna skriver: “Jag kan inte för hela mitt liv förstå varför man vill göra så mitt bland allt folk. Tycker ni att det är ok att amma stora barn bredvid andra och visa tydligt hela sitt behag? Vissa saker är privata, hur naturliga de än är. Därför har vi till exempel toaletter, alla vill inte se helt naturliga saker hela tiden.”

Jag blev helt matt.

Hur kan en kvinna som matar sitt barn, på det mest naturliga viset som finns, verkligen vara upprörande? Och ännu tröttare blev jag när jag läste kommentarerna. En skrämmande mängd människor höll med Johanna, sa att det var äckligt, att kvinnan borde skylt sig, gått i väg eller bett om lov.

Någon menade att så stora barn inte behöver amma, att de kan äta mat. Någon annan drog det så långt att hen kallade det incest (!!!) när ett barn över ett år ammar.

Jag har så väldigt svårt att förstå vad det är som är så fruktansvärt provocerande med ett ammande bröst. Speciellt med tanke på hur ofta annars vi möts av kvinnors kroppar som blir exponerade och uppvisade på sociala medier i reklam och i diverse tv-program. Var är alla upprörda debattartiklar och arga kommentarer då?

Är det så att kvinnors bröst måste vara sexualiserade för att få synas? Får kvinnors bröst och kroppar endast visas upp när de behagar åskådarna (män?), annars måste de hållas innanför kläderna? Är funktionen att kunna mata och föda upp ett barn verkligen sekundärt?

Och vem är det som har rätt att bestämma och bedöma när ett barn är “för stort” för att amma? Vad vet vi om barnets behov, vilja eller situation? Och gör inte alla som de själva vill och som de själva bedömer är bäst för sitt barn?

Nej, nu får det vara slut på diskussionerna och skuldbeläggandet av mammor. Slut på de gamla, mossiga åsikterna som alla försöker trycka ner och trycka tillbaka kvinnor in i hemmen.

Att vi ens ska behöva diskutera den här skiten.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!